20. feb, 2020

Negligerade Nobelpristagare

Repris från SVARADOKTORN juni 2016

Några Nobelpristagare har gjort enastående upptäckter – som förvaltats dåligt av eftervärlden. I några fall har detta sannolikt berott på att upptäckterna hotat läkemedelsindustrins enorma vinster.

Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) visade redan på 1920-talet att cancerceller är extremt beroende av socker på grund av sin avvikande metabolism. Ett bra sätt att förebygga – eller t.o.m. bota - cancer är alltså att minimera sitt intag av kolhydrater (socker och stärkelse). I dag kan cancerpatienter matas med näringslösning som är rena ”sockerbomberna”, och läkarna försäkrar att ”socker har ingenting med cancer att göra”… Fullkomligt häpnadsväckande ”glömska”! Läs t.ex. här:http://fof.se/tidning/2012/3/tumorens-enorma-sockersug

En annan Nobelpristagare var Linus Pauling (Kemi 1954 och Fredspriset 1962). Han förklarade bl.a. C-vitaminets närmast mirakulösa effekter – om det administrerades intravenöst i höga doser. Men när man skulle undersöka hans utsagor använde forskarna så små doser att man inte fick någon effekt – och nu tycks det hela närmast bortglömt. Men titta på denna fullständigt sensationella – och alldeles sanna historia:

http://www.thenhf.se/dodsdomd-man-botas-av-c-vitamin/

Den som är intresserad av fler ”alternativa” behandlingar mot cancer (det finns åtminstone ett tjugotal) kan gå direkt till denna sida:

http://www.svaradoktorn.se/426070622