25. aug, 2019

Modernt justitiemord - i dag

Sedan den amerikanska Flexnerrapporten publicerades 1910 spreds dess grundsatser över stora delar av världen. Enligt dem skulle endast kirurgi och petroleumbaserade syntetiska kemikalier vara godkända metoder inom sjukvården. Alla andra medel och metoder skulle betraktas som ”kvacksalveri”, och undervisning om sådana upphörde efter hand vid de institutioner som utbildade läkare. Sådant som natur- och örtmedicin försvann från den officiella sjukvården – och tusentals läkare med den inriktningen blev arbetslösa. Eller de belades snarast med yrkesförbud.

Det här betydde, att läkekonsten i hög grad blev en sorts kemisk industri, som helt avlägsnade sig från det ”naturliga”. Detta har sedan fått ytterst tragiska konsekvenser över hela världen, och de stora läkemedelsföretagen har närmast obegränsade ekonomiska resurser, vilka gör att de helt och hållet kan styra den här ”marknaden”.

Den styrningen innebär inte bara att företagen marknadsför sina egna kemiska produkter – utan också att de lägger ner ofattbara summor på att stoppa alla alternativa medel och metoder. Ibland har man försökt köpa ”receptet” på naturliga botemedel t.ex. mot cancer – för att antingen ta patent på produkten och börja sälja någon manipulerad version av medlet – eller annars för att lägga ner det hela och förhindra att andra skulle kunna sälja eller använda det.

När den kanadensiska sjuksköterskan Rene Caisse botat massor av människor med sitt ”Essiac Tea”, så försökte man köpa hennes metod – och erbjöd henne fantasisummor för den. Men hon krävde garantier för att metoden skulle finnas tillgänglig för alla – och det vägrade man gå med på. Därför blev det ingen affär. 

Då inriktade man sig i stället på att smutskasta Rene och förbjuda hennes verksamhet. Hon fortsatte ändå fram till sin död att i sitt eget hus tillverka och dela ut sitt anticancermedel – utan att ta betalt för detta. Sedan hon avlidit (1978) gick myndigheterna in och brände alla hennes journaler och avlägsnade alla bevis på att hennes metod fungerat.

Ungefär samma sak hände Harry Hoxsey i USA. Han botade med sin metod tusentals cancerpatienter. Metoden förklarades oduglig, och han fick tillbringa en stor del av sin tid åt att försvara sig i rättegångar. Ingen av alla hans botade patienter som ville vittna släpptes fram, och inblandade läkare förklarade att de inte ens behövde titta på patienterna eller deras journaler – för DE VISSTE GENOM SIN MEDICINSKA UTBILDNING ATT METODEN INTE KUNDE FUNGERA!

Detta skulle man gärna tro hörde till vår mörka historia – och att något liknande aldrig skulle kunna ske i vår upplysta och vetenskapliga tid.

MEN DET SKER ÄN I DAG!

Den svenska läkaren Annika Dahlqvist kunde i början av 2000-talet dramatiskt förbättra hälsan för överviktiga och typ 2-diabetiker med sin LCHF-kost. Hon anklagades för att inte arbeta efter ”vetenskap och beprövad erfarenhet” och tvingades säga upp sin dåvarande anställning på en vårdcentral, sedan hon utsatts för ett fullkomligt sanslöst drev av media – och utsetts till ”Årets förvillare” av den lilla sekten VoF (Vetenskap och Folkbildning), där figurer som Dan Larhammar och Mats Reimer haft avgörande inflytande (Mats Reimer tycks för övrigt ha synpunkter också på det nu aktuella fallet med Susanne Johansson).

Efter utredning tvingades Socialstyrelsen konstatera, att LCHF var en fungerande metod mot övervikt och diabetes typ 2. Därmed får LCHF anses vara en godkänd behandling – men detta negligeras fortfarande av många läkare, som inte informerar sina patienter om metoden, utan i stället genomför riskfyllda och resurskrävande Gastric Bypass-operationer och förskriver mediciner.

Ett annat upprörande fall är den svenske läkaren Erik Enby, som för flera decennier sedan gjorde den epokgörande upptäckten om mikrobers betydelse vid kroniska sjukdomar. Hans upptäckter har sedan bekräftats av forskare på olika håll i världen, där andra kan sägas få uppskattning för hans arbete – medan han själv ”belönats” genom att man fråntagit honom hans läkarlegitimation! Upprörande är ett mycket milt uttryck i sammanhanget!

Just nu tycks det alltså föreligga ytterligare ett upprörande justitiemord, då Svea Hovrätt nyligen fastställde Tingsrättens dom på 2½ års fängelse för Susanne Johansson i Stockholm. Hon har under många år utarbetat en metod för att läka sjukdom med hjälp av lågfrekvent laserbehandling (CET-metoden). Och hon har patent på sin metod. Många kan vittna om dess effekt – som i vissa fall varit minst sagt anmärkningsvärd.

Nu har man kringgått problemet med att hennes metod tycks fungera – genom att inte försöka odugligförklara hennes metod – utan angriper henne i stället för ekonomiska oegentligheter. Också detta ett känt sätt att göra sig av med besvärande konkurrenter!

Utan att ha insyn i alla detaljer, så förefaller denna Susanne Johansson nu vara offer för okunskap och fördomar i medicinskt avseende – och om möjligt ännu värre är att det juridiska förfarandet i hennes ärende tycks vara minst sagt bristfälligt.

En artikel i Uppsala Nya Tidning ger information i ärendet. Länk till artikeln här:

https://www.unt.se/asikt/debatt/ett-modernt-justitiemord-5376946.aspx

I serien ”Sverige granskas” finns Ulf Bittners intervju med Ingemar Ljungqvist om detta ärende. Länk dit finns här:

https://soundcloud.com/ulf-bittner/intervjusamtal-om-ett-modernt-justitiemord-i-sverige-20190823

Ärendet kommer också att belysas i kommande nummer av tidningen AlmaNova.

Målnumret i Hovrätten är: B 461-18

För en utomstående tycks det i detta fall finnas många paralleller till den mångåriga traditionen inom ”etablissemanget” att till varje pris undanröja sådana som med sina medicinska innovationer hotar marknaden för ”skolmedicinen” (och därmed de stora läkemedelsföretagens inkomstbringade produkter). Huruvida nya medel och metoder verkligen kan bota människor tycks ha underordnad betydelse.

För övrigt har ju den s.k. KAM-utredningen under Kjell Asplunds ledning lagt fram ett slutbetänkande, som utmynnar i ett lagförslag, där man skall FÖRBJUDA ALL BOT AV ALLVARLIGA SJUKDOMAR (med andra metoder än skolmedicinens). Det innebär alltså i klartext, att man gör sig skyldig till en kriminell handling, om man med någon alternativ metod skulle bota t.ex. någon med cancer.

Mycket kan man stå ut med i samhället – men om vi inte kan lita på rättssystemet, på polis, åklagare och domstolar, då måste något göras. Därför är det nu aktuella fallet inte bara en fråga om en person, utan om hela systemets trovärdighet. Därför är det angeläget att Susanne Johansson beviljas resning, så att hela processen kan få en ordentlig genomlysning!