26. feb, 2018

Mer om Dan Larhammar

Efter en tidigare ”brevväxling” fick jag den 13 februari 2018 ett mail från professor Dan Larhammar, där han ville ha exakt besked av mig om vilka av hans uttalanden i finsk TV jag blivit upprörd över. Jag gjorde mig därför det plågsamma besväret att lyssna igenom programmet igen och anteckna vad han sagt – och skickade honom sedan dessa uppgifter. Kompletterade dessutom med tidigare ställda frågor, som han inte besvarat.

Hela mitt brev finns här: http://www.svaradoktorn.se/427029039/5540701/posting/%C3%B6ppet-brev-till-professor-dan-larhammar-igen

Än har jag inte fått någon respons på mitt brev. Någon ”dialog” kan det alltså inte bli fråga om. Pinsamt nog blir det i stället mer en monolog från min sida. Någon tycker kanske att jag därmed ägnar mig åt någon sorts personförföljelse. Men jag anser att det jag tar upp har ett visst allmänintresse, och jag vill därför försöka förklara mitt engagemang i frågan.

Larhammars uttalanden i det nämnda TV-programmet var upprörande felaktiga – och därför ägnade att sprida gravt felaktig information om ämnet kolloidalt silver (KS). Detta kan få betydande och tråkiga följder, eftersom det innebär att människor skräms från att använda KS, som är ett sedan mer än hundra år använt, effektivt och biverkningsfritt medel mot bakterier, virus, svamp, amöbor, encelliga parasiter och andra sjukdomsalstrande mikrober. De vidskepliga och helt ovetenskapliga föreställningarna om detta medel är redan omfattande – och sprids bl.a. av svenska Livsmedelsverket. Nu bidrar Larhammars uppträdande i TV, på bästa sändningstid och med stöd av hans professorstitel och vetenskapliga auktoritet, till att dessa missuppfattningar konserveras och får ytterligare spridning i både Finland och Sverige. Detta innebär med all säkerhet, att ännu fler i stället för en enkel antibakteriell behandling med KS, mot vanliga infektioner och vid brännskador och andra sår, kommer att uppta redan ansträngda läkarresurser, och ordineras antibiotika – till en avsevärd kostnad och med kända biverkningar.

Ytterligare en anledning till mitt agerande är, att Larhammar under många år ihärdigt ägnat sig åt att förtala och odugligförklara alla alternativa medicinska behandlingar – och framhållit användning av skolmedicinens farmakologiska produkter (”mediciner”) som de enda och vetenskapligt acceptabla metoderna. Detta är upprörande, eftersom i princip alla dessa produkter har mer eller mindre allvarliga biverkningar och bokstavligen tar död på patienter varje dag – medan man knappt kan påvisa ett enda fall där alternativa medel, hälsokostprodukter, vitaminer och andra kosttillskott förorsakat död eller allvarlig skada.

I samband med detta har han också under många år förtalat, kränkt och förföljt dem som haft en annan uppfattning än han själv och enligt honom t.ex. använt ”icke vetenskapliga” metoder för att bota sjukdom. Därvid har han angripit enskilda personer på ett sådant sätt att de ibland drivits till självmordets gräns! Särskilt våldsamma tycks hans angrepp ha varit, om deras metoder faktiskt fungerat, så att de med hjälp av sina metoder blivit friska.

Larhammar har i den andan under åtskilliga år tagit sig friheten att med mandat från den märkliga föreningen VoF (Vetenskap och Folkbildning) fungera som både åklagare och domare och har utan utredning eller vittnesförhör dömt människor till i vissa fall förödande ”straff” bl.a. genom att utnämna dem till ”Årets förvillare”. Sådana utmärkelser tycks till stor del ha skett utifrån rykten och tidningsskriverier om de aktuella personerna. Jag har inte hört talas om ett enda fall, där någon från FoV personligen tagit kontakt med ”offren” och givit dem chansen att förklara sig. I alla andra sammanhang skulle detta i en rättsstat vara helt otänkbart!

När det t.ex. gäller den kända läkaren Annika Dahlqvist (som introducerade begreppet LCHF i vårt land), så utsågs hon i januari 2010 till 2009 års ”Förvillare”. Utnämningen tycks i hög grad ha baserats på en intervju i Aftonbladet, där man i vanlig ordning på kvällstidningsmanér spetsade till hennes åsikter och lade ord i hennes mun som hon aldrig hade sagt.

Att ”åtala och döma” utifrån kvällstidningsreferat anser jag vara både vetenskapligt och moraliskt i hög grad tveksamt (för att uttrycka sig milt). Att sedan ”domen” är omöjlig att överklaga eller på annat sätt påverka gör detta agerande från Larhammar och hans gelikar förstås särskilt klandervärt. Det handlar helt enkelt om rättsövergrepp!

I Annika Dahlqvists fall var det så, att hon på grund av det totalt osakliga mediadrevet mot henne redan 2006 hade tvingats säga upp sig från sin tjänst som allmänläkare på den vårdcentral där hon arbetade. Hon försörjde sig sedan som jourläkare på närmaste sjukhus. Men den möjligheten försvann också, då aktuell chefsperson inom landstinget plötsligt visade sig sakna kunskap och/eller civilkurage och därför förklarade henne icke önskvärd inom jourverksamheten. Hon fick alltså i princip nästan ”yrkesförbud”…

Till saken hör sedan förstås också, att Larhammar även här (liksom när det gäller kolloidalt silver) var alldeles fel ute. När Annika Dahlqvist i hög grad hade förbättrat hälsotillståndet för sina patienter med övervikt och diabetes, genom att rekommendera dem kolhydratsnål kost, så anmäldes hon av två nitiska (och okunniga) dietister, för att hon skulle ha använt behandlingsmetoder som ”stred mot vetenskap och beprövad erfarenhet” (d.v.s. kost enligt LCHF). Anmälan resulterade i en utredning av Socialstyrelsen. Efter en ovanligt lång och gedigen utredning av professor Christian Berne tvingades till sist Socialstyrelsen erkänna att Dr Dahlqvist i sak hade rätt. Den 16 januari 2008 kom följande utlåtande:

"Socialstyrelsen ansluter sig till professor Bernes yttrande och bedömer att dr. Dahlqvists rekommendationer av "lågkolhydratkost" till patienter med övervikt och patienter med diabetes typ 2 i dag kan anse vara i överrensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.".

Beslutet finns här: https://www.dietdoctor.com/se/wp-content/2008/01/lcarende1.pdf

Detta var alltså känt sedan två år, när Larhammar kom med sin ”bannbulla”… Pinsamt dålig uppdatering! Kanske kan man misstänka att det är fallet också i andra frågor, där han yttrar sig?

När senare Annika Dahlqvist anhållit om att bli befriad från sin ”utnämning” hos VoF (med minst sagt goda skäl), så har föreningen på vanligt kallsinnigt sätt avböjt detta – och påstår fortfarande att Annika Dahlqvist varit en ”förvillare”. Därmed tar de sig också friheten att desavouera Socialstyrelsens beslut och agera som en ”stat i staten” med ett alldeles eget rättssystem. Fullkomligt häpnadsväckande i ett demokratiskt samhälle!

Jag är i vanliga fall mycket återhållsam i min kritik av människor och kan ha fördrag med även mycket märkliga beteenden, trots att de kanske är kontraproduktiva och i något avseende riskerar att skada andra. Men just i Larhammars fall innebär hans agerande att min medkänsla faktiskt har sina begränsningar. Jag försöker alltid tro människor om gott, och jag vill inte heller se hans beteende som ett utslag av någon ”ond vilja” - även om det fått beklagliga följder för många. Trots hans i många avseenden gedigna kunskaper, så väljer jag alltså ändå att tro, att det hela beror på okunskap och missförstånd.

Själv borde jag för övrigt vara ett prioriterat mål för hans angrepp, eftersom jag faktiskt botat min cancer genom att avstå från den professionella vårdens ”godkända behandlingsmetoder” och just använt en ”alternativ metod” (ketogen kost plus tillskott av vitaminer, mineraler – samt bl.a. gurkmeja, ingefära och hans främsta hatobjekt – KOLLOIDALT SILVER).

Ett tungt argument för att kritisera Larhammar är också, att han ganska ensidigt i sin forskning tycks fokusera på genetiska förklaringar, när det gäller såväl cancer som neurologiska sjukdomar och t.ex. problem med aptitreglering. Incidensen av just dessa företeelser har formligen exploderat de senaste decennierna, och eftersom vårt genom i princip är exakt detsamma i dag som innan den utvecklingen accelererade, så är strängt taget just gener en av de få orsaksfaktorer vi kan utesluta. Däremot har som bekant livsstil, kost och andra miljöaspekter, förändrats drastiskt – precis lika drastiskt som just förekomsten av cancer, övervikt, diabetes och neurodegenerativa sjukdomar ökat. Och där finns faktiskt redan enkla, näraliggande och billiga lösningar – utan att man nödvändigtvis behöver gå ner på avancerad gen-nivå.

Att – som Larhammar – undersöka t.ex. när under evolutionen genetiska förändringar i nervsystem och det endokrina systemet uppstått, kan naturligtvis vara intressant i sig. Men om man tror att resultaten av den forskningen inom en snar framtid skulle lösa de akuta problemen med cancer eller våra neurologiska sjukdomar, så är man nog minst sagt överdrivet optimistisk.

Jag är självklart inte främmande för betydelsen av grundforskning, och inser att sådan är nödvändig, även om man inte omedelbart kan se några praktiska tillämpningar av forskningsresultaten. Men jag är ändå absolut övertygad om, att forskning på kost och nutrition och sökande efter metabola angreppssätt mot cancer och övriga ”folksjukdomar” på mycket kortare tid skulle kunna innebära revolutionerande framsteg med stor betydelse för folkhälsan. Ja, i själva verket har sådana metoder länge funnits – men undertryckts och ofta förbjudits av starka ekonomiska aktörer, eftersom de inte kunnat patenteras och på samma sätt som farmaceutiska produkter dra in miljardinkomster till läkemedelsföretagen.

Den som vill ta del av senaste forskning på området kan söka efter studier av t.ex. David Permutter, Dale Bredesen, David Katz, Fred Pescatore, Pamela W Smith m.fl. – och andra forskare, knutna till ”The Buck Institute for Research on Aging” i Kalifornien, USA.

Jag anser mig sedan inte vara särskilt känslig för kränkningar och ”påhopp”, men jag måste ändå erkänna, att Larhammars sätt att bemöta mig som om jag vore en medelbegåvad mellanstadieelev irriterat mig en smula. Han har ”skrivit mig på näsan” de mest elementära vetenskapliga självklarheter – även sedan jag informerat honom om, att jag faktiskt har en akademisk utbildning med ganska rejäla kunskaper i t.ex. forskningsmetodik. Att han dessutom haft mage att antyda, att jag faktiskt aldrig haft någon cancer (”Nordin låter påskina att han skulle haft cancer”), blev nästan droppen som kom bägaren att rinna över.

Sedan är det också en annan sak. Något de flesta inte tycks känna till eller beakta är faktiskt, att Larhammar som preses i KVA kan komma att få ett avgörande inflytande vid utdelande av Nobelpris. Detta eftersom KVA faktiskt avgör vem som får Nobelprisen i kemi och i fysik – samt också varje år bestämmer vem som får ”Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne”.

Jag vill, som sagt, tro människor om gott i det längsta och tror kanske inte, att Larhammar på något sätt skulle utnyttja sin maktposition på något olämpligt sätt. Men naturligtvis kan den som har egna intressen i den farmakologiska industrin bli utsatt för sådana misstankar i det sammanhanget. Och bara misstanken borde vara nog för att skapa olust också hos de Nobelkommittéer som inte sorterar under KVA. En sorts intellektuell devalvering av våra Nobelpris borde väl närmast betraktas som en nationell katastrof – som till varje pris måste förhindras.

Larhammar betraktar kanske mig som lika obetydlig och ofarlig som en snöflinga, som omedelbart smälter utan att lämna några spår efter sig, om den t.ex. träffar hans utsträckta tunga. Och han upplever sig nog själv som ett kraftfullt lok som tryggt går på den utlagda rälsen – följt av ett antal tunga vagnar av likasinnade, kopplade till detta lok. Han tror nog också, att ingenting kan stoppa detta imponerande tågsätt. Kanske bör han påminnas om, att ett tillräckligt antal snöflingor tillsammans kan forma snödrivor, som får det tyngsta och mest kraftfulla lok att spåra ur – och gör att de efterföljande vagnarna kan bli liggande kors och tvärs över spåret...