10. apr, 2019

Barncancerfondens definition av "fantastiskt"

I dagens DN kan man läsa, att Barncancerfondens forskningschef Kerstin Sollerbrant tycker det är ”fantastiskt” att den genomsnittliga överlevnaden för barn med cancer har ökat från 80 % till 85 % de senaste fem åren! En procents ökning per år – det tycker hon är fantastiskt! Med tanke på de oerhörda summor som satsas på cancerforskning, så är utfallet kanske inte så imponerande!

Naturligtvis är varje överlevande barn en framgång som inte kan överskattas, eftersom varje enskilt barn som dör självklart är en ofattbar tragedi. Med tanke på att överlevnaden tidigare varit oförändrad de föregående 20 åren, så får man väl också se det hela som en viss framgång. Fast det säger mer om hur ineffektiv forskningen tidigare varit under två hela decennier.

Men att döma av min tidigare brevväxling med Barncancerfonden, så tycks man där fortfarande ganska ensidigt inrikta sig på genetiska orsaksfaktorer – och på farmaceutiska botemedel (mediciner). Jag kunde inte få ett enda exempel på på att man stödde någon forskning på kost och miljöfaktorer. Detta är fullkomligt horribelt. Dels VET man (sedan 1920-talet), att gener inte är den initiala orsaken till cancer, utan att det i huvudsak är näringsbrister, felnäring, förgiftning (av gifter i mat och miljö), stress och strålning. Och dels vet vi att de gener vi föds med inte har förändrats – medan kost, livsstil och miljöfaktorer ändrats drastiskt.

Självklart borde man också i första hand inrikta sig mot att försöka FÖREBYGGA cancer – både hos barn och vuxna – och inte bara behandla redan uppkommen cancer. Om man vill förhindra att människor dör i cancer, så är den mest framkomliga vägen naturligtvis att förhindra att sjukdomen uppstår. Och där finns det mycket att göra! Kosten är en alldeles grundläggande faktor – men hur mycket information om kostens betydelse får t.ex. blivande mödrar i dag? Mycket litet – och ofta felaktig. Rådet att äta fettsnålt förekommer skrämmande nog fortfarande. Anmärkningsvärt, eftersom hjärnan huvudsakligen består av fett – och hur skall då fostrets hjärna kunna utvecklas utan fett?

Tyvärr har skolmedicinen sedan Flexnerrapporten (1910) varit helt inriktad på kemiska lösningar – och alla enkla, naturliga förebyggande medel och botemedel har betraktats som kvacksalveri och kraftfullt motarbetats. Ofta helt förbjudits! Detta har varit förödande för folkhälsan – men i hög grad gynnat läkemedelsindustrin! Riktigt sorgligt – och alldeles särskilt kanske just med tanke på barnen! I dag hotas dessutom barnens hälsa kraftfullt av mobiltelefoner, wifi och andra former av trådlös kommunikation. Vad utbyggnaden av 5G kommer att innebära vågar man knappt tänka på. Jag skulle önska att Barncancerfonden satsade rejält med pengar på att undersöka vad detta gigantiska experiment kommer att få för följder för våra barn! Men det tror jag tyvärr inte vi kommer att få se.