28. jan, 2019

Kognitiv dissonans – ett problem som tar fler liv än alla sjukdomar och krig tillsammans

Det finns en ”psykologisk funktion” – eller försvarsmekanism – som sedan århundraden tar livet av fler människor än alla krig och farsoter tillsammans. Ändå är fenomenet föga känt, åtminstone inte beaktat – ens bland företrädare för den beteendevetenskap där det hör hemma.

Man skulle också kunna säga att fenomenet är intimt förknippat med begrepp som ”tradition”, ”kultur”, benägenhet att behålla ”status quo” – eller en hos de flesta inneboende önskan att allt skall förbli ”som vanligt”.

Men vad är då ”kognitiv dissonans”?

Strikt vetenskapligt skulle man kunna säga, att det handlar om den ångest som uppstår, om man via sina sinnen får motstridig information. Ett vardagligt exempel är, när ett litet barn på julafton ser en främmande figur i form av en tomte – men hör sin fars röst. Det blir då en skrämmande upplevelse, som skakar barnets trygga bild av världen.

Hur kan pappans trygga röst förekomma hos en alldeles främmande figur med märkligt utseende? Något är allvarligt fel! Barn i den aktuella åldern har inte heller hunnit tillägna sig de vuxnas utvecklade försvarsmekanismer – utan kanske gråter hejdlöst och söker tröst i mammas trygga famn.

Men i just det sammanhanget uppstår förstås inte normalt något dödsfall.

Däremot får den kognitiva dissonansen dagligen sådana extrema följder i andra sammanhang. Det jag främst tänker på är det som sker (eller snarare INTE sker) – inom vår sjukvård.

Där är numera alla läkare genom sin utbildning lärda att ”mediciner” (av Läkemedelsverket godkända läkemedel) är de enda botemedel som finns mot sjukdomar. Särskilt tragiskt blir detta förhållningssätt vid allvarliga tillstånd som t.ex. cancer. Där håller man envist fast vid att cellgifter, strålning och kirurgi är de enda möjligheterna att bota cancer. Inställningen rubbas inte av fakta som att cellgifter och strålning kan GE cancer – och att dessa behandlingar i sig har usla behandlingsresultat och ofta ger förfärliga biverkningar, som dramatiskt kan försämra patienternas livskvalitet och förkorta deras liv.

Samtidigt vet man, att det sedan åtminstone hundra år har funnits enkla, effektiva och biverkningsfria botemedel mot cancer – och förhållandet att socker dramatiskt ökar cancercellernas förmåga att utvecklas har också varit känt i närmare hundra år. Men de flesta läkare hävdar fortfarande, att man som cancerpatient kan äta hur mycket socker man vill – utan att det påverkar ens cancer.

Hur kan det komma sig, att läkarnas ointresse för gamla beprövade metoder mot cancer tycks vara kompakt – och att de inte inser sockrets betydelse i sammanhanget?

Svaret är delvis: KOGNITIV DISSONANS!

Om man ägnat flera år av sitt liv att tillägna sig en påstått vetenskaplig bild av cancer – så väcker en avvikande uppfattning stor ångest. Om läkaren dessutom ägnat sig åt att behandla patienter utifrån sin tro, så blir det förstås näst intill omöjligt att ens för sig själv erkänna, att man haft fel – och att man sannolikt på grund av sin felaktiga uppfattning allvarligt skadat ett antal patienter.

För att dämpa sin ångest tvingas man då tillgripa en psykologisk försvarsmekanism – som t.ex. ”bortträngning”. Man stänger helt enkelt av eller ”glömmer” sådan information som är outhärdlig att ta till sig.

(Andra försvarsmekanismer är t.ex. Projicering, Rationalisering och intellektualisering; Googla, om du inte är bekant med begreppen!)

Om bilden sedan kompliceras av kraftfulla ekonomiska faktorer, så kan resultatet bli katastrofalt! Och så tycks vara fallet, när det gäller cancer. De stora multinationella läkemedelsföretagen tjänar årligen ett oändligt antal miljarder kronor på traditionell ”behandling” av cancer – och enkelt botande av cancer utan deras produkter är förstås för dem en ekonomisk katastrof (om kunskapen sprids). De satsar också årligen stora belopp på cancerforskning, som garanterat inte ”löser cancerns gåta”.

Som forskare kan man enkelt få miljonbelopp för att finansiera studier som ger hopp om att kanske öka överlevnaden i cancer med några veckor. Men forskning som handlar om kostens betydelse stöds förstås inte! Detta är anmärkningsvärt, eftersom vi sedan 1920-talet vetat, att cancer i huvudsak är en metabol sjukdom – d.v.s. beroende av vad vi äter och dricker.

Att kognitiv dissonans under århundraden varit en effektiv broms mot medicinska framsteg blir bara alltför uppenbart, om man studerar medicinens historia. Upptäckter som kunnat rädda miljoner människors liv har fördröjts – ibland i några hundra år (som att C-vitamin förhindrar skörbjugg) – just därför att de stridit mot den ”etablerade uppfattningen” bland läkarna.

Ta gärna del av denna länk: http://www.svaradoktorn.se/427029039/6707409/posting/ber%C3%A4tta-sanningen-och-bli-avr%C3%A4ttad-psykologiskt-eller-fysiskt

Tyvärr är tendensen densamma än i dag. Nya (eller gamla) metoder att förebygga sjukdom förhindras att komma till allmänhetens kännedom – genom en kombination av kognitiv dissonans hos läkare och medicinska forskare, och gigantiska ekonomiska intressen.