25. dec, 2019

Tålamodsprövande om cancer

Sedan jag startade min hemsida – SVARADOKTORN – så har jag som amatör försökt få sakkunskapen (främst läkare) att kommentera, rätta ev. felaktigheter och komplettera ofullständigheter på sidan. Trots att vissa läkare föraktfullt odugligförklarar mig, så tycks deras intresset för att ge saklig kritik och berätta var felen finns vara närmast obefintligt. Och om inte kritiken specificeras, så blir den ju omöjlig att bemöta (vilket kanske är avsikten).

De kontakter jag ändå haft med läkare har ofta kommit från sådana som i stort sett är eniga med mig. Några har plågats av bristerna i skolmedicinen och svårigheterna att använda sina egna kunskaper – när dessa strider mot ”guide lines” eller Socialstyrelsens rekommendationer. Åtminstone ett par av dem har funnit situationen ohållbar (det är möjligen fler) och därför sagt upp sig från sina anställningar inom regionen (f.d. Landstinget).

På senare tid har jag emellertid fått väldigt många kommentarer från klarsynta och pålästa sjuksköterskor, som på nära håll upplevt läkarnas inkompetens på området kroniska sjukdomar (främst cancer och diabetes). Sköterskorna tycks ha betydligt lättare än sina överordnade att ta till sig nya kunskaper. Men de har uppenbarligen mycket svårt att påverka läkarna, som oftast är fullkomligt rabiata motståndare till allt utanför de skolmedicinska ramarna.

Om jag skall vara ärlig har jag dock till övervägande del fått positivt gensvar av läsarna – både på min hemsida och via Facebook. Det strömmar in sådana varje dag – medan ”påhoppen” bara dyker upp i enstaka fall…

Men just i dag – juldagen – när man kanske skall vara snällare än vanligt, så utsattes jag för kritik som är så pinsamt osaklig att jag inte vill genera avsändarna med att offentliggöra deras namn. Däremot skall jag återge några av inläggen här, därför att de ger en inblick i hur ”hjärntvättade” de flesta av oss är via skolmedicinen och dess ”organisatörer” - läkemedelsföretagen – när det gäller just detta med cancer.

Jag har för övrigt upplevt, att människor med absolut säker cancerdiagnos (och hot om snar död) blivit cancerfria och överlevt med min eller någon annan alternativ metod – och då sagt: ”VILKEN TUR ATT DET INTE VAR CANCER!

För de flesta är varje tanke om att man kan bli cancerfri utan kirurgi, strålning och/eller cellgifter så främmande, att den enda förklaringen till att man överlevt utan dessa ingrepp måste vara, att man inte haft cancer!

Efter Karneval Förlags beskrivning av min bok ”Och cancern bara försvann”, så kom bl.a. följande inlägg:

B:  Hej! Den information ni har skrivit om boken här ovan misstänker jag är felaktig.

Enligt de uppgifter jag har sett så opererade Sven Erik Nordin bort cancertumören. Därefter gjorde man en biopsi som enligt honom själv pekade på att det fanns cancerceller kvar. Han erbjöds då ytterligare behandling i form av en större operation. Eftersom operationen skulle innebära att han fick ett besvärligt handikapp så valde han att tacka nej till den. Inget konstigt med det. Det är nog inte helt ovanligt att man om man är lite äldre tackar nej och hoppas att cancern håller sig lugn. De flesta känner efter en cancerdiagnos ett behov av att "göra något" och vissa börjar experimentera med olika kosttillskott t ex. Påstår man att ens cancer har försvunnit av kosttillskotten utan att ens nämna den behandling man redan har fått så är det däremot något fel. Det låter också lite märkligt att bli friskförklarad fastän man inte går hos sjukvården.

V.v kolla upp om det ni har skrivit stämmer, alternativt skriv sanningen. Det är INTE ok att lura desperata cancersjuka människor att köpa en bok som utlovar bot på falska grunder.

M: Mkt bra skrivet. Hemskt att lura andra cancersjuka att tro att det kan gå till så här?

Sven Erik Nordin B,  det är denna typ av reaktioner som gör att cancerbehandlingen inte går så mycket framåt. Man är så övertygad om att skolmedicinen är ”den enda möjliga” att man kan slå knut på sig själv för att bortförklara alla fall (och de är många) där människor botat sin cancer med någon alternativ metod. I detta fall är din kommentar både oförskämd, okunnig och lögnaktig! Om du gör dig besväret att läsa min historia - på min hemsida SVARADOKTORN eller i min bok ”Och cancern bara försvann”, så tror jag du begriper det.

Det var EFTER den ytliga operationen av ”tumören” man konstaterade att det fanns cancer kvar, både i kvarvarande vävnad vid operationsstället och i lymfkörtlar i höger ljumske. När jag vägrade det omfattande kirurgiska ingrepp man då föreslog, gav man mig högst några månader kvar att leva. Och eftersom läkarna var/är lika okunniga som du, så förklarade de, att en kostomläggning och tillskott av bl.a. vitaminer och mineraler absolut inte kunde påverka min cancer.

Det är med stor sorg jag sedan kunnat konstatera, att läkare AKTIVT förhindrat människor i min närhet från att använda samma metod som jag - vilket inneburit att dessa ofta avlidit! Ett numera betydande antal har vågat följa mitt exempel och till läkarnas oerhörda förvåning blivit cancerfria.

De flesta av de läkare jag kommit i kontakt med har inte ens känt till Otto Warburg(Nobelpriset i medicin 1931), som redan 1924 visade att cancer är en metabol sjukdom (har ett starkt samband med vår ämnesomsättning). Det är nästan som om en politiker i dag inte skulle ha en aning om vem som är president i USA!

Denna genuina okunskap om cancerns karaktär är en av orsakerna till att det fortfarande i dag dör mer än 60 svenskar varje dag i cancer. Om du vill påstå - som jag ibland får höra - att jag är ute efter att tjäna pengar på mitt skrivande, så kan jag berätta att all min information på hemsidan är het gratis! Jag säljer inget, och har inga ekonomiska intressen i de produkter jag använder och beskriver där!

Kanske tycker du också att jag skall skämmas för att jag inte delar ut min bok gratis! Men tyvärr har jag inte råd med det. Jag är pensionär med mycket begränsad inkomst och utan egen förmögenhet. Fast om sanningen skall fram, så har jag nog ändå skänkt bort kanske uppemot hundratalet böcker redan! (Sista meningen finns inte med i mitt originalinlägg på Facebook).

Det som får mig att använda nästan all min vakna tid åt att informera om det här är medvetenheten om att människor varje dag dör i cancer utan att ens få veta att det finns alternativ till skolmedicinens brutala metoder. Jag får i stort sett dagligen rapporter från människor som räddats till livet av alternativa metoder (det finns många fler än min). För att undvika att fler människor dör i denna sjukdom - och att du bidrar till det med din okunskap - ber jag dig att ”läsa på” och inte bara lita på läkarna och våra uppenbart korrumperade myndigheter! God fortsättning på helgen!

B: Han påstår bl a att läkaren sa åt honom att han bara hade 3 månader kvar att leva. 3 månader för att man ev har några cancerceller kvar?! Det låter helt absurt i mina öron och jag skulle vilja få det förklarat. Det är ovanligt att läkare i Sverige ens gissar hur långt man har kvar men visst, om han hade haft tumörer i hjärnan eller några stora tumörer i andra vitala organ så hade det kunnat låtit trovärdigt i mina öron. Enstaka cancerceller går nog många omkring med utan att veta om det och det vanliga är nog att det tar ett antal år innan det kan börja ställa till problem. Studier visar att 50% av de som avstått konventionell behandling fortfarande lever efter 5 år medan 80 % lever av de som har fått behandling. En del cancersjukdomar växer väldigt långsamt, andra är mer aggressiva men även de aggressiva kan ibland stå stilla ett bra tag. En anledning till att man uppmuntras att ta med sig någon när man ska få cancerbesked är att chocken ofta gör att man blandar ihop det läkaren sa med sin egen fantasi. Jag tycker inte att det är svårt att tänka sig hur historien blir värre för varje gång den berättas. Jag har full förståelse för att det efter att man tackat nej till en operation för att få sinnesfrid blir nödvändigt att tro att man har hittat en egen fungerande lösning och är frisk. Att utan bevis skriva en bok om det är en annan sak.

A: Ursäkta att jag hoppar in men sedan när är det ett bevis att man är frisk om det är oklart om det ens fanns någon sjukdom kvar? Jag tycker att det är bra att det finns människor som vågar ifrågasätta sådant som verkar underligt eller som det inte finns några bevis för. Om det inte gjorde det så skulle vårt samhälle styras av präster och viktiga beslut skulle kanske tas genom att läsa horoskop. Det finns flera tragiska exempel på när människor faktiskt har gått på att man kan bota sin cancer med kost eller kosttillskott. Det vanliga är annars att man försöker övertyga andra men när man själv drabbas så tar man tacksamt emot vårdens behandlingar. Fast det är givetvis inget man talar om.

A: Det är ok att ifrågasätta böcker. Författare är bara människor som du och jag och de kan också ha fel. Skriver man om allvarliga saker som kan gälla liv och död för andra så är det naturligt att folk ifrågasätter och vill veta mer. Att det går att lita på seriösa rapporter beror på att de granskas och ifrågasätts innan de publiceras.

Sven Erik Nordin: Nu ser jag att det är fler (möjligen läkare?) som tycks ha blivit skräckslagna bara av titeln på min bok - för uppenbarligen har de inte läst den! I boken har jag använt autentiska journalutdrag från hela min ”resa”. Och att påstå att jag ”friskförklarats utan kontakt med vården” är därför helt befängt. Jag har hela tiden gått på kontroller (och gör så fortfarande), så min ”friskförklaring” kommer (motvilligt) från de läkare som följt mig hela tiden! Det är skrämmande att några kan ta sig friheten att tokförklara mig utan att ens ha läst min bok!

Jag uppmanar några att särskilt läsa kapitlet ”kognitiv dissonans”, ett psykologiskt fenomen som ert agerande är en utmärkt illustration av. Riktigt beklämmande! Nu är jag snart så arg att jag börjar namnge de pinsamt okunniga läkare som varit delaktiga i den skrämmande resa jag gjort genom ett plågsamt dysfunktionellt vårdsystem!