30. apr, 2018

Hur korrekt är DN:s cancerstatistik?

I söndagens upplaga av Dagens Nyheter (29 april 2018) kunde man läsa om vilka fantastiska framgångar den svenska sjukvården på senare tid visat, när det gäller behandling av cancer. Man redovisar kurvor, där det ser ut som om femårsöverlevnaden för både prostata- och bröstcancer skulle ha ökat dramatiskt från 1970 till 2010 - (från ca 45 % resp. drygt 60 % till omkring 90 % för båda cancerformerna). Viktigt, eftersom dessa båda cancerformer är de vanligaste dödsorsakerna i cancer för män resp. kvinnor.

Varför man inte använder färskare statistik än från 2010 kan man undra. Uppgifter från åtminstone 2016 finns ju tillgängliga! Kanske skulle inte kurvorna då se lika positiva ut?

I november 2017 gjorde jag mig besväret att kontakta Socialstyrelsen, för att få deras officiella siffror. De har ju fört statistik över förekomst och dödlighet i cancer sedan 1958. Den 18 november 2017 skrev jag därefter följande inlägg på hemsidan:

http://www.svaradoktorn.se/427029039/5312878/posting/det-gigantiska-bedr%C3%A4geriet

Senare skrev jag den 18 januari 2018 följande text (ang. just prostatacancer):

Varje år drabbas mer än 10 000 svenska män av prostatacancer, och omkring 2 500 män dör varje år i sjukdomen. Den genomsnittliga väntetiden mellan remiss och behandling är ca fyra gånger längre än för andra cancerformer, och variationen är mycket stor i landet. I slutet på 2017 var t.ex. i Stockholm väntetiden 223 dagar i genomsnitt, medan Södermanland hade en väntetid på 123 dagar.

I praktiken innebär statistiken att omkring 30 män i Sverige varje dag får diagnosen prostatacancer – och att varje dag sju män dör i följderna av denna sjukdom! Många av dem säkert ”i onödan”!

Redan för mer än tio år sedan hade man via vetenskapliga försök klart visat, att stress kraftfullt ökar cancerns tillväxt och benägenhet att spridas. Därefter har detta hela tiden bekräftats av nya studier.

Och vad händer nu, 2018? Jo, varje dag skickas alltså närmare 30 män hem med diagnosen prostatacancer, som alla ”vet” är en dödlig sjukdom. Därefter får de kanske i värsta fall vänta ett halvår på behandling!

Vad kan vara mer stressande än att veta, att man har en dödlig sjukdom, och att inget kommer att göras för att behandla sjukdomen på flera månader?

Och om någon patient frågar, om han kan göra något under tiden för att förbättra sin situation, så får han oftast av sin läkare svaret ”Nej, det är inget du själv kan göra - det är bara att vänta”. DETTA ÄR EN GEMEN LÖGN!

Man kan göra MYCKET för att förbättra sin situation! Med en så enkel åtgärd som att ändra sin kost och så långt möjligt utesluta socker, så har man redan minskat risken avsevärt. Och om man dessutom ser till att kroppen får de mineraler och vitaminer den behöver, så har risken att dö minskat DRASTISKT. Om man sedan också intar sådant som gurkmeja, ingefära, aprikoskärnor och kolloidalt silver – så är chansen rätt god att man är cancerfri, när det äntligen blir dags för behandling (strålning eller operation). Jag har faktiskt sett detta hända på nära håll! Och jag har själv upplevt att ”dödlig” cancer försvunnit på detta sätt (fast en annan cancerform).

Men våra läkare är så okunniga om kostens betydelse, att de oftast föraktfullt avvisar alla "kostinterventioner" och allt annat än traditionell behandling som ”kvacksalveri”. Detta är en makalös skandal, som pågår dagligen – med ett omfattande mänskligt lidande som följd! Och vad det kostar i pengar vore intressant att veta för varje landstingspolitiker (och varje skattebetalare).

Någon ”grävande journalistik” tycks inte heller finnas på detta område. Tidningar och andra media upprepar bara okritiskt skolmedicinens felaktiga uppfattning om cancer. Resultatet syns i statistiken. Antalet cancerfall har hela tiden stadigt ökat, sedan Socialstyrelsen började föra statistik 1958 – och i en allt brantare kurva på senare år. Dödligheten har också hela tiden ökat – om än i en mindre brant kurva.

PS Men eftersom jag inte är läkare, så får ni självklart inte ta ovanstående information som några "råd" - utan bara se det hela som en "rolig historia"!