7. feb, 2019

Avmystifiera cancer!

Under många år har läkarvetenskapen (och läkemedelsbolagen) lyckats få oss att tro, att cancer är en alldeles speciell sjukdom, som står utanför nästan alla fysiska och biologiska lagar – och därför i det närmaste är obotlig.

Läkarnas oerhörda auktoritet – liksom deras fantastiska skicklighet på andra medicinska områden – har fått de flesta av oss att tro på detta. Och alla som hävdat något annat har oftast blivit avfärdade som okunniga dårar och fantaster.

De som ändå trotsat den traditionella läkarvetenskapen och framgångsrikt behandlat cancer med alternativa metoder har ofta blivit åtalade och fällda – för ”användande av icke godkända metoder” och förbjudna att fortsätta med sin verksamhet. Det här har lett till att människor fortfarande dör i cancer varje dag i onödan – samt att de stora läkemedelsbolagen varje år tjänar ett oändligt antal miljarder på traditionell cancerbehandling.

Sanningen är faktiskt, hur otroligt det än låter, att cancer kan vara lättare att behandla än många andra sjukdomstillstånd, och att cancerceller är betydligt mer sårbara än vanliga, ”friska” celler – vilket kan sägas vara anledning till att även ganska enkla kostinterventioner kan bota cancer som av skolmedicinen bedömts som ”obotlig”.

Det är också anledningen till att skolmedicinens brutala behandlingar (strålning och cellgifter) åtminstone kortsiktigt kan ge effekt. Dessa metoder skadar alla celler, men eftersom cancerceller är mindre robusta, så skadas de mer än friska celler.

Den huvudsakliga anledningen till att man än inte kommit så mycket närmare en lösning på ”cancerns gåta” är möjligen just den mystifiering av cancer som uppstått - trots att gåtan till viss del löstes redan på 1920-talet, då Nobelpristagaren Otto Warburg (Nobelpriset i medicin 1931) visade att cancercellers metabolism är klart avvikande från övriga cellers.

Cancerceller tycks genom en defekt i sina mitokondrier tvingas övergå från förbränning av glukos med syre till en anaerob process (jäsning av glukosen), som är betydligt mindre effektiv och därför kräver kanske 20 eller 30 ggr mer glukos (socker). Men detta tycks inte ens dagens onkologer låtsas om, utan de matar obekymrat sina cancerpatienter med den vanliga kolhydratspäckade sjukhusmaten – och kan t.o.m. uppmana patienterna att äta just sådan föda "för att orka med behandlingen". Fullkomligt hårresande!

Jag misstänker nu, att jag efter dessa rader riskerar att få en del ”hatmail”, som påstår att jag vill ta livet av folk genom att få dem att avstå från traditionell behandling av sin cancer…

Jag vill därför tala om, att jag inte är läkare och inte med en läkares auktoritet kan ge några råd till cancerpatienter - och att var och en som läser detta självklart själv får ta ställning till den behandlingsmetod han/hon vill underkasta sig.

Det jag hävdar är emellertid, att en ”avmystifiering” av begreppet cancer skulle kunna medföra en betydande öppning för vårt sätt att tänka runt denna sjukdom. Möjligen skulle man då också kunna beakta det kliniska faktum att nästan alla cancerpatienter har brist på vissa mineraler (t.ex. jod, selen, zink, magnesium) och vitaminer som D3, C- och några B-vitaminer – och börja bedriva förutsättningslös forskning om de enkla metoder som funnits sedan hundra år eller mer – men som numera betraktas som ”kvacksalveri” (t.ex. Laetrile, Essiac Tea, Hoxseys metod m.fl.).

Själv kan jag genom egen och några bekantas erfarenhet bekräfta, att endast en ganska enkel ändring av kosten (mindre kolhydrater och mer naturligt fett) – tillsammans med tillskott av ovan nämnda vitaminer och mineraler – på ganska kort tid kan klara av även cancer som läkarna tvärsäkert betraktat som ”obotlig”… Urgamla ”läkeörter” som gurkmeja och ingefära hjälper också till –liksom kolloidalt silver.

För oss som upplevt detta är det förstås en fullkomligt hisnande upplevelse – som tyvärr medför berättigad misstro mot läkarna, just när det gäller behandling av cancer. Det fyller oss också med stor frustration och förtvivlan vid tanken på alla cancerpatienter som dör, utan att ens få veta att det finns enkla alternativa behandlingar!

Cancerpatienter är i princip "förgiftade" och "undernärda". Skolmedicinens lösning på problemet är ytterligare förgiftning (med cellgifter) - och ytterligare näringsfattig föda (mycket kolhydrater och litet vitaminer och mineraler)... Resultatet ser vi i statistiken för avlidna i cancer!