19. jun, 2018

En kuslig fantasi

Föreställ dig att det i de tropiska och subtropiska delarna av världen – framför allt i Afrika – skulle finnas en mycket smittosam sjukdom, som förorsakades av en encellig parasit och sedan lång tid var orsak till mycket lidande och tusentals människors död varje år – många av dem små barn! Vi skulle kunna kalla sjukdomen t.ex. ”Maluria”

Föreställ dig vidare, att man hittat ett mycket billigt och oskadligt botemedel mot denna sjukdom, vilket enkelt kunde administreras oralt (tas via munnen) och som man lätt också kunde ge små barn, eftersom medlet smakade som vatten (d.v.s. inte hade någon speciell lukt eller smak). Föreställ dig sedan, att detta medel s.a.s. vore självdesinficerande och därför lätt kunde transporteras och förvaras även i ett varmt klimat, utan att några kylanläggningar behövdes – vilket annars krävs för de flesta vacciner och andra medicinska preparat!

Föreställ dig också, att samma enkla, billiga och lättanvända medel även skulle kunna bota en annan tropisk sjukdom, som förorsakades av ett virus som ger inre blödningar och har en oerhört hög dödlighet. Man skulle t.ex. kunna kalla den Ebila.

Föreställ dig vidare, att samma enkla produkt skulle vara verksam mot nästan alla infektioner av bakterier, virus, amöbor, encelliga svampar och parasiter!

Tror du då, att myndigheter och läkare skulle hoppa högt av glädje och genast börja använda detta medel – och därmed förhindra oerhört mycket lidande och rädda många tusen liv?

Så sent som för mindre än tio år sedan var jag naiv nog att tro så. Numera vet jag, att det inte är möjligheter att rädda människoliv som styr världens sjukvård och läkemedelsindustri – även om detta förstås nog är drivkraften hos de enskilda som arbetar inom dessa områden.

Men på ett övergripande plan är det i stället möjligheterna att tjäna pengar på sjukdom som är den verkliga drivkraften. Om en enkel produkt, som mest består av vatten (till 99,999 %) skulle bota allvarliga sjukdomar, så skulle användandet av denna produkt innebära ett gigantiskt inkomstbortfall för de stora tillverkarna av mediciner och vacciner. Tusentals forskare, tillverkare och försäljare, anställda inom läkemedelsindustrin skulle kanske riskera att bli arbetslösa! Nej, detta får förstås inte ske!

Den optimala lösningen är i stället något som inte botar, men som kan hålla patienten vid liv länge – och kräver ständig konsumtion av ett läkemedel. Helst livet ut! HIV är därför det optimala tillståndet för ”sjukdomsindustrin”. Den som skulle försöka sprida kunskapen att en enkel och billig produkt kunde slutgiltigt avlägsna HIV-viruset ur människors kroppar blev sannolikt omedelbart angripen, kanske förklarad otillräknelig – eller i värsta fall mördad. Det handlar ju om ett gigantiskt antal miljarders inkomster varje år! Och det är pengarna som styr!

Om någon via ovanstående text får associationer till sådant som Malaria, Ebola och kolloidalt silver, så får det stå för varje enskild läsare. Jag har förstås bara skrivit ett litet ”kåseri” utan någon verklighetsanknytning – hoppas jag!

PS Titta ändå gärna på följande länk ("Wondershare" är kolloidalt silver, 20 PPM):

 https://www.youtube.com/watch?v=avpI4FjFmms