27. dec, 2019

Brev från Dr Erik Enby

Kronisk sjuklighet, lidande och död är en mikrobiologisk angelägenhet

Efter att i åratal tagit del av hur man i svensk sjukvård ”tar hand om” kroniskt sjuka står det helt klart för mig att myndigheterna stödjer en agenda vars innehåll visserligen går ut på att eliminera sjuklighet i populationen men det sker ständigt genom att till mycket stor del eliminera de sjuka.

Denna uppfräschning av populationen pågår i all hemlighet bakom kulisserna med hjälp av mediciner som inte är utvecklade i samklang med de processer av mikrobiologisk natur i kroppsvätska och vävnader som orsakar de kroniska sjukdomsbilderna.

Det leder till att de kroniskt sjukas livslängd kortas ner. Visst är det otäckt att inse att man arbetar så med de kroniska sjukdomstillstånden i den svenska sjukvården.

Det är emellertid inte så svårt att förstå varför det mer och mer har blivit så. Ty om man med bra antiseptiska - icke gängse terapier - förlänger livet på alla kroniskt sjuka några extra år blir detta en dålig affär mycket därför att mängder av kroniskt sjuka oftast är i hög ålder.

Sådana terapier leder därför till att behovet av vård och omhändertagande ökar då de kroniskt sjuka inte kan botas utan bara förbättras och då lever längre med sina successivt ökande hjälpbehov.

Det förvånar mig således inte att det är totalt tyst kring allt det jag publicerat angående de, i de kroniskt sjukas kroppsvätskor och vävnader förkommande, mikrobiologiska processer, som är orsaken till att olika besvärande och ofta allvarliga sjukdomsbilder uppstår.

Mina undersökningar visar att all kronisk sjukdom har samband med sådana processer vilka orsakar förändring av kroppsvätskan och irritation och till och med nedbrytning av individens olika vävnader med olika former av sjuklighet som följd.

Varierande mikrobiologiska växtformer pågår också i olika former av tumörer. Alla dessa processer kan ofta hämmas med infektionshämmande terapier vilket ofta leder till förbättringar.

Om man däremot behandlar med terapier som enbart kamouflerar sjuklighetens olika symptom leder detta till att de bakomliggande mikrobiologiska orsakerna till olika sjukdomsbilder fortsätter ”under ytan” dock med en mindre besvärande symptombild. Sådan påverkan leder också till att livslängden kortas ner.

När döden infinner sig tar de sjukdomsalstrande mikrobiologiska flororna i somat fart och inleder den så kallade förruttnelsen eller med andra ord den slutgiltiga nerbrytningen av hela organismen.

Detta leder till att man kan hävda att olika former av kronicitet och den slutgiltiga nedbrytningen av somat - förruttnelsen – till sin natur är samma sak.

Egentligen är det väl bara antibiotika som förbättrar så grundligt att man kanske till och med kan hävda att man blir botad när man snabbt blir av med en infektion vid sådana kroniska tillstånd som en rosfeber, en tonsillit eller en gonorrhoe med hjälp av en penicillinbehandling.

Resonemanget leder till att man kan börja misstänka att all kronicitet smittar. De olika formerna av mikrobiell växtlighet tar sig då långsamt in i kroppsvätskan och invaderar med tiden kroppens olika vävnader.

Inkubationstiden har börjat och under denna är individen sjuk utan symptom eftersom infektionen i sig är symptomfri. När sjukdomssymptomen med tiden uppenbarar sig betyder detta att individen har varit sjuk länge - utan symptom

Hur blir man då smittad?

Ja kroniska tillstånd smittar för det mesta inte som en förkylning eller influensa. Istället kan det vara så att det är farligt att äta sjuka djur och sådana är det gott om i vårt land.

Om man emellertid slaktar tidigt då djuren kanske befinner sig i den symptomfria inkubationstiden ser de friska och krya ut utan att – djupast sett - vara det. Och att äta vävnader från dessa djur är inte att rekommendera.

Än värre var det med de sjuka kor som nyligen slaktades i Polen och därefter skickades till Sverige så att vi skulle få köttet från dessa sjuka djur på vårt middagsbord.

Det var givetvis inte alls bra för de som åt köttet.

Åtminstone en nobelpristagare har visat att det är farligt att äta sjuka vävnader. Läs om Gajdusek och sjukdomen kuru.

I ljuset av detta resonemang kan man med rätta fråga sig om blod som erhållits från individer som befinner sig i inkubationstiden till olika kroniska åkommor är olämpligt att skicka vidare till sådana sjuka som i grund och botten faktiskt behöver en påfyllning av blod.

För att i någon mån kunna ta ställning till ovanstående måste man studera och lära känna de olika former av mikrobiologisk växt som finns i blodet från kroniskt sjuka.

I svensk sjukvård sopar man allt detta under mattan och ordinerar mot kronisk sjuklighet ”läkemedel” som inte är i samklang med den verkliga orsaken till en kronicitet, vilket är samma sak som att ordinera värktabletter mot halsfluss istället för penicillin.

Erik Enby