2. mar, 2017

En rolig historia

För att minimera risken för åtal måste jag först berätta, att jag inte är läkare, och att följande historia inte skall tolkas som behandlingsrekommendationer för cancersjuka. Det är ju så, att legitimerade läkare i stort sett har ensamrätt på behandling av sjukdomar. I synnerhet har de absolut monopol på behandling av cancer, och det är naturligtvis en utmärkt ordning. Hur skulle det annars se ut! Men man behöver förstås inte därför tro, att alla läkare alltid vet allt om alla sjukdomar - inte heller om cancer. Det vore att ställa alldeles orimliga krav på dem. Ändå tycks många av oss ha just sådana förväntningar på läkarkåren, att de alla skall kunna allt. Men varför har man i så fall olika specialiteter inom vården – onkologer, röntgenläkare, gynekologer, urologer, infektionsläkare, hjärtspecialister, hudläkare, reumatologer o.s.v.?

Men man skall förstås inte heller påstå, att någon som saknar läkarlegitimation därför aldrig kan ha viktiga kunskaper om hälsa och sjukdom. Många tycks dock lida av den fördomen.

Men för att nu gå till min ”roliga historia”.

I maj 2014 fick jag min cancerdiagnos (skivepitelcancer med spridning i lymfan, för dem som ev. kan något om cancer). Av den läkare (på ett av våra universitetssjukhus) som skulle vara en av Sveriges främsta specialister på just min typ av cancer fick jag veta, att jag måste underkasta mig ett mycket omfattande kirurgiskt ingrepp, med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling. Men eftersom jag hade hunnit ”läsa på”, så avböjde jag denna brutala behandling. Läkaren förklarade då, att jag sannolikt bara hade några få månader kvar att leva. Han ringde t.o.m. särskilt hem till mig och förklarade vilken idiot jag var, när jag inte gick med på hans behandlingsförslag.

När jag sedan berättade om min egen alternativa behandling - en ändrad kost (minimalt med kolhydrater och mycket naturligt fett) och kosttillägg i form av ett antal vitaminer och mineraler, så uttryckte han stor förundran över att jag ”någonsin kunde tro att kosten skulle kunna ha något med cancer att göra”. Jag vill inte påstå, att han hånskrattade åt mina idéer, men det var inte långt ifrån. Hans åsikter stöddes kraftfullt också av läkarna på mitt hemsjukhus.

När läkarna nu efter snart tre år inte längre kan se någon cancer hos mig, så verkar de något förvirrade och kan inte förstå varför jag så mirakulöst blivit av med min dödliga form av cancer - eller åtminstone förlängt mitt liv med minst ett par år. Något samtliga dock tycks vara rörande överens om är i alla fall, att det inte kan bero på min kost och de vitaminer och mineraler jag ätit!

Om de varit tveksamma kunde jag ha förstått dem, eftersom det hela inte överensstämmer med vad de fått lära sig och vad de tror sig veta om cancer. Men att de kategoriskt avfärdar den enda rimliga förklaringen till att min cancer försvunnit, tycker jag ändå är en smula märkligt. De borde åtminstone ha haft en rimlig alternativ förklaring, men det har de inte. De tycks endast vara så övertygade om sin egen ofelbarhet, att de bara helt avfärdar det de kan se med sina egna ögon. De har inte ens besvärat sig med att använda den vanliga ”nödlösningen” i sådana här fall - att det skulle vara fråga om en felaktig diagnos (vilket vore löjligt; diagnosen var solklar), eller att anföra det vanliga ”spontan remission” (som man drar till med, när man inte har någon annan förklaring).I detta fall skulle det senare också innebära något så märkligt (antagligen unikt i den medicinska historien) som en formlig epidemi av ”spontan remission”, eftersom flera i min omgivning – med andra typer av cancer – tycks ha haft samma erfarenheter av min ”diet” som jag själv…

Men detta är, som sagt, bara en rolig historia, och jag är inte läkare, så ingen skall väl ta historien på allvar. Det enda jag kan intyga är, att historien är självupplevd och absolut sann. 

Den som ev. vill veta vad min "diet" i detalj innehåller (och få kunskap om fler alternativa metoder mot cancer), får gärna gå in på följande länk - och läsa där med de förbehåll jag angivit här ovan): http://www.svaradoktorn.se/426070622

Senaste kommentaren

14.07 | 05:50

Hej! Man försöker skrämma oss från att äta bittra aprikoskärnor. Jag och min fru har ätit ca 10 st varje dag i fem år nu - utan några problem!

12.07 | 11:22

Hej! Jag sökte efter aprikoskärnor för att prova äta men då såg jag en varning om dem .. är det så att man inte kan äta vissa kärnor eller?
https://mittkok.expressen.se/artikel/livsmedelsverkets-varni

27.04 | 11:27

Statiner sänker kolesterolet och fungerar som plackhämmare, enligt min läkare. Jag har tagit bort statiner just nu, men finns något alternativ till att hålla placket på plats?

27.04 | 09:01

Var just hos en doktor som sa att bröstcancer inte påverkas av kosten överhuvudtaget möjligtvis vissa andra cancerformer kan kosten har en viss påverkan. Va, hör dom inte hur dom låter?