Statistik mm

Om man säger till någon, att långtidsöverlevnaden i cancer i dag inte är så dramatiskt mycket bättre än för 35 år sedan, så blir man inte trodd. Utan att ha kollat statistiken är folk övertygade om att cancerbehandlingen gjort oerhörda framsteg, och att man tack vare de gigantiska summor som satsas på cancerforskning vilken dag som helst "löser cancerns gåta".

Sanningen är, att om man ser på alla cancerformer tillsammans i Sverige (enligt Socialstyrelsens statistik), så har 5-årsöverlevnaden från 1980 till 2013 ökat från ca 45% till ca 70% för män - och från ca 45% till ca 65% för kvinnor. Visserligen en ökning - men man inser ändå, att något egentligt "genombrott" i cancerbehandlingen inte har skett. Sannolikt beror det på att man är inne på "fel väg". Den genetiska lösningen kanske inte är vad man borde söka efter. Om man betänker, att förekomsten av cancer nästan fördubblats under de senaste 35 åren - och samtidigt vet, att människans genetiska uppsättning under den tiden inte förändrats alls (för det krävs det hundratals, kanske tusentals generationer), medan miljö, kostvanor och annat i miljön förändrats drastiskt, så blir det ännu märkligare, att man just koncentrerar sig på gener - och inte på miljön i vid mening. Kanske vore det t.ex. dags att i stället börja titta på vår kost! Möjligen finns det för övrigt kanske också anledning undra, om den svenska statistiken kanske är alltför positiv - om man jämför med USA, som kanske borde vara ungefär likvärdigt i detta avseende...

Den amerikanske cancerforskaren Thomas Seyfried har ju också i sin bok ”Cancer as a Metabolic Disease” visat, att det inte primärt är genetiska mutationer som ger cancer. Sammanfattning på svenska av hans bok under rubriken "litteratur". Direktlänk här: http://www.svaradoktorn.se/425408168

Snarare tycks orsaken stå att finna i cellernas cytoplasma och mitokondrierna där. Han visar också med statistik från USA, att antalet nya cancerfall ökat från 1.040 000 fall per år 1990 till 1.658 370 under år 2015. Alltså en ökning med drygt 600 000 fall på 25 år. Men ökningen av dödsfall i cancer har under samma tid ökat med "bara" 79 430 fall! Det tas som bevis på att cancerbekämpningen gjort stora framsteg... Detta trots att man alltså ligger betydligt sämre till än Sverige (om nu statistiken i båda fall är korrekt).

Om man sedan berättar, att både strålning och cytostatika - skolmedicinens främsta behandlingsmetoder - faktiskt i sig är CANCERFRAMKALLANDE , så blir man i allmänhet avfärdad som en galning. Detta trots att varje läkare vet (eller borde veta) att det är sant. Om man skulle utsätta helt friska människor för den strålning och de gifter som cancersjuka får, så skulle de flesta ganska snart ha fått cancer. När man ger cancerpatienter cellgifter och strålning, så är det självklart för att ta död på cancern. Problemet är bara att också friska celler skadas. Lyckligtvis är cancerceller s.a.s. mindre robusta än friska celler, så man lyckas ofta skada cancercellerna mer än de friska cellerna och krympa tumören, men cancerstamcellerna kommer man inte riktigt åt, varför dessa ofta efter en tid åstadkommer nya metastaser på andra ställen i kroppen, vilka då oftast är mer svårbehandlade. Ett problem är också att kroppens eget försvar mot cancerceller - och mot andra sjukdomar - (immunsystemet) mer eller mindre slås ut av cancerbehandlingen, varför man blir ytterst mottaglig för infektioner. Därför dör många cancerpatienter i lunginflammation eller andra svåra infektioner efter traditionell behandling. Sannolikt hamnar dessa sedan inte i kategorin "avlidna av cancer", utan den sjukdom som är resultat av cancerbehandlingen anges som dödsorsak. Bl.a. därför kan man vara en smula skeptisk till statistiken - som ändå t.ex. anger ca 22 000 döda i cancer under 2014 (i Sverige). Att märka är också, att om en cancerpatient dör efter fem år och en dag - så blir han eller hon ett "lyckat fall" (som alltså överlevde i fem år).

När det gäller cancer finns det i övrigt så mycket att säga, att man knappt vet var man skall börja. Först kan man konstatera, att cancer inbringar nästan ofattbara inkomster till de stora läkemedelsbolagen - som också i allt väsentligt styr forskningen på området. Därför kan man med fog fråga sig hur stort intresset är för att verkligen BOTA cancer. Det optimala för läkemedelsbolagen är förstås att hitta ett farmaceutiskt preparat, som håller patienterna vid liv så länge som möjligt - men med ett fortsatt kontinuerligt behov av aktuellt preparat. Om en cancerpatient blir frisk, och inte längre behöver medicin, är det självklart ur ekonomisk synpunkt lika illa som att patienten dör. I båda fallen går man miste om en lönsam kund. I sammanhanget kan förstås också nämnas, att läkemedelsindustrin sannolikt är världens absolut mest lönsamma - alla kategorier. Den som vill veta mer om detta kan t.ex. läsa Ralf Sundbergs bok "Forskningsfusket".

Det finns också anledning informera om, att det i närmare 100 år (i vissa fall några tusen år) funnits effektiva, oskadliga och billiga "naturliga" botemedel mot cancer - som via olika manipulationer, juridiska teknikaliteter eller rent forskningsfusk, mutor och bedrägerier - odugligförklarats, förtalats och ofta till sist förbjudits. Detta har i USA kunnat ske genom en ohelig allians mellan läkemedelsföretagen, FDA (Food and Drug Administration) och AMA (American Medical Association). De högsta cheferna på nämnda myndigheter och de stora läkemedelsföretagen är ofta samma personer, som alltså genom det s.k. svängdörrssystemet alternerar mellan dessa poster.

Något som är oerhört stötande, när det gäller cancer, är i alla fall våra mammografiundersökningar. Dessa skulle med visst fog kunna betraktas som kvalificerad skattefinansierad kvinnomisshandel!

Stora välgjorda internationella studier visar, att denna form av screening inte leder till någon minskad dödlighet i bröstcancer, även om man med statistiska manipulationer försöker visa att det skulle vara så. Även om självklart vissa kvinnor kan få livet förlängt genom att man hittar cancer, så skulle de ofta själva ha upptäckt tumören, om de noggrant undersökt sina bröst. Och om man i stället för traditionell mammografi använt termografi (värmekamera) så hade med all säkerhet cancern upptäckts flera år tidigare! Sanningen är dessutom, att mammografi faktiskt FÖRORSAKAR cancer. Dels ökar själva strålningen risken för cancer med kanske 2 % eller mer för varje undersökning (katastrofalt mycket mer för kvinnor under 30 år, vilket väl lyckligtvis knappast förekommer hos oss), och dels kan den fysiska sammanpressningen av brösten förorsaka att ev. cancerceller pressas ut i lymfan och sprider sig i kroppen. Den cancer som upptäcks vid mammografi är också ofta så långt gången att den redan metastaserat, spridit sig till andra delar av kroppen.

Mammografi ger också ett stort antal falskt positiva svar, vilket innebär att tiotusentals kvinnor får genomgå bröstkirurgi och/eller andra behandlingar helt i onödan – med det lidande och de kostnader detta innebär. Några dör också av den behandling de då får – som de inte skulle ha utsatts för, om de inte genomgått mammografi! Det sorgliga är också, som nämnts, att det alltså finns bättre alternativ. Med ultraljud skulle man sannolikt hitta uppemot 80 % av all cancer (mot ca 50 % med mammografi), och med hjälp av termografi (värmekamera) skulle man i princip hitta alla tumörer ner till en millimeters storlek – eller t.o.m. se den inflammation som föregår en tumör. Båda dessa tekniker är ju väl utprovade för andra användningsområden. Varför tillämpar man dem inte för undersökning av kvinnornas bröst? Nej, i stället fortsätter man hela tiden med mammografi - vilket alltså ger några hundra (troligen några tusen) kvinnor cancer varje år! Det finns privata kliniker som är medvetna om det här och använder termografi - men då får patienten betala hela kalaset själv - eftersom det inte är en av den etablerade vården godkänd metod!

Dessutom vet man, att en så enkel åtgärd som att regelbundet äta en viss mängd gurkmeja minskar risken för bröstcancer med ca 50 %. För en bråkdel av alla de miljarder mammografin kostar skulle man alltså kunna rädda många tusen kvinnor från bröstcancer – utan biverkningar, och i stället med andra medicinskt positiva effekter! Och om man samtidigt optimerar sitt intag av D-vitamin, så minskar risken med över 70 %. Varför upplyser man inte om detta inom vården!

För säkerhets skull vill jag här än en gång poängtera, att jag inte är läkare. Jag uppmanar inte heller någon kvinna att avstå från mammografi utifrån mina uppgifter. Däremot hoppas jag, att åtminstone några bryr sig om att kontrollera fakta och inte blint litar på officiella uppgifter om detta. Men läs gärna t.ex. denna artikel i Läkartidningen - skriven av några som verkligen ÄR LÄKARE - och kunniga på detta område!!

http://www.lakartidningen.se/Functions/OldArticleView.aspx?articleId=13044

En förklaring till att man fortsätter med mamografiundersökningar får man kanske, om man läser följande artikel:

http://www.svd.se/svensk-rontgenlakare-tjanar-miljoner-pa-verksamheten-genom-kopplingar-till-privata-foretag-mammografi-lonsam-affar

Läs gärna också pdf-dokumentet nedan!

Kommentarer

Senaste kommentaren