4. jul, 2019

Skolmedicinens historielöshet

I dag fick jag höra av en skolmedicinsk läkare, att ”man inte har kunnat finna en reproducerbar effekt av någon alternativ metod”!

Vilken enastående historielöshet och okunskap! Det har funnits - och finns - ett avsevärt antal metoder, vars effekter i högsta grad är ”reproducerbara”! Ett exempel är Hoxseymetoden. Den praktiseras fortfarande – fast inte längre i USA, där den förbjudits - uppenbarligen därför att den genom sin effektivitet blev ett allvarligt hot mot ”Big Pharma” och deras dyra produkter. Metoden innebär användning av en örtsalva och ett pulver för utvärtes bruk, och ett örtbaserat medel för att ta genom munnen. Metoden var framgångsrik och användes av tiotusentals amerikaner under första hälften av 1900-talet.

I början av 1950-talet, då Hoxseymetoden var som mest populär, hade huvudkliniken för Hoxseybehandling i Dallas, Texas, ca 12 000 patienter och var då det största privata cancercentret i världen, och det fanns dotterkliniker i ytterligare 17 andra delstater. Metoden anses ha varit mest framgångsrik, när det gällde att bota utvärtes tumörer.

Metodens skapare, Harry Hoxsey, förföljdes och åtalades gång på gång. Hundratals patienter ville vittna inför domstol om hur de mirakulöst blivit botade från dödliga former av cancer – ofta i långt framskridet stadium. Men de läkare som var inblandade vägrade att undersöka saken – FÖR GENOM SIN MEDICINSKA UTBILDNING VISSTE DE ATT METODEN INTE KUNDE FUNGERA!

Tyvärr finns den inställningen till stor del fortfarande kvar än i dag bland skolmedicinska läkare! Ursäkta ordvalet, men jag tycker det är en skam för läkarkåren, att man inte tycks vara det minsta intresserad av hur man kan bota cancer – om det inte sker inom ett väl definierat område, skolmedicinen. När läkarna under min egen cancerresa tvingades konstatera, att cancern efter hand försvann, så var det INTE EN ENDA AV DEM som ens frågade vad jag gjort! Och varför skulle de? De visste ju genom sin medicinska utbildning att min metod inte kunde fungera!

Den vetenskap som inte längre är nyfiken, och har fastnat i sina dogmer är dömd att gå under. Det är vad som kanske kommer att ske snart på just detta område – särskilt när allt fler börjar förstå de tragiska konsekvenserna av den traditionella cancerbehandlingen. Och det är sorgligt i flera avseenden, bland annat för att det också innebär en risk att vi tappar förtroendet för andra medicinska områden, där läkarna är oerhört skickliga.

Läs gärna också här: http://www.svaradoktorn.se/426070622