5. maj, 2018

Kommentar till professor Larhammars senaste brev

Efter lång väntan sedan mitt senaste mail till professor Larhammar kom det så till sist ett svar. Det bjuder mig egentligen emot att ödsla tid på kommentarer, men några punkter vill jag ändå ta upp – för att åtminstone korrigera felaktiga beskyllningar och konkreta faktafel.

Först stör det mig att han fortsätter att skicka mail kollektivt till mig och Ulf Bittner. Vi är faktiskt två olika personer – som var och en personligen ansvarar för sitt agerande! Larhammars beteende är helt enkelt oförskämt!

Han har lagt ut den aktuella texten på Uppsala Universitets hemsida - och under rubriken "Forskning". Jag undrar nu bara om jag själv därför skall börja kalla mig forskare, eller om jag skall betrakta mig som föremål för Larhammars forskning! För den som vill se den aktuella texten i sin helhet, finns den på följande länk:

http://www.neuro.uu.se/forskning/Farmakologi/ovrigt/pseudovetenskap-egna-artiklar/svar-om-fanatisk-tilltro-till-kolloidalt-silver-och-ignorerande-av-bakterieresistens/

I sitt svar skriver Larhammar bl.a. att han fått flera mail från ”en person vid namn Sven Erik Nordin i Ljusdal”…

Som vanligt har Larhammar varit slarvig i sin ”källforskning”. Jag bor verkligen inte i Ljusdal (och har aldrig gjort). Fast om en professor av Larhammars dignitet nu säger det, så måste det väl ändå vara så. Möjligen får jag snart ett meddelande från Skatteverket (Folkbokföringsregistret) om att jag angivit fel adress vid min senaste deklaration. Jag vill helst bo kvar i min nuvarande bostad, men kanske tvingas jag nu flytta till Ljusdal? Allt måste förstås göras för att Larhammars uppgifter skall bli korrekta! Och att han själv skulle ändra sig och erkänna att han haft fel är som bekant otänkbart! Han har aldrig haft fel – och kommer aldrig att ha det (anser han nog själv).

Larhammar skriver vidare: ”Nordin har påstått eller insinuerat att okunnighet och ovetenskaplighet i kombination med jäv ligger bakom mitt ifrågasättande av användningen av kolloidalt silver.”

Detta med okunnighet och ovetenskaplighet vidhåller jag. Däremot har jag inte påstått att jäv skulle vara den direkta anledningen till hans agerande i denna fråga. Jag har tvärt om faktiskt skrivit att jag INTE trodde att han skulle utnyttja sin ställning i KVA. Så här skrev jag på hemsidan den 14 april i år:

”Intressant kan också vara frågan om jäv, eftersom företaget ”Larhammar Consulting AB” enligt sin marknadsföring ägnar sig åt att hjälpa läkemedelsföretag att så fort som möjligt få ut sina produkter på marknaden. Jag tror förstås inte att han skulle missbruka sin ställning och låta privata intressen påverka beslut om Nobelpris (om det ens är möjligt). Men bara misstanken kunde ju vara förödande. Så här beskriver företaget sin verksamhet:

“Larhammar Consulting AB provides regulatory and chemical-pharmaceutical advice for pharmaceutical and biotechnology companies, to meet the requirements of regulatory agencies and thereby minimise the time to market”.

Vad jag påstått är alltså, att bara misstanken om jäv för den som är preses i KVA skulle kunna bli förödande. Om Larhammar inte bryr sig om den varningen, så är det förstås hans sak (fast rimligtvis också KVA:s).

Sedan skriver han: ”Det enda argument mot kolloidalt silver som Nordin tycks vara villig att acceptera är dödsfall”…

Nej då, men jag tycker kanske att just dödsfall är det ultimata beviset på att något är skadligt. Möjligen har Larhammar en annan uppfattning, eftersom han framhärdar i att uppmuntra till användning av traditionella farmakologiska produkter – som till skillnad mot KS verkligen åstadkommer dödsfall varje dag! Tyvärr är han ju inte ensam om sin makabra uppfattning – vilket visas t.ex. här: 

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5222272/posting/cancermediciner-v%C3%A4rdel%C3%B6sa-s%C3%A4ljs-%C3%A4nd%C3%A5

Den absolut värsta biverkan Larhammar kunnat visa för kolloidalt silver är argyri, en blågrå färg på huden. Det är förstås en oönskad och oangenäm upplevelse – men trots allt endast en kosmetisk åkomma. Ingen har dött eller plågats fysiskt av argyri (medan som sagt människor dör dagligen av ”godkända läkemedel”). Men det viktigaste är förstås att inte argyri ens kan uppkomma av vanligt kolloidalt silver.

När det sedan gäller resistensutveckling, som Larhammar nämner, så är det väl allmänt känt, att vanliga antibiotika  är den huvudsakliga anledningen till den spridning av resistenta bakterier som nu tycks utgöra ett för varje dag allvarligare globalt hot mot vår hälsa.

Vad som verkligen hotas av kolloidalt silver är däremot Big Pharmas astronomiska inkomster av just de antibiotiska preparat som förorsakar problemen med resistens.

Han nämner också detta med malaria och Ebola i Afrika. På min hemsida skriver jag om detta:

För att visa att vad som hänt betr. ebolaepidemin vill jag citera ur en artikel i tidningen ”Standard Times Press” i Sierra Leones huvudstad, där man i en längre artikel bl.a. skriver följande:

”Enligt ett uttalande från NSF:s medicinske ledare, Dr Rima Laibow, skulle en skeppslast kolloidalt silver anlända till Sierra Leone den 20 augusti. Men sändningen kom inte förrän den 28 september – fem veckor senare. Under den tiden spreds ebola, och människor led och dog i onödan på grund av att internationella krafter motsatte sig den enkla kliniska demonstrationen av detta botemedel”. 

I Nigeria presenterade läkaren Rima E. Laibow, från organisationen Natural Solutions Foundation, också kolloidalt silver som ett botemedel mot ebola. I ett öppet brev till flera presidenter i Afrika beskriver hon kolloidalt silver som en enkel lösning mot ebolaepidemin. Hon skriver att nanosilver (kolloidalt silver) är ett effektivt medel mot bakterier och virus utan biverkningar. Det behöver ingen kylning och är självsteriliserande, vilket gör det enkelt att hantera även i tropiska miljöer. Dessutom kan det framställas förhållandevis billigt, jämfört med traditionella mediciner. Men innan användningen av silvret kunde börja, utsattes Nigerias Hälsominister Onyebuchi Chukwu för hot och påtryckningar från USA och dess myndighet FDA – varför behandlingen med kolloidalt silver fördröjdes och många människor alltså hann dö i ebola, innan behandlingen med KS kunde sättas in.

Läkemedelsindustrins vinster tycks alltså gå före människoliv! Ansvaret vilar tungt på de stora läkemedelsbolagen, liksom på FDA i USA. Och de svenska myndigheterna Livsmedelsverket och Läkemedelsverket tar på sig en del av detta ansvar genom att helt utan saklig grund propagera för att kolloidalt silver inte skall användas i vårt land. Någon/några på berörda myndigheter borde ställas till svars för detta!

Larhammar är som bekant mycket resistent mot den s.k. verkligheten – (eller t.o.m. kraftigt allergisk mot den). Därför kan han förstås inte heller ta till sig den lilla bild ur verkligheten som visas på följande länk:

https://www.youtube.com/watch?v=avpI4FjFmms

Däremot sätter han oreserverat sin tilltro till människor som får uppmärksamhet (och kanske belöning) för att visa upp sin blåtonade hy – utan någon närmare vetenskaplig undersökning! Skillnaden är förstås, att dessa berättelser tycks bekräfta Larhammars egen uppfattning.

Och när Larhammar skriver att jag ”förlitar mig på enskilda människors egna berättelser om anmärkningsvärda resultat” så blir det direkt skrattretande. Han själv använde i det beryktade programmet i finsk TV en enda människas berättelse för att bevisa att KS förorsakar argyri. Dessutom var hon från en annan världsdel, och historien låg så långt tillbaka i tiden att den är närmast omöjlig att kontrollera! Tala om att kasta sten i glashus!

Vidare skriver Larhammar om dem som är ”anhängare av kolloidalt silver” att en diskussion är omöjlig, för att de ”reflexmässigt ignorerar och underkänner allt som går emot deras egna ostyrkta uppfattningar” (Jag är inte ”anhängare av KS”, jag är däremot angelägen om att osanningar om detta utmärkta medel inte sprids).

Som så ofta beskriver han här klockrent egenskaper hos sig själv – men applicerar dem på andra. Ett intressant och vanligt psykologiskt fenomen, som inte är främmande för beteendevetare! Psykologi verkar vara en av Larhammars blinda fläckar. Han borde t.ex. slå upp begreppet ”projicering”.

Sedan kan jag också konstatera, att Larhammar nu uppenbarligen accepterat, att kolloidalt silver är ett alldeles fantastiskt desinficerande medel vid t.ex. svåra brännskador. Men det hörde jag inte honom säga något om i det bekanta finska TV-programmet! Där var Kolloidalt silver enligt honom närmast generellt livsfarligt!

Men kanske finns det hopp om att han kan ändra sig även beträffande oralt intag av kolloidalt silver? Fast det står nog alldeles för mycket prestige på spel!

För Larhammar är det förstås fullständigt irrelevant att de omvälvande framstegen inom medicinsk forskning numera tveklöst verkar göras inom komplementär, holistisk eller funktionell medicin. Samtliga dessa begrepp tycks få Larhammar att ta fram alla hånfulla tillmälen han behärskar (och det är åtskilliga; det verkar vara hans specialgren). Och att han skulle intressera sig för något som kan rädda människors liv och hälsa, om den kunskapen kommer från något av dessa områden är fullkomligt otänkbart. Han har låst in sig för gott i sin skolmedicinska ”evidensbaserade” betongbunker!

Jag har tidigare flera gånger ställt den enligt min mening högst relevanta frågan: Om nu kolloidalt silver är så förödande för vår hälsa, hur kan det då komma sig, att inga sådana fall finns beskrivna i ”modern tid” - varken i Sverige eller utomlands? Anders Sultan har utlyst en belöning på 100 000 kr till den som kan visa att hon/han drabbats av argyri utav hans produkt – Ionsilvers kolloidala silver på 10 PPM.  Om Larhammars uppfattning stämmer, så borde åtminstone någon ha försökt inkassera pengarna!

Svaret på frågan är förstås att inte någon enda människa blivit blåfärgad av nämnda produkt! Men att erkänna detta enkla faktum skulle förstås få professorns världsbild att rasa, så därför väljer han att tiga om detta.

Och hur kan det komma sig, att det i USA finns ca 150 olika tillverkare av kolloidalt silver, vilka nästan samtliga saluförs av företaget Amazon? Tror någon (utom Larhammar), att Amazon skulle riskera sitt rykte genom att sälja någon produkt som riskerar att skada kunderna?

Slutligen vill jag bara berätta, att jag som av en händelse kommit att tänka på ett poem från antiken. Tyvärr har jag glömt hela sentensen, men den handlar (i engelsk översättning) om någon som reste för att under några år ”attend a school” – ”and returned as a more educated fool”…

Den som googlar på ”educated fool” hittar kanske mest texter av Iron Maiden eller andra grupper. Men om man är ihärdig hittar man till sist den bokstavliga betydelsen av begreppet… Om någon till äventyrs skulle tycka att uttrycket passar in på t.ex. någon svensk professor, så kan jag förstås inte ställas till svars för detta!