30. dec, 2017

Dyr bekräftelse på gammal kunskap?

Det framkom nyligen att en forskargrupp vid Karolinska Institutet under ledning av Per Kogner med hjälp av några miljoner ur Barncancerfonden kommit fram till att Omega-3 motverkar uppkomst av cancer och hämmar tillväxt av redan uppkommen cancer.

Begreppet cancer är ju så laddat att det förstås inte på något sätt går att kritisera forskning på det området – men man måste i alla fall få ha synpunkter, och nog känns det i detta fall som om man använder miljoner för att visa något som varit känt väldigt länge. Bland dem som inte är helt instängda inom skolmedicinens snäva ramar har detta faktiskt varit bekant i åtskilliga år. För övrigt verkar ju Omega-3 också kunna motverka de flesta sjukdomar och funktionsstörningar med neurologisk anknytning (Alzheimer, Parkinson, ADHD, ALS, MS mm) – men läkarna har oftast närmast föraktfullt bemött alla tankar om kostens betydelse för vår hälsa. Detta särskilt när det gäller allvarliga sjukdomar som de nämnda. Man tycks anse att dessa är av så dramatiskt ”annorlunda” slag att vanliga biologiska samband inte gäller.

När jag själv för tre år sedan fick min cancerdiagnos och avböjde ett omfattande kirurgiskt ingrepp med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling, så var mitt eget behandlingsförslag bl.a. rejäla doser av Omega-3 (förutom en ketogen diet, samt D-vitamin, jod, selen, zink, gurkmeja, ingefära mm). Jag blev närmast utskrattad av den läkare som skulle vara specialist på min form av cancer, och han förklarade att jag nog bara hade några månader kvar av livet. När jag efterfrågade kostråd, så var hans svar: ”Hur kan du någonsin tro, att cancer skulle ha något med kosten att göra?”

Nu kan man efter mer än tre år inte längre hitta någon cancer hos mig. Inblandade läkare har inte någon förklaring till mitt märkliga tillfrisknande – men man förklarar enhälligt att det ABSOLUT INTE kan ha något att göra med min ändrade diet och mina kosttillskott (inkl. Omega-3)!

Några läkare behöver alltså uppenbarligen ta del av den nu aktuella forskningen – men nog borde man ha uppmärksammat att denna kunskap om Omega-3 funnits länge.

Jag har ingen medicinsk utbildning, men jag kan faktiskt läsa, och jag har en hyfsad utbildning i forskningsmetodik. Därför har jag kunnat skaffa mig kunskaper om bl.a. betydelsen av Omega-3. Nog borde de flesta läkare också ha dessa förutsättningar – och därför ha möjlighet att inhämta den här kunskapen, utan att behöva ägna fyra år och använda ett antal miljoner för att lära sig detta.

Jag är medveten om vetenskapens förutsättningar, kravet på kliniska studier o.s.v., men ibland blir man förvånad och upprörd över vilka snäva ramar läkarvetenskapen har för sitt sökande efter kunskap. Man tycks också i hög grad bortse från empiriska erfarenheter, hur omfattande dessa än är. Allt sådant avfärdas som ”anekdoter” – och det är bara ”vetenskap” i strikt mening som räknas. Tyvärr är ju ”vetenskapen” ofta också i oerhört hög grad manipulerad och påverkad av ekonomiska intressen och annat – vilket jag dock inte vill påstå gäller i just detta fall.

I sammanhanget kan man ju också nämna, att de essentiella fettsyrorna Omega-3 och Omega-6 delvis har diametralt olika egenskaper. Omega-3 är inflammationsdämpande, medan Omega-6 snarast är inflammationsdrivande. Relationerna mellan dessa två i vår kost var för hundra år sedan sannolikt nära 50/50 – medan många av oss i dag får i oss uppemot tre ggr mer Omega-6. Detta torde bl.a. tillsammans med ett oerhört högt innehåll av kolhydrater i dagens kost vare en viktig förklaring till den formliga explosionen av både cancer och olika aspekter av det metabola syndromet under de senaste decennierna. Det förefaller ju också som om just inflammation närmast tycks vara en förutsättning för uppkomsten av cancer