30. mar, 2018

Ännu ett Larhammar-brev

Hej igen professorn!

Du avfärdar ju mycket föraktfullt allt vad ”alternativ behandling” heter inom det medicinska området – och visar därmed en okunskap och historielöshet som är fullkomligt monumental. Du säger dig också vara specialist på hjärnans signalsubstanser och på aptitreglerande funktioner. Vid föredraget 2016 inför en församling ”Humanister” i Kalmar talade du om för dem, att detta med att via en diet gå ner i vikt var omöjligt – för så fort man minskade i vikt, så slår hungerkänslorna till och får en att äta så att man återfår ursprungsvikten!

Du har av uppenbara skäl ingen anledning att försöka gå ner i vikt – och saknar därför givetvis egna erfarenheter om det du uttalar dig om. Självklart blir då problemet för dig högst teoretiskt – och gör det ovanligt lätt för dig att (som så ofta) avskärma dig från den konkreta fysiska verkligheten. Du har alltså aldrig prövat LCHF – eller kolhydratreducerad kost generellt – vilket däremot tusentals människor världen över gjort. Och de blir allt fler för varje år numera. Du tycks för övrigt inte heller ha förstått de endokrinologiska processer som är involverade i detta – trots att du uppger dig vara litet av expert på hjärnans ”signalsubstanser”.

En gemensam upplevelse för de allra flesta är som övergår till en mer fettrik och kolhydratsnål diet är, att efter en kort omställningsperiod, då man s.a.s. tvingar kroppen att övergå från socker- till fettdrift, så upphör i hög grad hungerkänslorna, och man upplever inte längre det våldsamma ”sockersuget”, som blir följden vid en tids fasta, om man är inställd på ”sockerdrift”.

Men så till detta med ”alternativa” metoder och läkare/forskare. Dit hänför du ju ”komplementära” och ”holistiska” sådana. Om du hade vågat titta utanför Sveriges gränser en smula – och utanför de rigida ”vetenskapsfundamentalistiska” betongmurar du omger dig med, så skulle du ha upptäckt, att ”spetskompetens” och epokgörande forskning numera finns inom just dessa områden, som du tokförklarar och föraktar.

Jag vet ju inte, om du fortfarande befinner dig på en kunskapsnivå från tiden före 1991, då man fortfarande trodde, att någon nybildning av hjärnceller inte förekommer hos människan. Men även om du faktiskt förstått, att det hela tiden nybildas hjärnceller i hippocampus varje dag, så länge vi lever, så undrar jag i alla fall, om du känner till, att man sedan några år genom konkreta åtgärder kan påverka den processen – och därmed också kan påverka sjukdomstillstånd som t.ex. Alzheimers. Där spelar onekligen de signalsubstanser du säger dig vara specialist på en avgörande roll. Och där är det ”alternativa” läkare och forskare som stått för framstegen – medan skolmedicinens företrädare fortfarande tycks vilja avfärda dessa framsteg, eftersom de obarmhärtigt avslöjar deras avgörande okunskap/missförstånd.

Jag antar, att du fortfarande anser, att Alzheimers i princip är en obotlig sjukdom, och att den enda ”behandling” som finns är s.k. ”bromsmediciner” – som verkligen inte fungerar särskilt väl. Om du orkar läsa det följande, så kanske du avfärdar min text som ”ovetenskaplig” och felaktig. Men i så fall får du komma med stöd för den uppfattningen. Och du måste då odugligförklara ett antal av de mest framstående forskarna på detta område. Jag tror det blir en svår uppgift!

Här kommer min ännu ofullständiga text (som finns på min hemsida):

"Följande är en oerhört kortfattad och ofullständig text om ett svårt ämne – och kompletterande uppgifter följer senare. Men jag tycker resultaten av den senaste forskningen på Alzheimers är så omvälvande att alla borde få ta del av dem så snart som möjligt. Ett förslag är också att Googla namn som Dale Bredesen och David Perlmutter.

För många tycks begreppet Alzheimers stå för ett tillstånd av förvirring och försämrade minnesfunktioner – eller generellt försämrade kognitiva förmågor (de processer som vi förknippar med begreppet intelligens och som handlar om det som sker i hjärnan när vi tar emot, bearbetar och förmedlar information - eller förmågan att tänka, känna, lära och minnas). Detta är förvisso sant, men Alzheimers är faktiskt också en dödlig sjukdom – som håller på att passera både cancer och hjärtinfarkt som främsta dödsorsak i Västvärlden. I England och Wales har detta faktiskt redan hänt. Där är demenssjukdomar nu den vanligaste dödsorsaken. Det finns sedan ett antal diagnoser under begreppet ”demens”, med delvis olika symtombilder, varav Alzheimers alltså är en (som också går att dela in i åtminstone tre grupper).

Alla förstår nog att denna sjukdom handlar om hjärnan och dess funktioner, men de flesta (inkl. våra läkare) verkar ha svårt att inse, att problemet sannolikt inte går att angripa direkt i hjärnan. I stället kan man med fog hävda, att problemet både uppstår i och kan botas via ”magen” – d.v.s. vår matsmältning och våra tarmbakterier… Detta är förstås fortfarande för de flesta en främmande tanke – men kommer sannolikt snart att vara en självklarhet.

Under många år var det ”evidensbaserad kunskap” att våra hjärnceller inte nybildades, utan att vi var hänvisade till de celler vi fått vid födelsen. Inte förrän 1991 publicerades en studie som definitivt visade, att detta var fel. Via stamceller i hippocampus nybildas hjärnceller hela tiden, så länge vi lever (åtminstone ca 1000 varje dag), även om vi blir mer än hundra år. Detta innebar förstås en revolution, närmast ett paradigmskifte, som alla än inte kunnat ta till sig.

Nästa revolutionerande upptäckt var, att vi genom egna, medvetna åtgärder kan påverka nybildningen av hjärnceller – och därmed hjärnans funktion. Den kunskapen har endast funnits några få år – och har inte i någon större utsträckning accepterats av läkare och forskare… Givetvis har den kunskapen avgörande betydelse för möjligheterna att förebygga och bota Alzheimers och andra neurodegenerativa sjukdomar (som Parkinson, ALS, m.fl.).

Man har identifierat en ”nyckelmolekyl” i sammanhanget, nämligen BDNF (Brain-derived neurotrophic factor), en sorts ”tillväxthormon för hjärnan”. Hög halt av BDNF ger stor motståndskraft mot Alzheimer´s.

För en tid sedan (2014) presenterade en forskargrupp i USA en studie, där man visade, att 90 % av patienter med diagnosticerad Alzheimers genom medvetna åtgärder kunde förbättras och i vissa fall fullt ut återfå sina förlorade kognitiva färdigheter – och t.ex. återgå i arbete och få ett normalt socialt liv.

Under många år har man nästan helt inriktat forskningen på de s.k. ”amyloida plack” man funnit i hjärnan hos de avlidna Alzheimers-patienter man obducerat. Trots att dessa plack inte hittades hos alla, så drog man slutsatsen att placken var ORSAKEN till Alzheimers.  Läkemedelsbolagen har sedan satsat hundratals miljoner dollar på Alzheimerforskning – för att hitta ett ”piller” som skulle ta bort dessa plack.  De flesta studier misslyckades helt. Men i ett fall lyckades man förinta placken. Problemet var bara att försökspersonerna avled, så man fick snabbt avbryta studien. 

Man har sedan förstått, att placken inte är orsaken till sjukdomen, utan snarare ett symtom. Ja, det verkar till och med som om placken är en sorts försvarsmekanism som hjärnans celler tar till. Dessa plack tycks nämligen ha två livsviktiga funktioner. Dels har de förmågan att bekämpa patologiska mikrober (virus, bakterier, svamp etc.), som lyckats passera blod-hjärnbarriären och ta sig in i hjärnan. Dessutom har de förmågan att binda ”gifter” (som t.ex. kvicksilver och toxiner som produceras av mikroskopisk svamp), vilka på samma sätt lyckats ta sig in i hjärnan och allvarligt skulle kunna skada hjärnans celler.

Anledningen till att blod-hjärnbarriären inte fungerar och kan hålla skadliga företeelser borta från hjärnan – att barriären s.a.s. blivit ”permeabel” (genomsläpplig) – tycks vara en annan form av ”permeabilitet”, den som uppstått i tarmen. Om tarmväggen fungerar som den skall, så bibehålls tarminnehållet inom dessa väggar, och endast nödvändiga ämnen som vitaminer, mineraler och näringsämnen tas upp och transporteras via blodet ut i kroppens olika vävnader. Men genom påverkan av vår i dag vanliga kost – med ett överskott av processade kolhydrater, för litet naturligt fett och ett antal artfrämmande ämnen (gifter) i form av konserveringsmedel, färgämnen, konsistensgivare, smakförstärkare etc. skadas tarmens slemhinnor – och kan då släppa ut bakterier, svamp, parasiter och deras toxiner genom tarmväggen och ut i kroppen. Detsamma gäller osmälta proteiner, fett och annat ”avfall” som normalt inte skulle kunna ta sig ut i kroppens vävnader. Detta tillstånd, ”Läckande tarm-syndromet” (Leaky Gut Syndrome, LGS) är numera ett alltmer uppmärksammat problem, som troligen är en avgörande orsak till många inflammatoriska tillstånd och därav följande sjukdomar.

Om man vill förebygga (och senare bota) demenstillstånd, så får man alltså sannolikt börja med vår kost – och annat som kan påverka vår matsmältning (stress, sömnbrist, bristande fysisk aktivitet mm). Att direkt ge sig på hjärnan, utan att angripa den ursprungliga orsaken kan vara bortkastad möda – eller t.o.m. förvärra tillståndet. De s.k. ”bromsmediciner”, som hittills varit läkarnas enda behandling vid Alzheimers, påverkar inte sjukdomsförloppet, utan kan i bästa fall dämpa symtomen något. De har ju också visat sig ha avsevärda biverkningar, t.ex. i form av illamående och matsmältningsproblem.

Eftersom Alzheimers inte är ett tillstånd som har en enda orsak, utan är vad man brukar säga ”multifaktoriell”, så är det sannolikt mycket svårt att hitta ett enda medel, en farmakologisk produkt, som ensam kan bota sjukdomen. Man får i stället kanske inrikta sig på att angripa så många orsaksfaktorer som möjligt (man har identifierat ett hundratal!).

För att börja med orsakerna till de symtom som ingår i diagnosen Alzheimers (och andra demenstillstånd), så är de bl.a. följande:

För litet fysisk aktivitet

Diabetes och högt blodsocker

Mögel, framfört allt boende i ”mögelhus”. (Man tror att kanske 70 % av Alzheimers beror på mögel)

Kvicksilver, aluminium och andra giftiga ämnen

Lyme Disease (Borrelia)

Herpes

Hypotyreos (underfunktion i sköldkörteln)

Låg nivå av könshormon (östrogen och testosteron)

Stress (och höga nivåer av ”stresshormonet” kortisol)

Låga nivåer av vitamin D och vitamin B-12

Sömnbrist (behövs 7 - 8 timmars sömn varje dygn)

Generell inflammation i kroppen (beroende på vår föda – transfetter, för mycket artificiella kolhydrater mm – eller kroniska infektioner av herpes, borrelia, mögelsvamp och andra patogener)

Brist på fettsyran Omega-3 (och för mycket Omega-6)

Skallskador (efter olyckor eller upprepade hjärnskakningar vid kontaktsporter som boxning och ishockey)

Alkohol och marijuana

Fetma

Senare följer avsnitt med uppgifter om konkreta åtgärder för att förebygga och behandla Alzheimers. Vad jag redan nu kan säga är:

Var fysiskt aktiv – helst någon timme varje dag

Försök att sova minst 7 timmar varje natt

Försök att undvika stress

Ät mindre kolhydrater och mer naturligt fett (kokosolja, fet fisk, nötter, avokado mm). Framför allt KOKOSOLJA! Dess innehåll av s.k. medellånga triglyceridkedjor tycks ha generellt läkande effekter för de flesta symtom med anknytning till hjärna och nervceller. Se även avsnittet ”Ketogen kost” – Direktlänk här: http://www.svaradoktorn.se/425558411.

Ta tillskott av D-vitamin, C-vitamin, och vitaminerna B-6 och B-12, samt jod, selen, zink och magnesium.

Ät blåbär, gurkmeja och ingefära"

Om du sedan vill ha ytterligare bevis för att din vetenskapliga hållning endast kan bibehållas genom att man avskärmar sig från konkreta fakta, så kan du använda dig av följande länkar. Den första visar hur man på Karolinska Institutet hänsynslöst undanhållit konkreta, vetenskapliga resultat, som övertygande visar att ”healing” kan ha sensationellt goda effekter – samt undanröjt det material som visar detta. Dessutom tycks man via hot försökt få en av huvudpersonerna att inte avslöja det här! Detta är ett utmärkt exempel på att företrädare för den vetenskapsfundamentalistiska uppfattning du representerar blir helt skräckslagna, när deras världsbild hotas – och därför är beredda till nästan vilka åtgärder som helst (även kriminella) för att försöka behålla sin etablerade missuppfattning. Länken har du här:

http://www.thenhf.se/karolinska-institutet-hyllmeter-med-parmar-stals-som-visar-att-healing-fungerar/

Kanske lika upprörande är det faktum att man empiriskt visat hur megadoser av C-vitamin kan skydda både mot radioaktiv strålning och cancer - men att ekonomiska/politiska överväganden har gjort att denna livsviktiga information inte sprids! Till och med av strålning förorsakade DNA-skador har visat sig kunna reverseras av C-vitamin! Men jag antar att din inställning är, att det här inte är någon ”evidensbaserad” kunskap. Men tycker du också, att det är OK att hundratusentals människor kommer att dö i följder av radioaktiv strålning – utan att ens få veta, att höga doser av C-vitamin kunnat rädda dem.

En intressant länk har du här: https://www.youtube.com/watch?v=aX8c81N_6vI

Som vanligt förväntar jag mig inget svar från dig. Annars vore det förstås intressant att få veta dina synpunkter även på det jag tagit upp här. Fast jag förstår att du har viktigare saker att tänka på – din karriär och din kommande roll som preses i Kungliga Vetenskapsakademin, där du sannolikt kommer att använda ditt inflytande för att motverka att kunskaper som de jag ovan beskrivit om healing och C-vitaminets magiska egenskaper sprids. Dessa skulle kanske också i någon mån kunna sabotera marknaden för ”Larhammar Consulting AB” – genom att minska efterfrågan på farmakologiska produkter…

Hälsn.

Sven Erik