25. sep, 2018

Naturens egen målsökande anticancer-robot

Man talar ibland inom medicinsk forskning om att hitta preparat som själva söker sig till det organ som skall ”behandlas” – utan att ge skadliga biverkningar på omgivande vävnader. Låter fantastiskt!

Nu är det så, att det sedan länge funnits en sådan ”målsökande robot”, som kan slå ut cancerceller. Men denna ”medicin” är självklart ett sådant hot mot Big Pharma och cancerindustrin att den först förtalades och odugligförklarades – delvis med hjälp av uppenbart forskningsfusk - för att till sist förbjudas (i USA).

Läkemedlet heter LAETRIL, och är ett koncentrat av molekylen Amygdalin eller B17, ett ämne som finns t.ex. i bittra aprikoskärnor, i pumpakärnor, mungbönor, äppelkärnor och andra kärnor och fröer – samt i vissa slags gräs.

Amygdalinmolekylen består av fyra komponenter: Två delar glukos, en del vätecyanid och en del benzaldehyd. Vätecyaniden är som bekant ett extremt farligt gift i sin fria form (en gas som förr kallades cyanväte och gav poeten Dan Andersson en för tidig död; han övernattade i ett hotellrum, där man använt cyanväte mot vägglöss och inte vädrat ut ordentligt), och även benzaldehyd är livsfarligt. Dock är båda dessa ämnen, när de är kemiskt bundna i amygdalin, helt ofarliga.

Men nu kommer det viktiga: Eftersom cancerceller har ett oerhört ”sockersug”, så reagerar de på glukosen i denna molekyl och formligen drar till sig amygdalinmolekylerna – precis som när man vid PET-skanning ger patienten dropp med glukos som kontaminerats med en radioaktiv isotop och cancercellerna drar till sig glukosen – och därmed också den radioaktiva isotopen – vilket sedan gör att man vid skanningen kan identifiera en ansamling av cancerceller (en tumör) via den radioaktiva strålningen som då syns som en ljus fläck (mycket förenklat).

Men vad händer då, när amygdalinmolekylen nått en cancercell? Jo, det finns ett enzym som heter beta-glukosidase, och det kan lösa upp den kemiska bindningen och frigöra både cyaniden och benzaldehyden. OCH – detta enzym finns nästan enbart i cancerceller! När amygdalinet kommer i kontakt med en cancercell, så frigörs alltså både cyanid och benzaldehyd, och dessa båda ämnen är tillsammans mer giftiga än summan av de båda ämnena var för sig. Man får en s.k. synergieffekt – och cancercellen dör! För säkerhets skull finns i kroppens övriga celler enzymet rhodanese! Detta enzym bryter ner vätecyanid och benzaldehyd till två andra ämnen – thiocyanate och bensoesyra – som faktiskt är gynnsamma för friska celler! Så om cyanid och benzaldehyd frigörs i kroppen utanför cancercellerna, så är det ingen fara. De tas om hand och oskadliggörs av enzymet rhodanese!

Är inte detta amygdalin en fantastisk Guds skapelse, så säg!

Men läkemedelsbolagen kan inte ta patent och tjäna pengar på några ”Guds skapelser” och vill inte heller ha konkurrens av några. Därför gör man allt man kan för att förhindra spridning av information och användning av sådana. I detta fall lyckades det – och Laetrile är alltså sedan många år förbjudet i USA. Man ville t.o.m. förbjuda försäljning av aprikoskärnor (!) – men där misslyckades man faktiskt…

De som ägnade sig åt cancerbehandling med Laetrile i USA förtalades, förföljdes, åtalades och dömdes (för användning av ”icke godkända läkemedel”) efter att ha botat tusentals cancerpatienter. Där kan man alltså inte längre få denna behandling. Men åtminstone någon av klinikerna flyttade till Mexiko, där man alltså fortfarande kan få aktuell behandling. Vid en utvärdering nyligen visade statistiken, att man med Laetrile kunde bota ca 85 % av alla cancerfall. MEN om patienten innan hade utsatts för strålning och/eller cytostatika, så var andelen botade endast 15 %! Det är dock svårt att få tillgång till vetenskapliga studier som bekräftar detta, varför uppgiften får betraktas som osäker.