8. dec, 2019

Tidningskoncernen Helahälsingland agerar som folkbildare

Anmärkningsvärt nog vågade Hudiksvalls Tidning den 5 december trotsa ”main stream medias” policy – och publicerade journalisten Marielle Anteskogs återgivande av min cancerhistoria.

Utifrån gällande förutsättningar är nog artikeln nästan det bästa någon kunde ha åstadkommit! Mycket välskrivet! Jag brukar annars nästan alltid irriteras över syftningsfel och andra konstigheter i det som ”står i tidningen”. Men inte i detta fall…

Man måste naturligtvis ta med några ”faktarutor”, där den officiella uppfattningen redovisades. Tyvärr är det i dessa faktarutor lögn och desinformation förekommer.

Och det som irriterar mig är förstås att jag inte omedelbart kan komma med någon replik till den dåligt informerade läkaren – eller till dietisten (som ändå hade en del vettiga synpunkter) – och till sist naturligtvis till Livsmedelsverkets fullständigt oprofessionella och ovetenskapliga nonsens om kolloidalt silver!

För att i någon mån ”avreagera mig” måste jag skriva följande.

Jag börjar med läkaren...

Han inleder med en grov lögn: ”Det finns i dag inga vetenskapligt säkra belägg för att en viss specifik kost har effekt mot cancer som redan uppstått!

Detta beror förstås på hur man definierar ”vetenskapligt säkra belägg” - men om man inte ställer fullkomligt absurda krav på vetenskapliga belägg, så finns det massor! Och det kommer nya nästan varje dag! Läkaren har helt enkelt inte läst på och tagit del av den forskning som finns, utan hållit sig snävt innanför sina skolmedicinska ramar! Och dessa ramar bestäms i hög grad av läkemedelsindustrin – som har allt att vinna på att dessa snäva ramar bibehålls. Varje patient som blir frisk utan deras produkter är ju en förlorad kund!

Han säger sedan också: ”Många läkemedel, även sådana som används inom cancerbehandling, har sitt ursprung t.ex. inom växtriket.

JUST DET! Men ”grejen” är, att det inte går att ta patent på växter (utom GMO – men det är ett kapitel för sig – och ett sorgligt sådant). Därför måste läkemedelsföretagen gå in och extrahera det man uppfattat som den verksamma substansen i en växt.

Metaforiskt kan man säga, att det blir litet som om man i ett musikstycke försöker utröna vilka toner som är vackrast – och sedan bara spelar dem, och tar bort alla ”överflödiga” toner… Utan hänsyn till harmonier, klanger, styrka eller mellanrum mellan tonerna. Det torde inte precis bli någon njutbar musik!

Sedan brukar man också ”skruva till” någon molekyl för att få ett eget patenterbart preparat. Och då kommer ofta biverkningarna! Resultatet blir något som den mänskliga metabolismen aldrig tidigare under evolutionen har stött på och kunnat anpassa sig till – varför vår kropp reagerar på den nya molekylen som en ”fiende”, vilken måste bekämpas. Möjligen är det en orsak till de autoimmuna symtom vi ofta drabbas av vid medicinering (eller vaccinationer).

När journalisten frågar om det möjligen i läkarkåren kan finnas en ”rädsla för att söka förklaringar utanför ramarna” - så är det ju precis så det ligger till! (Läs t.ex. på min hemsida – www.svaradoktorn.se eller i min bok - ”Och cancern bara försvann” om ”Kognitiv dissonans”). Men han förnekar förstås denna ”rädsla”… En stor stark karl kan ju inte erkänna rädsla – särskilt inte av sådana orsaker!

Och slutligen drar han till med ”standardförklaringen” till att t.ex. en enkel kostintervention kan vara bot mot cancer. ”Det finns berättelser om individer, där cancersjukdom tycks ha gått i regress (återbildats) spontant”!

Har man någonsin gjort undersökningar av sådana fall, för att utröna, om det funnits någon konkret förklaring till att cancern försvunnit?

Aldrig som jag hört talas om! Inte heller i mitt eget fall! Man är förstås glad över att en patient tillfrisknat. Men man är så fastlåst i det skolmedicinska paradigmet att man över huvud taget inte kan föreställa sig någon annan orsak till ”regressionen”.

Man bukar i stället tala om ”slumpen”, vilket inom statistiken är ett väldefinierat begrepp, men som i vardagligt liv bara är ett annat uttryck för att man inte förstått orsaken till något (eller inte vill förstå). Naturvetenskapligt utbildade människor som läkare borde ha en grundläggande uppfattning om kausalitet (orsak och verkan)! Inget sker utan en orsak! Om någon blir frisk från cancer, så finns det naturligtvis en orsak till detta!

Men i läkarnas värld så finns i princip bara kirurgi, cellgifter och strålning som kan bota cancer. Så något annat behöver man inte ens titta efter!

Den dietist som intervjuas har, som sagt, en del vettiga synpunkter – och har i alla fall (till skillnad mot de flesta läkare) förstått att maten har betydelse, och att man kan äta viss kost för att minska risken att få cancer. Bravo! Det finns många av hennes kollegor som förnekar det!

Men när hon sedan ”avråder från kolloidalt silver”, så kör hon i diket ordentligt. Till synes utan eftertanke säger hon, att ”kolloidalt silver säljs som vattenreningsprodukt” - vilket då skulle innebära att man inte skall förtära det. Men hur kan ett nytt namn förändra ett ämnes fysikaliska egenskaper? Tidigare fanns många produkter med kolloidalt silver registrerade i FASS – och det var helt OK att sälja kolloidalt silver också som kosttillskott! Och varför i hela världen skulle man rena vatten – om inte för att kunna dricka det?

Anledningen till att KS blivit förbjudet att säljas som kosttillskott hittar vi nog hos Läkemedelsverket, som i alla avseenden tycks agera mer som beskyddare av läkemedelsindustrins ekonomiska intressen – och mindre som allmänhetens företrädare och skydd mot dessa företags ofta skadliga produkter!

En orsak kan också vara, att Läkemedelsverket till absolut största delen finansieras med de avgifter man får in från de företag vars produkter man skall godkänna! Tänk om Svensk Bilprovning skulle vara helt beroende av Volvo för hela sin vrksamhet. Tror någon att antalet anmärkningar på bilar av märket Volvo skulle vara lika frekventa som för andra bilmärken?

När det slutligen gäller Livsmedelsverkets beskrivning av kolloidalt silver, så borde det snarast leda till åtal. På sin hemsida beskriver man också silver som ”en giftig tungmetall”. En solklar lögn! Silver är en av de metaller som är absolut ogiftig för högre organismer!

Så här skriver man på hemsidan:

”Kolloidalt silver skulle kunna påverka miljön. Effekterna beror på i vilken form silvret förekommer, den giftigaste formen är den fria silverjonen”…

Oerhört tragiskt att en statlig myndighet på detta sätt sprider desinformation om något som bl.a. skulle kunna hindra en global katastrof beroende på MRSA (multiresistenta bakterier). KS klarar av även sådana bakterier – och förorsakar inte själv någon resistens!

Så här skriver man på Wikipedia om ”tungmetaller”:

Tungmetall är en föråldrad term som inte rekommenderas av den internationella kemiunionen IUPAC (International Union of Pure and Applied Chemistry) eftersom den anses meningslös och vilseledande.[1] Även på svenska anser man att användningen bör fasas ut.[2]

En av omkring 40 förekommande definitioner[1] är: en metall eller legering som har en densitet som är högre än 5 g/cm3. Det har de allra flesta metallerna. Järn har exempelvis 7,87 g/cm3.[3] Bland metaller med en lägre densitet (lättmetaller) kan nämnas aluminium, beryllium, kalcium, magnesium, natrium, strontium, cesium och barium.

Ofta används termen tungmetaller i betydelsen tunga och särskilt miljöfarliga metaller. Detta är fel eftersom det inte finns något samband mellan metallers densitet och deras miljöpåverkan. De mest omtalade beträffande miljöfarliga grundämnen är bly, kvicksilver, kadmium och uran. Det stämmer visserligen att de flesta tunga metaller och deras kemiska föreningar är giftiga, men det finns även flera livsnödvändiga tunga metaller (järn, zink, koppar, krom, mangan, molybden, nickel), liksom det finns giftiga eller miljöfarliga lätta metaller (exempelvis beryllium, strontium)[4]. Oftast är mängd och halt avgörande om en metall ska klassas som livsnödvändig eller skadlig. Ibland spelar kvoten[5] mellan olika metaller roll. Det brukar ha en avgörande betydelse i vilken kemisk form metallen finns i.

Märkligt är sedan Wikipedias egen beskrivning av kolloidalt silver:

Kolloidalt silver är silver i kolloidal, det vill säga mycket finfördelad, form. Generellt kan dock sägas att "kolloidalt silver" inkluderar alla produkter med silver i någon koncentration, upplöst i destillerat vatten. Silverpartiklarna i kolloidalt silver kan vara små, mindre än 1000 nanometer. Silverpartiklar i denna storlek kan frigöra stora mängder silverjoner.[2] Silverjoner är den giftigaste formen av silver, och är bland de mest toxiska tungmetallerna.[3] Silver i fast, metallisk form, är däremot ett tillåtet färgämne med E-nummer E174.[4]

Till saken hör också, att om någon går in och ändrar denna gravt vilseledande text om kolloidalt silver – så återkommer den felaktiga oftast redan inom en halvtimme! Läkemedelsindustrin tycks ha ”ständig jour” för att kunna bibehålla detta bedrägeri!