2. jul, 2018

Rapport från ett gruskorn

När jag för fyra år sedan drabbades av cancer – som enligt läkarna skulle ta livet av mig inom några månader - vägrade jag gå med på ett mycket omfattande kirurgiskt ingrepp, med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling (eftersom jag hunnit ”läsa på”). Jag började i stället med ketogen kost (extremt kolhydratfattig, med mycket naturligt fett). Då man nu sedan ett par år inte längre kan hitta någon cancer hos mig, har jag insett att jag åstadkommit ”grus i maskineriet”. Åtminstone är jag ett litet gruskorn. Detta korn är förstås betydelselöst i de stora sammanhangen. Men om mina idéer (som jag verkligen inte är ensam om) skulle spridas, så kan det vara fara å färde – inte för cancerpatienterna, men för ”cancerindustrin”, som ger de multinationella läkemedelsföretagen mångmiljardinkomster varje år!

Om sanningen skulle spridas – att cancer i huvudsak är en metabol sjukdom, som kan förebyggas och botas med hjälp av rätt kost… Vilken katastrof! Hundratusentals människor världen över, som får sin försörjning genom att forska på cancer och tillverka kemiska ”botemedel” mot cancer skulle riskera att bli arbetslösa. Det kan förstås inte tillåtas. Därför tycks nästan hela läkarkåren (utom några upplysta), liksom våra myndigheter och våra största och mest inflytelserika media nästan desperat kämpa för att denna sanning inte skall tränga fram.

Faktum är ju, att Nobelpristagaren i medicin 1931 – professor Otto Warburg – redan på 1920-talet med sin forskning visade att cancer just är en metabol sjukdom – och att cancerceller är extremt beroende av kolhydrater (socker).

Hans nutida efterföljare, Den amerikanske cancerforskaren Thomas Seyfried har skrivit boken ”Cancer as a Metabolic Disease”, en tjock lunta på mer än 400 sidor med många hundra vetenskapliga referenser. Boken är förstås på engelska, och inte särskilt lätt tillgänglig för vem som helst. Men hans kvinnliga kollega, Dr Georgia Ede har skrivit fyra artiklar på sin blogg, där hon mer populärvetenskapligt sammanfattar Seyfrieds bok.

Jag har gjort mig besväret att översätta dem, och de finns som pdf-filer här: http://www.svaradoktorn.se/425408168

Seyfried beskriver i sin bok bl.a. slutsatserna från en studie, som anmärkningsvärt nog gjordes för mer än 25 år sedan – vilken visar att cancer inte initialt beror på genetiska förändringar i cellerna, utan att dessa kommer i efterhand.

Det var William Schaeffers forskningsgrupp vid University of Vermont som genomförde en vetenskapligt elegant studie. Vad man gjorde var att med hjälp av modern mikrobiologisk cellteknik byta ut cellkärnorna i friska celler mot cellkärnor från cancerceller.

Enligt gängse cancerteori borde dessa tidigare friska celler då förvandlats till cancerceller eftersom cancer enligt den officiella teorin beror på att DNA:t i just själva cellkärnan har muterat, och med mutationer som förvandlat normala celler till cancerogena celler.

Men vad Schaeffer fann - och som stred mot dessa gängse teorier - var att de celler där cellkärnorna bytts ut mot kärnor från cancerceller inte hade förvandlades till cancerceller, vilket han visade genom att implanterade dem i 68 möss. Endast hos en mus uppstod då en tumör.

För att bekräfta dessa kontroversiella upptäckter genomförde Schaeffer även det omvända experimentet genom att byta ut cellkärnorna i cancerceller mot cellkärnor från friska celler, som då i logikens namn borde upphöra att vara cancerogena, med andra ord friska celler.

Men när han sedan implanterade dessa celler hos möss visade det sig att 97 % av mössen utvecklade tumörer.

Denna revolutionerande upptäckt låtsas nu forskarna inte om – eller negligerar… Och de fortsätter att satsa miljarder på det ”genetiska spåret”… Under tiden dör alltså cancerpatienter i miljoner varje år – ofta under mycket plågsamma former under påverkan av strålning och cellgifter – patienter som kanske med en ganska enkel konstintervention med tillägg av några mineraler och vitaminer skulle ha kunnat bli cancerfria!

Jag har bl.a. skrivit ett ”öppet brev” till Cancerfonden för att få besked om hur mycket av deras mer än 500 miljoner kronor insamlade medel som går till forskning på kostens betydelse för cancer. Det enda svar jag fått är: ”Vi har noterat dina synpunkter”!

Miljarderna fortsätter alltså att försvinna i den cancerforskning, som i stort sett är en sorts återvändsgränd. Mycket gynnsamt naturligtvis för Big Pharma – men riktigt bedrövligt för oss cancerpatienter!