22. apr, 2018

Något om Nobelpriser

Den offentliga debatten har på sistone - av begripliga skäl - koncentrerats på Svenska Akademin och det Nobelpris, som den församlingen varje år delar ut – priset i litteratur. Debaklet i denna ärevördiga institution trotsar ju nästan all beskrivning, och frågan är om Akademin någonsin kan återfå sin trovärdighet!

Övriga Nobelpris har förstås hamnat i skuggan av det här, men jag tycker det finns anledning att granska även dem. Så är det t.ex. en kommitté inom Nobelförsamlingen vid Karolinska Institutet (vilken består av 50 professorer), som utser mottagare av det prestigefyllda Nobelpriset i medicin (egentligen fysiologi/medicin). En intressant parallell till Svenska Akademin finns för övrigt också där just nu, då Anders Hamsten och Harriet Wallberg fortfarande sitter kvar i denna församling – trots att de av olika skäl uppmanats att avgå.

Vad som hänt vid KI, som t.ex. den förfärliga historien med den italienske ”fusk-kirurgen” Macchiarini, borde kanske vara anledning nog att med viss skepsis betrakta KI som utdelare av Nobelpris! Trots i olika avseenden fullkomligt bedrövligt beteende så har - vad jag vet - varken ”Kulturprofilen” eller någon av Svenska Akademins ledamöter åstadkommit något dödsfall genom sitt agerande – vilket däremot alltså Macchiarini otvivelaktigt gjort. Och han försvarades ändå in i det sista av KI:s ledning (medan de enskilda läkare som påvisade skandalen hotades med avsked!)…

Samma tveksamhet känner jag inför det faktum att Kungliga Vetenskapsakademin är den församling som delar ut nobelpriserna i både fysik och kemi – samt ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”. Den som nyligen valts till preses (ordförande och främste företrädare) för den akademin är professor Dan Larhammar, som framför allt gjort sig känd för att driva en formlig häxjakt på all forskning och vetenskap som inte ryms inom de ramar han bestämt. Han har under åren ägnat mycket tid åt att håna och förfölja dem som t.ex. haft innovativa idéer som inte inryms inom den traditionella s.k. skolmedicinen – och dem som framgångsrikt använt gamla välkända naturmetoder. Därvid har han bl.a. delat ut ”skampriser” i form av ”Årets förvillare” till dem som haft en annan mening än hans själv – och föraktfullt och okunnigt odugligförklarat sekelgamla medicinska kunskaper utanför den gängse farmakologins ramar (t.ex. sådana metoder som använder örter, vitaminer och mineraler eller andra alternativ till läkemedelsindustrins kemiska produkter).

Detta med jäv har ju aktualiserats i Svenska Akademin. När det gäller Larhammar kan detta kanske också behöva granskas, eftersom hans hustru har ett företag, som ägnar sig åt att hjälpa läkemedelsföretag att så fort som möjligt få ut sina produkter på marknaden. Så här ser företagets "annons" på nätet ut:

“Larhammar Consulting AB provides regulatory and chemical-pharmaceutical advice for pharmaceutical and biotechnology companies, to meet the requirements of regulatory agencies and thereby minimise the time to market”.

Hur skall någon med så påtagliga affärsintressen inom läkemedelsbranschen kunna betraktas som objektiv i sammanhang där farmakologiska produkter kanske ställs mot andra alternativ?

Ja, detta med Nobelpriser är alltså inte så okomplicerat som de flesta kanske trott hittills. Möjligen kan det också komma att bli fler ”historier” som uppdagas…