28. apr, 2020

Något om pandemier – i dag och tidigare.

I dag måste man förstås konstatera, att det nu aktuella coronaviruset kan vara dödligt – åtminstone för dem med nedsatt immunförsvar. Detta torde gälla många infektionssjukdomar och är alltså inte unikt för just detta virus.

Nu har man under lång tid experimenterat med olika praktiska åtgärder för att minska smittspridning, vilket självklart initialt kan vara en funktionell strategi. Men vad man knappt tycks ägna en tanke åt är just detta med det alldeles avgörande – vårt immunförsvar.

Genom Livsmedelsverkets mångåriga propaganda för fettsnål (och kolhydratrik) kost har grunden lagts till ett sviktande immunförsvar hos många av oss. Detta har sedan byggts på med läkarnas och myndigheternas fullkomliga förakt för enkla naturliga inslag i vår kost, liksom kosttillskott med vitaminer och mineraler som vår ”standardmat” i dag innehåller alldeles för litet av (C-vitamin, D-vitamin, vissa B-vitaminer, zink, jod, selen, magnesium mm).

I stället har skolmedicinen med stöd av Läkemedelsverket, Socialstyrelsen och Livsmedelsverket proppat oss fulla med läkemedel – d.v.s. kemiska produkter, som i bästa fall dämpar sjukdomssymtom, men nästan aldrig BOTAR. Det gemensamma för dessa medel är också ofta att de just komprometterar vårt immunförsvar – och gör oss mer mottagliga för sjukdomar. Detta är förstås idealiskt för läkemedelsindustrin. Man ger oss mediciner mot en sjukdom, vilka ökar risken för andra sjukdomar – som kräver andra mediciner, som kräver andra mediciner o.s.v., o.s.v... Inte att undra på, att läkemedelsindustrins närmast astronomiska inkomster hela tiden ökat i takt med att vi blivit allt sjukare.

Dessa företags verklighetsbeskrivning är förstås att vi blivit allt sjukare – och därför behöver fler mediciner. Det kausala sambandet är nog i mycket stor utsträckning det omvända: Vi blir allt sjukare, därför att vi äter fler läkemedel – och allt mindre nyttig och näringsrik mat!!

Ett extremfall utgör nog statinpreparaten, som läkarna nu tvingar i ca en miljon svenskar – ibland under hot - ”tar du inte de här, så kommer du att dö i en hjärtinfarkt”. Detta är fullkomligt infernaliskt, eftersom dessa preparat dels i sig själva är skadliga och bl.a. blockerar kroppens egen syntetisering av coenzymet Q10, som är nödvändigt för att andra livsviktiga enzymer skall fungera – och viktigt för alla musklers funktion (och hjärtat är onekligen en muskel!). Statiner tycks t.ex. ofta också ge polyneuropati, som gör att man förlorar känseln i fötter och ben – och ibland inte kan gå själv, eller ens resa sig upp. Sådana symtom kan försvinna spontant, om statinerna sätts ut. Men det här bortförklaras ofta med olika fantasifulla symtomkategorier – för att till varje pris undvika att se det självklara – att problemen är en direkt följd av medicinering med statiner (som är de de mest inkomstbringande medicinska preparat som någonsin funnits på marknaden).

Det som nu blivit särskilt aktuellt är att själva motivet för att förskriva statiner – att sänka kolesterolhalten - i sig är kontraindicerat, eftersom kolesterol är nödvändigt för ett välfungerande immunförsvar. Nödvändigt för ett sådant är också tillräckliga nivåer av vitamin D3, som huden kan producera, när den utsätts för solljus – MED HJÄLP AV KOLESTEROL! Med för låga halter av kolesterol fungerar inte den processen!

När nu facit sakta avslöjas visar det sig också mycket riktigt, att just de människor som medicinerats med statiner tillhör dem som drabbats hårdast av coronaviruset. Och att ”äldre” betraktas som en ”riskgrupp” har sannolikt mindre med åldern i sig att göra än det faktum att de flesta äldre är fullproppade med mediciner – inte bara statiner, utan också blodtryckssänkande och blodförtunnande medel, värktabletter, psykofarmaka mm. Enligt Cecilia Lenanders undersökning av 1 700 äldre i Skåne för några år sedan, så hade de i genomsnitt 11 olika preparat. Hon såg också, att 80 % av dem hade sjukdomssymtom, som direkt berodde på deras mediciner!

Detta borde ha skrämt vettet ur alla regionpolitiker – att våra skattepengar (via högkostnadsskyddet) används för att göra människor sjuka. Men ingen reaktion!

Fast det som nu kanske är mest upprörande är, att man inom vården konsekvent undviker att med enkla medel stärka immunförsvaret. En känd kvinnlig professor skämmer ut sig genom att offentligt påstå att man inte kan påverka sitt immunförsvar. Ett sådant lögnaktigt påstående borde vara straffbart! Det går självklart att på ett avgörande sätt förbättra sitt immunförsvar!

Gratis tilldelning av C-vitamin och D-vitamin (som 98 % av Sveriges befolkning tycks ha brist på) borde vara en självklarhet – framför allt för alla som arbetar inom vården!

I stället anstränger man sig för att försöka lura oss att tro, att något så enkelt som vitaminer inte har någon betydelse – och t.o.m. att höga doser av C-vitamin skulle vara FARLIGT! Fullkomligt häpnadsväckande – och naturligtvis en en solklar lögn!

Och när man nu på olika håll i världen BOTAR Covid-19 med t.ex. ett sedan länge känt antiviralt medel – så går Läkemedelsverket ut och avråder från användning, så vitt man förstår på grund av vissa påstådda biverkningar. Men hallå! Om en vanlig ”biverkning” av själva sjukdomen är DÖD, varför är man då rädd för biverkningar, om inget annat botemedel finns? Vilken biverkning är svårare än döden?

Sedan använder man gärna också konstiga motiveringar som att kalla den aktuella produkten ett ”rengöringsmedel” och därför inte kan användas för att bota sjukdom! Jasså, skulle en viss benämning ändra ett ämnes fysikaliska egenskaper?

Samma taktik använder man också mot kolloidalt silver. Det får inte användas medicinskt – för det är ju ett ”vattenreningsmedel”! Och varför är det ett effektivt vattenreningsmedel, jo just för att det oskadliggör nästan alla bakterier, virus, encelliga parasiter och andra patologiska mikrober! Sannolikt också coronaviruset!

Man kan ju också säga, att alkohol är ett rengöringsmedel – perfekt att ta bort fettfläckar med. Ändå intas alkoholhaltiga drycker i mängd varje dag! Varför förbjuds inte detta rengöringsmedel (som ju också har vissa ”biverkningar” av social och ekonomisk karaktär)?

Och vad är penicillin? Jo, ett mögelgift! Mögelgifter tillhör en grupp av de allra mest toxiska ämnen som finns! Man vet att andra mögelgifter kan förorsaka både autism, demens och cancer – och har använts som biologiska vapen med förödande resultat. Hur kan det komma sig, att vi dagligen inom skolmedicinen använder oss av olika former av penicillin? Jo, därför att vi vet att penicillin tar kål på bakterier och under åren har räddat livet på miljoner människor. En biverkan är, att denna form av antibiotika också tar död på en mängd nyttiga bakterier i tarmens naturliga bakterieflora. Men denna biverkan – som inte är obetydlig – står vi ut med.

Däremot är andra enkla och billiga medel, som kan rädda liv, inte tillåtna – för de kan ha vissa biverkningar!

En avgörande skillnad är, att penicillin och andra ”godkända” antibiotika är patenterade och inbringar läkemedelsindustrin stora inkomster – medan t.ex. kolloidalt silver inte kan patenteras! Där har vi nog förklaringen till att kolloidalt silver förbjuds Orsaken kan inte vara några allvarliga biverkningar, eftersom sådana inte finns!

Under tidigare pandemier – Digerdöden på 1300-talet, Pesten 1710 – 1713 och Spanska Sjukan 1918 – 1921 var antalet döda fruktansvärt stort, och stora delar av hela generationer försvann. Då levde människorna under oerhört primitiva förhållanden, jämfört med i dag. Under de två första fanns knappt någon organiserad sjukvård, och den medicinska kunskapen var förstås ytterst bristfällig.

I dag är levnadsstandarden och tillgången på mat enastående jämfört med då. Bara mellan 2005 och 2015 har också antalet läkare per 1000 invånare i Sverige ökat med ca 20 %.

Med dessa förutsättningar borde kanske en pandemi kunna bemästras på ett annat sätt än vad som nu tycks vara fallet. Varför sker inte detta?

Jag kan se två anledningar. Våra läkare är ”felutbildade” och de flesta kan till synes ingenting om kost och nutrition och dessa faktorers avgörande betydelse för vår hälsa. De betraktar vitaminer och mineraler som ”kvacksalveri” och ser kemiska preparat som enda möjliga lösningar på medicinska problem.

Det andra är – vilket också hänger samman med läkarnas utbildning – att man tycks vara livrädda för alla alternativa behandlingar av sjukdom, även när sådana visat sig fungera på andra håll. Till och med när det handlar om en alldeles ny sjukdom, så vägrar man använda sådant som inte är prövade och godkända medel mot sjukdomen! Hur skulle något sådant vara möjlig? Totalt intellektuellt haveri!

Slutligen vill jag bara påpeka, att jag självklart hyser stor beundran för alla inom vården som sliter hårt under ofta oerhört påfrestande förhållanden. De är alla hjältar och hjältinnor! Men desto mer beklagligt är det att tvingas konstatera, att de inte får den hjälp som borde vara självklar - t.ex. genom kosttillskott som man VET skulle höja deras immunförsvar och göra dem mindre mottagliga för smitta!