14. mar, 2019

Epigenetik - Kunskapen som försvann (eller negligeras)

De flesta känner förstås inte till begreppet epigenetik, och ännu färre vet vad begreppet innebär. Detta kan förefalla anmärkningsvärt, eftersom många i dag tycks vara bekanta med just genetik och gener. Men när inte ens medicinska ”specialister”, läkare och forskare, verkar ha förstått betydelsen av epigenetiken blir man närmast chockad.

Mycket förenklat innebär de epigenetiska processerna att våra ursprungliga gener kan ”slås av eller på” av olika miljöfaktorer. Man kan alltså ha en gen som ökar risken för en viss sjukdom – men om man inte utsätter sig för de miljöfaktorer som ”triggar igång” den genen – så får man inte sjukdomen ifråga. Ett litet tillspetsat exempel är, att om man har en genetisk disposition för alkoholism, så blir man ändå aldrig alkoholist, om man inte smakar en droppe alkohol!

I dag talas det mycket om genernas betydelse och att man har en genetisk benägenhet att t.ex. få cancer eller andra sjukdomar. Förfärande nog satsas också nästan all cancerforskning just på gener och att hitta ”genetiska lösningar”. Det händer att kvinnor som fått veta att de har generna BRCA1 eller BRCA2 låter operera bort sina bröst för att undvika att få bröstcancer! Och samtidigt kan de av sina läkare få rådet att ”leva och äta som vanligt”.

Med tanke på att även bröstcancer till HÖGST 10 % beror på gener – och resten (90 %) är direkt beroende av kost och miljöfaktorer måste detta betraktas som en skandal. Läkarna genomför ett omfattande och handikappande kirurgiskt ingrepp för att förhindra cancer, och samtidigt ger man råd som i princip optimerar risken att få cancer!

Genetik - och epigenetik – handlar om sådant som händer på molekylär nivå och verkar svårbegripligt även för dem som specialiserat sig på ämnet. Antalet samverkande (och motverkande) faktorer är närmast obegränsat, och det blir nästan omöjligt att ha kontroll på allt. Däremot ser man i vardagen uppenbara fysiska resultat av vad som sker i våra celler. Ibland får man uppfattningen att forskarna fullkomligt fastnat i sin teoretiska ”mikrovärld” och blivit blinda för den konkreta yttre verkligheten.

I denna verklighet kan man ganska lätt konstatera, att oavsett vad som händer i kroppens minsta beståndsdelar, så är det enkla konkreta företeelser som huvudsakligen avgör om vi är friska eller blir sjuka. Man kan också genom empiriska iakttagelser slå fast, att t.ex. cancer i huvudsak INTE är en genetisk sjukdom – utan att denna sjukdom i allt väsentligt beror på kost, livsstil och andra miljöfaktorer. Vi kan möjligen ha individuella genetiska förutsättningar som gör oss mer eller mindre känsliga för dessa miljöfaktorer. Men det finns nog ingen gen som ensam predestinerar oss till att drabbas av cancer.

Genetiker känner mycket väl till, att vårt genom (de gener vi föds med) i stort sett varit detsamma för arten människa i tusentals år. Man vet också, att tillstånd som cancer, Alzheimers, diabetes och andra ”folksjukdomar” formligen exploderat det senaste seklet – i ungefär samma takt som vår kost och livsmiljön generellt förändrats drastiskt. Ändå fortsätter många av dem envist att hävda, att det är våra gener som förorsakar sjukdomarna. Detta är inte särskilt smickrande för gruppens analytiska förmåga! Dessvärre tycks större delen av övriga forskare på den medicinska området vara inne på samma spår!

Detta är nog också en viktig anledning till att forskningen på t.ex. cancer sedan länge befinner sig i en återvändsgränd och bara åstadkommit marginella förbättringar i cancervården – och nästan ingenting, när det gäller prevention. Fortfarande får varje dag ett stort antal människor cancerdiagnoser. Man har förstått att sådant som rökning, olika former av strålning och andra specifika företeelser ökar risken för cancer. Men att den allra mest intima kontakten med miljön – via kosten – skulle ha en avgörande betydelse, det tycks vara alltför vardagligt och banalt för att beaktas.

Och att forska på gener är mer prestigefyllt än att ägna sig åt något så banalt som kosten – och ger mångfalt större möjligheter att få forskningsanslag. Sorgligt men sant!

Den som vill ha litet mer ”vetenskaplig” information om epigenetik kan t.ex. se på Wikipedias försök till definition här:

Epigenetik är den del av genetiken som behandlar förändringar i genuttryck eller fenotyp som är oberoende av förändringar i DNA-sekvensen. Epigenetiken handlar om hur DNA läses av och hur DNA uttrycks.[1][2] Cellens tillstånd i detta hänseende - det vill säga dess epigenom - kan leda till att generna omprogrammeras och därför uttrycks annorlunda än vad DNA:t signalerar. Epigenomets signaler kan med andra ord överrösta det DNA som ärvts från föräldrarna. Epigenomet påverkas av den yttre miljön (diet, gifter, hormoner, miljöfaktorer med mera).[3]

Prefixet epi kommer av grekiskans επί vilket betyder "på", och syftar till att förändringarna sker utanför själva DNA-sekvensen.

I flercelliga organismer utvecklas flera olika celltyper som ger upphov till olika vävnader och organ. Denna differentiering till olika celltyper sker genom att gener stängs av eller sätts på. När en differentierad cell sedan delar sig, bibehålls genuttrycket i dottercellerna, så kallad epigenetisk nedärvning. Epigenetiska mekanismer påverkas av faktorer såsom ålder, kemikalier, droger och diet.

Och här finns en mer ”populärvetenskaplig” text från nätet:

https://ki.se/forskning/epigenetik-en-bro-mellan-arv-och-miljo