15. jul, 2018

Tankar om två apotekare

Jag känner till ett antal apotekare. Två av dem har på olika sätt bidragit till att förändra min uppfattning om människan som intelligent varelse. När det gäller dessa två är jag också något förundrad över hur olika de behandlats – med tanke på deras respektive verksamhet.

En av dem är Cecilia Lenander. Hon genomförde 2017 en studie på 1700 äldre i Skåne för att se över deras läkemedelsanvändning.

Hon fann då att 80 % av dem (ÅTTA AV TIO!) hade sjukdomstillstånd som direkt berodde på mediciner (av läkare utskrivna och av Läkemedelsverket godkända preparat). 

Anmärkningsvärt nog var det genomsnittliga antalet mediciner för varje patient elva! Och man vet, att om någon samtidigt använder fem farmaceutiska preparat eller fler samtidigt, så är det nästan 100 % säkert, att några av dem interagerar på ett för hälsan negativt sätt. Resultatet av studien publicerades i Sydsvenskan den 6 maj 2017.

https://www.sydsvenskan.se/2017-05-06/felmedicinering-av-aldre-vanligt

Man VET också att i Västvärlden är korrekt utskrivna och korrekt använda mediciner åtminstone den tredje dödsorsaken (efter hjärt- och kärlsjukdom och cancer). Antagligen är det en underskattning, eftersom läkare sannolikt tenderar att på dödsattesten skriva en patients sjukdom som dödsorsak – även om döden konkret och kliniskt skulle bero på biverkningar av den medicin patienten fått mot sjukdomen ifråga.

När nu Cecilia Lenander i en korrekt utförd studie visat, att av läkare förskrivna mediciner möjligen är den vanligaste anledningen till sjukdom – åtminstone bland äldre - så tycker man kanske att hennes forskning borde ha fått en viss uppmärksamhet… Men det är märkligt tyst om detta, och när jag skrivit till tidningar om det hela, så har svaret blivit en besvärande tystnad! Dödstyst! Och vad jag vet har inte Cecilia Lenander hamnat i någon TV-soffa för att berätta om detta närmast chockerande resultat!

Möjligen är hon också själv så mentalt fastlåst vid det ”farmakologiska paradigmet” att hon inte riktigt förstått vidden av sitt forskningsresultat. Kanske gör hennes bakgrund att hon t.ex. inte kan föreställa sig, att många av ”medicinerna” skulle kunna ersättas av kostinterventioner och/eller naturliga preparat med samma terapeutiska effekt – men utan de kemiska preparatens skadeverkan.

Detta tycks ju t.ex. gälla den danske läkaren och forskaren Peter Götzsche, som i sin utmärkta bok ”Dödliga mediciner och organiserad brottslighet” på ett fullkomligt chockerande och obarmhärtigt sätt avslöjar läkemedelsindustrin (vilket ju bokens utmanande titel antyder). Jag har nämligen inte i hans bok hittat några exempel på att han visat att de ”dödliga medicinerna” i många fall kan ersättas med just en ändrad kost och/eller icke kemiskt manipulerade preparat från naturen.

När det gäller Cecilia Lenander har, vad jag vet, ingen kunnat hävda, att artikeln i Sydsvenskan är en påhittad historia, att Cecilia Lenander gjort sig skyldig till forskningsfusk, eller att skåningar på något avgörande medicinskt sätt skulle skilja sig från andra svenskar (eller andra människor generellt).

Varför då denna tystnad om det här fullkomligt skrämmande forskningsresultatet?

Jo, sannolikt därför att detta är mycket besvärande för ”etablissemanget”, som envist tycks hävda att farmaceutiska preparat är lösningen på nästan alla medicinska problem – och att biverkningar är sällsynta och mindre allvarliga (fast för en del preparat är faktiskt döden en känd biverkan – vilket de flesta borde tycka är en tämligen allvarlig sådan).

Och att den minst sagt inflytelserika läkemedelsindustrin styr den etablerade uppfattningen om mediciner är ställt bortom allt rimligt tvivel, vilket nämnde Peter Götzsches bok i detalj redovisar!

Alltså: Apotekare Cecilia Lenander har med sin forskning övertygande visat, att läkemedel är en av våra vanligaste orsaker till sjukdom – kanske den allra vanligaste. För detta får hon (så vitt jag vet) knappt någon uppmärksamhet eller uppskattning! Och när det gäller media, så tycks man där snarast vara angelägna om att hemlighålla hennes forskning!

Så till en annan apotekare (som dessutom är professor vid Uppsala Universitet). Han heter Dan Larhammar, och han har under åren utmärkt sig genom att håna, förlöjliga och närmast förfölja människor som har en annan vetenskaplig uppfattning än han själv. Han har bland annat via den suspekta intresseföreningen Vetenskap och Folkbildning utsett ”årets förvillare” och därmed drivit oförvitliga människor närmast till självmordets gräns. Flertusenåriga läkekonster som akupunktur och naturliga behandlingar inom indisk ayurvedatradition avfärdar han föraktfullt – och det homeopater, naprapater och chiropraktorer ägnar sig åt är enligt honom rent ”kvacksalveri” – d.v.s. ett sätt att lura godtrogna människor!

Hans verklighetsuppfattning tycks begränsas av de erfarenheter som det finns ”vetenskapliga studier” på. Det gör förstås hans värld synnerligen begränsad, vilket han också i flera sammanhang tydligt demonstrerat. Och det han själv inte förstår avfärdar han kategoriskt – även sådant som det finns vetenskapliga studier på. Det optimala beviset på det är hans rabiata motstånd mot kolloidalt silver – som han med emfas förklarar vara både overksamt och livsfarligt (hur han nu får den ekvationen att gå ihop!). Och detta utan att kunna visa ett enda fall av ”förgiftning” eller bakterieresistens – som han ogenerat påstår skulle bli följden av att använda denna produkt.

Larhammar tycks alltså vara fullkomligt ”faktaresistent” i viktiga avseenden (vilket han brukar beskylla andra för), och han förfäktar de farmaceutiska produkternas välsignelse i alla sammanhang – liksom icke patenterbara ”naturprodukters” bristande (eller negativa) verkan på människokroppen! Intressant är förstås också att han tillsammans med sin hustru driver företaget ”Larhammar Consulting AB” – vars hela affärsidé är att hjälpa läkemedelsföretag att så snabbt som möjligt få ut sina kemiska produkter på marknaden. Sammanfattningsvis skulle jag vilja påstå, att han i viktiga avseenden, med stöd av sin professorstitel och den auktoritet Uppsala Universitet förlänar honom, ägnat sig åt att sprida allvarlig desinformation, som varit till skada för människor.

Och hur har man nu bemött denne märklige apotekare?

Jo, han har otroligt nog nyligen tillträtt som preses (ordförande och främste företrädare) för Kungliga Svenska Vetenskapsakademin! Tala om uppskattning från samhället! Någon mer prestigefylld position torde nog vara omöjlig att uppnå för en apotekare – även en sådan med professorstitel! Intressant är då också att detta illustra sällskap faktiskt delar ut Nobelpriset i fysik och i kemi – samt priset i ekonomi till Alfred Nobels minne!

Sammanfattningsvis: Det tycks vara skillnad på apotekare och apotekare – och hur de behandlas av ”samhället”!

PS Den som vill se Larhammar ”lura skjortan av” den finska TV-publiken kan ta del av videon på denna länk: https://arenan.yle.fi/1-4080657