HSL (Hälso- och sjukvårdslagen)

Vårdgivarnas ansvar enligt 2 b § HSL medför en skyldighet att organisera verksamheten så att kravet på fullgod information till patienten kan upprätthållas. I 6 kap. 6 § patientsäkerhetslagen regleras hälso- och sjukvårdspersonalens ansvar för att ge information. Av 2 § framgår att patienten även ska få information om 1. möjligheten att välja behandlingsalternativ, fast läkarkontakt samt vårdgivare och utförare av offentligt finansierad hälso- och sjukvård, 2. möjligheten att få en ny medicinsk bedömning och en fast vårdkontakt, 3. vårdgarantin, och 2014-05-16 Vårt dnr 8 (28) 13/1361 4. möjligheten att hos Försäkringskassan få upplysningar om vård i ett annat EES-land eller i Schweiz. 

Inom vården bryter man ständigt mot denna lag. Många människor (numera även mycket unga) genomgår s.k. Gastric Bypass-operationer för att åtgärda kraftig övervikt. Många får INGEN information om t.ex. LCHF, som enligt Socialstyrelsens utredning (beslut den 16/1 2008) är en godkänd metod för behandling av diabetes och fetma. Av dem jag talat med säger sig inte någon enda ha fått sådan information! Gastric bypass-operationer är permanent handikappande kirurgiska ingrepp, som medför livslångt beroende av vitamintillskott och andra mediciner, eftersom näringsupptaget allvarligt skadas. Operationerna medför också ofta andra komplikationer, och ett stort antal av patienterna går efter en tid upp i vikt igen. LCHF är en naturlig och biverkningsfri metod, som inte kräver några kirurgiska ingrepp - och som självklart går att avbryta när som helst, om man inte skulle få önskad effekt, eller om några komplikationer skulle uppstå.

När det gäller behandlingen mot cancer är det förstås ännu värre - även om den i strikt juridiskt avseende är korrekt, eftersom makabert nog inga alternativa (oskadliga och "naturliga") metoder är formellt godkända. Trots att en rel. enkel kostomläggning med kolloidalt silver, vissa vitaminer och andra kosttillskott faktiskt kan bota även framskridna former av cancer, så sägs sådana metoder vara förbjudna. Detta trots den prejudicerande dom som presenteras här nedan. När jag själv drabbades av cancer fick jag INGEN information om alternativ - och när jag särskilt frågade fick jag informationen att det bara fanns kirurgi, strålning och cellgifter. Den behandling jag själv påbörjat hade ingen av läkarna ens hört talas om, och man förklarade, att jag utan deras föreslagna skolmedicinska behandling snart skulle avlida. Pinsamt nog lever jag än, och läkarna är något förvirrade. Men ingen läkare eller någon annan inom vården har visat det minsta intresse för hur det har gått till.

Något som också pinsamt nog tycks vara okänt i läkarkåren är Helsingforsdeklarationen. Den handlar i huvudsak om etiska riktlinjer som skall följas vid medicinsk forskning – men i den sista delen också om användning av nya och oprövade behandlingsmetoder, när de etablerade inte räcker till. Den tillkom redan 1964 – men har uppdaterats flera gånger under årens lopp. Det är i huvudsak ”World Medical Association” som står bakom arbetet med detta.

Följande är en svensk översättning från 2000. Numera finns en uppdatering från 2013 (den engelska versionen kommer här nedan – där § 32 blivit § 37; tydligen har några paragrafer tillkommit).

32. Vid behandlingen av patienter, där beprövade förebyggande, diagnostiska och terapeutiska metoder inte finns eller har varit ineffektiva, är läkaren fri att med informerat samtycke från patienten använda icke beprövade eller nya förebyggande, diagnostiska eller terapeutiska metoder, om detta enligt läkarens bedömning inger hopp om att rädda liv, återställa hälsa eller lindra lidande. När så är möjligt bör de aktuella åtgärderna bli föremål för forskning i syfte att ta reda på deras säkerhet och verkan. All ny information skall dokumenteras och, när så är lämpligt, publiceras. Övriga relevanta riktlinjer i denna deklaration skall följas. •

Den senaste texten jag har kunnat hitta i original:

“37. In the treatment of an individual patient, where proven interventions do not exist or other known interventions have been ineffective, the physician, after seeking expert advice, with informed consent from the patient or a legally authorised representative, may use an unproven intervention if in the physician’s judgement it offers hope of saving life, re-establishing health or alleviating suffering. This intervention should subsequently be made the object of research, designed to evaluate its safety and efficacy. In all cases, new information must be recorded and, where appropriate, made publicly available”.

Det betyder alltså, som redan framgår i versionen från 2000, att om traditionell behandling inte ger resultat, så kan läkaren – med patientens tillåtelse – försöka med ”oprövade metoder”.

Men läkarna tycks alltså inte känna till detta, och om en anhörig föreslår en alternativ behandling, så påstår läkaren ofta, att det inte är tillåtet för dem. Det är alltså helt FEL! Jag blir hela tiden påmind om läkarnas okunskap om detta, när de avvisar alla försök till alternativ behandling, även sedan de fastställt att patientens liv inte går att rädda med traditionell behandling. Grovt lagbrott, som åtminstone i vissa fall förhindrar att patientens liv kunnat räddas!

Bortglömd prejudicerande dom

Redan 2012 kom en dom i Högsta Förvaltningsdomstolen (f.d. Regeringsrätten) som klart utsäger att legitimerade utövare av vård (t.ex. läkare) på eget ansvar kan ge alternativ vård – som örter, andra naturmedel eller homeopatiska preparat – om man inte skadar patienten eller utsätter honom/henne för fara. De kan göra detta utan att fråga Socialstyrelsen. En förutsättning är också att vårdgivaren inte hindrar patienten från att få skolmedicinsk behandling. Om Socialstyrelsen sedan har synpunkter, så får man där i efterhand anmäla vederbörande till Högsta Förvaltningsdomstolen. Men då ligger bevisbördan hos Socialstyrelsen, som alltså måste leda i bevis att vårdgivaren utsatt sin patient för skada eller påtaglig risk att skadas.

Om en läkare eller sköterska säger att ”jag vet att den här alternativa behandlingen är bra, men jag får inte rekommendera den” (vilket alltså förekommer - t.ex. om LCHF mot övervikt och diabetes), så betyder det att han/hon är dåligt uppdaterad. Han/hon får absolut rekommendera det han/hon vet fungerar – oavsett om det är ”godkänt” av skolmedicinen eller inte – med förbehållen enl. ovan.

Här finns en korrekt beskrivning av vad som gäller:

http://www.integrativ-medicin.se/arkiv/domen.htm

Och den som vill HÖRA historien om detta kan använda sig av Youtube-klippet på följande adress;

https://www.youtube.com/watch?v=rhoydwqwOas

Kommentarer

Senaste kommentaren