29. apr, 2020

Något att tänka på i coronatider

Repris från november 2019

Den som tror att alla aktörer överallt alltid arbetar för att förebygga och bota sjukdom - som nu t.ex. Covid-19 - bör ta del av följande text:

Det finns mycket lurendrejeri och bedrägerier i vår värld, det kan vi vara överens om. Särskilt gäller det kanske på området hälsa och sjukdom – och naturligtvis inte minst när det gäller livshotande sjukdomar som cancer. I fullkomlig särklass står de stora multinationella läkemedelsbolagen, som i alla situationer prioriterar inkomster före människoliv. Man säljer t.ex. fruktansvärt dyra medel mot cancer – som man VET inte har någon effekt! Och man fortsätter att sälja dödliga mediciner, trots att man VET att människor dör av dem (ett bekant exempel är det smärtlindrande medlet Vioxx, som Merck fortsatte att sälja i fyra år efter att de visste att människor dog av preparatet).

Deras inkomster är så astronomiska, att mångmiljonbelopp i form av skadestånd och ersättning till skadedrabbade vid förlikningar endast tas som nödvändiga ”driftskostnader”. Flera avhoppade chefer från denna industri har skrivit böcker och avslöjat den cyniska verksamheten i detalj, när de drabbats av samvetsnöd. Men deras berättelser tycks gå spårlöst förbi, och vi ser inga recensioner av dem, varken i press eller i andra media. Så blind är vår tro på läkare och läkemedelsfabrikanter att vi vägrar tro alldeles uppenbara fakta, hur många bevis vi än erbjuds.

När många i dag nästan slår knut på sig själva för att hitta argument mot ”alternativa” botemedel mot sjukdomar, så blir det nästan komiskt – eftersom det man kallar ”alternativt” egentligen är det ursprungliga. Skolmedicinen är en sentida avart av läkemedel, som generellt förorsakar stor skada, även om naturligtvis några preparat kan bota akuta smärtor och lindra andra symtom. I några fall kan de också rädda liv. Men när det gäller att förebygga sjukdom är de nästan alltid värdelösa. Och det ligger självklart inte heller i läkemedelsföretagens intresse att förebygga. De lever ju på att vi är sjuka och konsumerar deras produkter.

Orsaken till nuvarande fixering vid kemiska produkter som ”mediciner” – och nästan inte ägnar en tanke på t.ex. kostens betydelse för vår hälsa kan spåras tillbaka till den s.k. Flexnerrapporten, som kom redan 1910. Tillkomsten av denna rapport är en lång historia, där familjerna Carnegie och Rockefeller spelar en föga hedrande roll. Sammanfattningsvis innebar denna skrivelse att alla naturliga botemedel – och kostinterventioner – i princip blev förbjudna. I fortsättningen skulle enbart kirurgi och syntetiska, kemiskt framställda läkemedel godkännas. Och än i dag lever vi i följderna av detta på ekonomiska grunder framtagna dokument.

Tyvärr är de som mest aggressivt angriper alternativa metoder ofta helt okunniga och historielösa – en sorts ”historieförnekare” – och verkar också totalt obenägna att ta reda på fakta, vilket de i stället brukar anklaga anhängare av naturliga läkemedel för. Det finns många exempel på detta, men jag skall bara ta upp ett av dem.

I dag excellerar såväl journalister som läkare och myndigheter i fördömanden av produkten kolloidalt silver. Bara namnet tycks trigga igång reptilhjärnan och ge associationer till medeltida vidskepelse, häxor, troll och osund magi. Man överträffar varandra i osaklighet och dålig faktakontroll. Mest anmärkningsvärt är kanske att den statliga myndigheten Livsmedelsverket tar avstånd från kolloidalt silver – och förklarar att ”silvervattnet” är BÅDE overksamt OCH livsfarligt! Hur man kan få den logiken att gå ihop är en gåta. Häpnadsväckande är också hur människor kan sitta i TV och utbreda sig över vilka obildade galningar vi som använder kolloidalt silver skall ses som, och tala om hur farligt det är - utan att t.ex. kunna visa ett enda konkret exempel på att någon tagit skada av denna fantastiska produkt (medan människor onekligen dör av vanliga ”mediciner” varje dag).

Men vad är då sanningen bakom kolloidalt silver? Jo, det är en vätska som till 99,999 % består av absolut rent vatten (den produkt som är vanligast i Sverige). De resterande tio miljondelarna består av silverjoner och nanopartiklar av metalliskt silver. Märkligt nog tycks denna vätska klara av såväl bakterier som virus, amöbor, svamp, encelliga parasiter och andra sjukdomsalstrande mikrober – och detta utan att ha några biverkningar!! Det låter förstås för bra för att vara sant – men det ÄR faktiskt sant.

Senare tids forskning har också visat, att kolloidalt silver faktiskt kan påverka cancerceller. Konkret skulle det alltså kunna innebära, att kolloidalt silver i viss mån kan ersätta både antibiotika och cellgifter – båda gigantiska inkomstkällor för läkemedelsbolagen. Därför finns det naturligtvis all anledning för dessa att förtala denna produkt och undanhålla allmänheten kunskaper om dess goda egenskaper. Men att statliga myndigheter använder mina skattepengar för att bistå dem i denna verksamhet har jag svårt att fördra!

De som inte hänvisar till gammal vidskepelse tycks i stället anse, att detta är något ”nytt och konstigt”… Men det är inte nyare än att det har förekommit och använts i mer än hundra år – utan att skada varken människor eller miljö! Och fram till 1947 fanns det ett antal ”godkända läkemedel” (registrerade i FASS) som rutinmässigt användes t.ex. mot olika infektioner. Men sedan kom patenterbara moderna antibiotika, som kunde inbringa läkemedelsbolagen inkomster – och det billiga kolloidala silvret fasades ut.

I dag används t.ex. kolloidalt silver av NASA för att desinficera recirkulerade vätskor vid deras bemannade rymdfärder. Till en början använde man jod, men sedan har man tagit över ryssarnas billigare och enklare metod med kolloidalt silver. Så den som anser att kolloidsalt silver är både farligt och overksamt bör kanske kontakta NASA och förklara för vetenskapsmännen där vilka idioter de är!

För närvarande används kolloidalt silver också i flera afrikanska stater för att enkelt bota både ebola och malaria. USA och dess myndighet FDA (ungefär motsvarigheten till Läkemedelsverket i Sverige), liksom WHO, försökte i det längsta förhindra detta. Eftersom kolloidalt silver inte är något ”godkänt läkemedel” så menade man att det var förbjudet att användas. Men till slut enades några afrikanska ledare om att trotsa omvärldens ekonomiskt betingade förbud, så i dag är t.ex. den tidigare i Västafrika hotande ebola-epidemin inte längre något stort problem. Men lika uppmärksammad som den epidemin var för något år sedan, lika tyst är det nu i media om orsaken till att den avklingat!

Jag vill gärna citera ur en artikel i tidningen ”Standard Times Press”, som ges ut i Sierra Leones huvudstad Freetown. Där skriver man i en längre artikel bl.a. följande:

”Enligt ett uttalande från NSF:s medicinske ledare, Dr Rima Laibow, skulle en skeppslast kolloidalt silver anlända till Sierra Leone den 20 augusti. Men sändningen kom inte förrän den 28 september – fem veckor senare. Under den tiden spreds ebola, och människor led och dog i onödan på grund av att internationella krafter motsatte sig den enkla kliniska demonstrationen av detta botemedel”. 

Man kan också nämna, att i Nigeria presenterade läkaren Rima E. Laibow, från organisationen Natural Solutions Foundation, också kolloidalt silver som ett botemedel mot ebola. I ett öppet brev till flera presidenter i Afrika beskriver hon kolloidalt silver som en enkel lösning mot ebolaepidemin. Hon skriver att nanosilver (kolloidalt silver) är ett effektivt medel mot bakterier och virus utan biverkningar. Det behöver ingen kylning och är självsteriliserande, vilket gör det enkelt att hantera även i tropiska miljöer. Dessutom kan det framställas förhållandevis billigt, jämfört med traditionella mediciner.

Men innan användningen av silvret kunde börja, utsattes Nigerias Hälsominister Onyebuchi Chukwu för hot och påtryckningar från USA och dess myndighet FDA – varför behandlingen med kolloidalt silver fördröjdes och många människor hann dö i ebola, innan denna effektiva behandling kunde sättas in.

Läkemedelsindustrins vinster tycks alltså gå före människoliv! Ansvaret vilar tungt på de stora läkemedelsbolagen, liksom på FDA i USA. Och de svenska myndigheterna Livsmedelsverket och Läkemedelsverket tar på sig en del av detta ansvar genom att helt utan saklig grund propagera för att kolloidalt silver inte skall användas i vårt land. Någon/några på berörda myndigheter borde ställas till svars för detta!

I Sverige har man t.ex. på Astrid Lindgrens Barnsjukhus sedan ett antal år börjat använda förband som avger silverjoner – och dramatiskt förbättrat situationen för de brännskadade barn man tar hand om där. Tidigare fick man ofta söva barnen vid omläggningarna, eftersom dessa var så extremt smärtsamma. Man hade också stora problem med sekundärinfektioner i såren – ofta livshotande – och svåra vanprydande ärrbildningar. Nu har dessa problem i stort sett upphört. Såren läker snabbt, och nästan utan ärrbildning. Man har kunnat minska den genomsnittliga vårdtiden från elva till två dygn – och gör en ekonomisk besparing på ca 40 0000 kr per patient.

Men de exempel på framgångsrik användning av kolloidalt silver som jag här nämnt (det finns många fler) tycks inte vara tillräckliga för att få människor att ändra uppfattning. Man fortsätter att odugligförklara detta fantastiska medel på allt sätt – och detta utan minsta faktakontroll! Jag skulle vilja påstå, att den som inte har en flaska kolloidalt silver hemma i sitt husapotek är tragiskt okunnig – eller lurad av andra okunniga i samhället!

Jag vill också tillägga, att jag själv inte har några som helst ekonomiska intressen i kolloidalt silver – om nu någon skulle misstänka det!

 Mer information om kolloidalt silver finns här: http://www.svaradoktorn.se/425558358