24. jul, 2020

Om Alzheimer i Dagens Nyheter

I dagens DN – 20200724 - skriver Henrik Frenkel: ”Äldre och demenssjuka är särskilt utsatta under pandemin, men kraftsamlingen för att hitta ett botemedel har också varit hoppingivande. När världen väl hittat ett vaccin mot Covid-19 är det dags att ta sig an nästa utmaning, nu när 40-talisterna går in i riskzonen för demens”.

Frenkel anser sig väl i någon mån ”sakkunnig” eftersom han under en period levt med en felaktig alzheimerdiagnos. Men trots att han har rätt i en del, så är hans text enligt min mening uttryck för en oerhörd naivitet och okunskap. Han beskriver att Alzheimer mycket riktigt är den sjukdom som kostar samhället allra mest – ”mer än cancer, stroke och hjärt- och kärlsjukdomar tillsammans”. Enligt Frenkel har Socialstyrelsen beräknat de årliga kostnaderna till mer än 60 miljarder kr per år – d.v. s. i nivå med Sveriges hela försvarsbudget.

Förutom den ekonomiska delen, så är det mänskliga lidandet på olika nivåer – både hos de drabbade och deras anhöriga – närmast omöjligt att överskatta. Varje enskilt fall kan innebära en fruktansvärd livssituation för en hel krets människor. Vi får också veta, att diagnosticeringen av Alzheimer är tämligen slumpartad, så att det i hög grad beror på var man bor i landet hur adekvat diagnos man kan få. Man räknar med att kanske 30 % av alla alzheimerdiagnoser är felaktiga.

Sedan kommer den osanning som hela tiden upprepas t.ex. av Hjärnfonden, som i sina annonskampanjer hela tiden vill ha pengar till forskning. Man upprepar där med en dåres envishet, att DET FINNS INGEN BOTANDE BEHANDLING! I så fall blir ju också detta med diagnosticering mindre intressant. Varför skulle en korrekt diagnos vara viktig – om det ändå inte finns någon behandling?

Kliniskt praktiskt kan alltså nämnda påstående om ”icke botbart” vara sant, eftersom sjukvården bara tillhandahåller symtomlindrande medicin – med mycket tveksam effekt. Men strikt vetenskapligt är det en lögn. Redan 2014 presenterade en forskargrupp i USA en studie, där man visade att 90 % av en grupp med fullt utvecklad Alzheimer genom medvetna åtgärder kunde förbättras och i vissa fall helt botas, så att de kunde återgå i arbete och få ett helt normalt socialt liv!

Men denna studie tycks helt förbigås med tystnad! Anledningen är sannolikt att det – precis som när det gäller cancer, Parkinson, diabetes, fetma etc. - handlar i huvudsak om en metabol sjukdom – alltså något som i huvudsak beror på kost, livsstil och andra miljöfaktorer. Samtliga nämnda sjukdomar var för 150 år sedan nästan okända – men har ökat dramatiskt i samma takt som vår kost har blivit ”industriproducerad” och full med olika tillsatser, och miljön generellt blivit fylld av både gifter och olika former av strålning, som inte fanns tidigare.

Att man i studien kunde visa att så enkla medel som tillskott av C- och D-vitamin, samt vitaminerna B-6 och B-12 och mineralerna zink, magnesium, jod och selen kunde ha en avgörande betydelse var förstås skrämmande för skolmedicinen. Där tycks man ju ha en fullkomlig skräck just för mineraler och vitaminer. Intressant i dessa dagar är att just dessa ämnen också är superviktiga för vårt immunförsvar – och tycks kunna motverka Covid-19...

När man nu söker efter ett ”piller” för att bota dessa sjukdomar, så är man fel ute, men det är förstås enklare att ta en medicin än att ändra kost och levnadsvanor. Dessutom styrs både forskning och tillämpning i hög grad av den farmaceutiska industrin, som självfallet inte är intresserad av att att vi håller oss friska med enkla medel. De lever ju bokstavligen på att vi är sjuka och konsumerar deras produkter.

Det närmast totala ointresset hos läkarkåren för att förebygga eller bota Alzheimer utan ”läkemedel” blev för mig tydligt, när jag för ett par år sedan skrivit ett referat om den nämnda studien (finns på länken här nedan). Jag skickade det hela till två bekanta läkare, varav en är professor med åldrande och demens som specialkompetens. Ingen av dem kom med någon kommentar. Dödstyst!

Jag hade förväntat mig kritiska kommentarer av något slag – om de inte godtog resultatet av den amerikanska studien. Men inte ett ord, bara total tystnad! Eftersom det handlar om den sjukdom som kostar samhället allra mest både ekonomiskt och i mänskligt lidande, så hade jag förväntat mig att de åtminstone hade haft en synpunkt. Så var inte fallet!

Länk till artikeln på min hemsida:

http://www.svaradoktorn.se/435896354