21. dec, 2017

Dan före dan före Dan Larhammar - svar på förtal

Bäste professor Larhammar!

Jag hade tänkt undvika vidare brevväxling med hänsyn till julfriden. Men nu tar din osaklighet och oförskämdhet sådana proportioner att jag tvingas yttra mig.

En person har tydligen vidarebefordrat mitt ”öppna brev” till dig (vilket förstås var onödigt, eftersom jag själv sänt dig texten). Du har sedan besvarat hans mail – och därvid påstått saker om mig som uppenbart inte stämmer. Men faktakontroll tycks ju inte precis vara din starka sida. Du verkar leva i en sorts teoretisk bubbla, där du kan bibehålla din märkliga världsbild genom att helt enkelt bortse från den konkreta verkligheten. Om kartan och terrängen inte stämmer överens, så förfäktar du den bisarra idén att det är kartan som är korrekt. Om kartan visar ”berg i dagen” så går du ut och drunknar i den sjö som i verkligheten finns där.

Med anledning av de uppenbara lögner du framförde om kolloidalt silver i programmet ”Varför litar vi inte på vetenskapen” i finsk TV den 23 november 2017 ställde jag ett antal högst relevanta frågor i det nämnda ”öppna brevet” till dig. I ditt svar på detta kunde du inte ge ett enda sakligt hållbart argument för dina påståenden - och du besvarade inte heller en enda av mina frågor.

Sedan jag bemött ditt brev har du inte kommit med någon kommentar. I stället går du nu ”bakvägen” via en annan person och förtalar mig – som vanligt utan några vetenskapliga argument. För mig börjar det nu nästan kännas som någon form av lyteskomik, om jag än en gång skall avslöja din okunskap – och din uppenbart bristande förmåga att läsa texter, vars innehåll avviker från din föreställningsvärld, eller som du inte förstår.

Du skriver t.ex. ”Låt mig bara tillägga att Sven Erik Nordin på sina hemsidor också har en text om cancer där han okritiskt beskriver ett tjugotal osannolika idéer och behandlingsmetoder som att cancer beror på svamp och skulle kunna botas med bikarbonat. Han refererar därvid till två f d läkare som deslegitimerats pga användning av ovetenskapliga behandlingsmetoder.

Det är förstås omöjligt att förklara för dig – men det borde faktiskt ha stått att de två läkarna fråntogs sina legitimationer på grund av ”icke godkända” behandlingsmetoder, vilket INTE är detsamma som ”ovetenskapliga”! För inte så många år sedan var det totalt ”vetenskapligt” att påstå att de hjärnceller vi föds med är de enda vi någonsin får, och att några nya aldrig kan bildas. Nu vet vi att det hela tiden i hippocampus varje dag bildas mängder av nya hjärnceller – till den dag vi dör. (Fast du är kanske inte uppdaterad där heller?)

Som i många andra historiska fall har de läkare du syftar på använt metoder som är effektiva (och alltså i någon mening ”vetenskapliga”) – men inte förenliga med det medicinska etablissemangets inskränkta syn på vetenskaplighet. Och deras idéer har hotat både den medicinska vetenskapens självkänsla och läkemedelsbolagens astronomiska inkomster. Det är sannolikt därför de har mist sina legitimationer!

Det är riktigt att jag kortfattat beskriver ett tjugotal behandlingsmetoder mot cancer på min hemsida. Avsikten var inte i första hand att ”kritiskt granska” dessa, utan endast att redovisa deras existens – för att bemöta myten om att det bara finns cellgifter, strålning och kirurgi som verksamma metoder mot cancer. Anledningen till att jag nämnde dessa metoder var emellertid också, att det för var och en av dem finns överväldigande bevis för deras effektivitet – och avsaknad av allvarliga biverkningar. Om du faktiskt vore intresserad av konkret verklighet, och inte bara hängav dig åt din närmast talibanskt fundamentalistiska uppfattning om ”vetenskap”, så kunde du själv ha förvissat dig om vissa historiska fakta, när det gäller de metoder jag beskriver. (Mer utförliga beskrivningar finns t.ex. i boken ”Överlista din cancer” av Tanya Harter Pierce (Originalets titel ”Outsmart Your Cancer”).

Det finns för övrigt fler läkare än Erik Enby och Tullio Simoncini (de två du väl avser) som utsatts för etablissemangets häxjakt och förhindrats att bota cancerpatienter av helt andra skäl än ”vetenskapliga”. Jag kan t.ex. berätta för dig, att det finns rättegångsprotokoll och filmade rättegångsreferat från när Harry Hoxsey i USA åtalades – inte för att han misslyckats med att bota sina patienter eller skadat dem, utan för att han botat dem med ”icke godkända metoder”. De läkare som var inblandade vägrade att på hans begäran läsa hans journaler för tusentals botade patienter – eller att träffa dessa – för att övertyga sig om metodens effektivitet. Och deras motiv var: ”Vi vet genom vår medicinska utbildning att metoden inte kan fungera”… Det fanns uppenbarligen små ”Larhamrar” redan på den tiden!

Något om Hoxsey kan du läsa här: “The medical establishment, cancer industries, and cooperating government agencies responded viciously. His USA operations were closed down in 1960, but his legacy continues as the Bio-MedicalCenter in Tiajuana, Mexico. His clinic was the first alternative cancer clinic to flee into a less politically medical hostile environment. Others have since followed”.

Jag vet ju, att du inte bryr dig om något så banalt som den faktiska verkligheten, utan bara håller dig till dina teorier. Annars kunde det vara lärorikt för dig att t.ex. se denna video, där bl.a. Harry Hoxsey själv framträder: https://www.youtube.com/watch?v=DTh4NjL40vo

Om du föredrar text, så kan du ta del av t.ex. detta avsnitt – som finns på min hemsida. För den har du uppenbarligen hoppat över tidigare:

”Hoxseymetoden var den första alternativa ”giftfria” metoden mot cancer i USA.. Metoden består av en örtsalva och ett pulver för utvärtes bruk och ett örtbaserat stärkande medel för invärtes bruk. Metoden var framgångsrik och användes av tiotusentals amerikaner under första hälften av 1900-talet. I början av 1950-talet, då Hoxseymetoden var som mest populär, hade huvudkliniken för Hoxseybehandling i Dallas, Texas, ca 12 000 patienter och var då det största privata cancercentret i världen, och det fanns dotterkliniker i ytterligare 17 andra delstater. Metoden anses ha varit mest framgångsrik, när det gällde att bota utvärtes tumörer. Ingredienserna i Hoxseys preparat är kaliumjodid, lakritsrot, rödklöver, kardborrerot, stillingiarot, berberisrot, amerikanskt kermesbär, sagradabark, bark från amerikanskt pepparträd och getapelbark. Samtliga har av modern forskning visat sig ha olika cancerbekämpande egenskaper. 

Eftersom metodens framgångar hotade inkräkta på ”Big Pharmas” inkomster, så förföljdes dess utövare kraftfullt av de amerikanska myndigheterna. I dag finns metoden att tillgå vid Biomedical Center i Tijuana, Mexiko. Förföljelserna av Harry Hoxsey i USA är nog ett av de allra värsta exemplen på hur myndigheter, läkare och myndigheter i fullkomlig desperation tar till vilka medel som helst för att förhindra att cancer botas med alternativa medel.

En annan, mycket kraftfull metod mot cancer var (och är) Laetrile. Om detta skriver jag så här:

”Det finns några särskilt flagranta exempel på botemedel mot just cancer, som läkemedelsbolagen i samverkan med korrumperade myndigheter och enskilda aktörer lyckats få förbjudna. En sådan produkt är LAETRILE. Det aktiva ämnet i Laetrile kallas Amygdalin, Nitroliside eller vitamin B17 och finns bl.a. i aprikoskärnor, bittermandel, linfrön, pumpakärnor, slånbär, äppelfrön och vissa sorters gräs. I modern tid har själva ämnet använts mot cancer sedan åtminstone 1840-talet, men i kinesisk medicin har det förekommit i mer än 3000 år (Produktnamnet Laetrile tycks ha tillkommit på 1950-talet). Det handlar alltså inte om något ”nytt och konstigt”… Fast ”konstigt” kan man nog kalla detta märkliga ämne – särskilt i ljuset av modern forskning. Eller vad sägs om följande!

Amygdalinmolekylen består av fyra komponenter: Två delar glukos, en del vätecyanid och en del benzaldehyd. Vätecyaniden är som bekant ett extremt farligt gift i sin fria form (en gas som förr kallades cyanväte och gav poeten Dan Andersson en för tidig död; han övernattade i ett hotellrum, där man använt cyanväte mot vägglöss och inte vädrat ut ordentligt), och även benzaldehyd är livsfarligt. Dock är båda dessa ämnen, när de är kemiskt bundna i amygdalin, helt ofarliga.

Men nu kommer finessen: Det finns ett enzym som heter beta-glukosidase, och det kan lösa upp den kemiska bindningen och frigöra både cyaniden och benzaldehyden. OCH – detta enzym finns nästan enbart i cancerceller! När amygdalinet kommer i kontakt med en cancercell, så frigörs alltså både cyanid och benzaldehyd, och dessa båda ämnen är tillsammans mer giftiga än summan av de båda ämnena var för sig. Man får en s.k. synergieffekt – och cancercellen dör! För säkerhets skull finns i kroppens övriga celler enzymet rhodanese! Detta enzym bryter ner vätecyanid och benzaldehyd till två andra ämnen – thiocyanate och bensoesyra – som faktiskt är gynnsamma för friska celler! Så om cyanid och benzaldehyd frigörs i kroppen utanför cancercellerna, så är det ingen fara. De tas om hand och oskadliggörs av enzymet rhodanese!

Är inte detta amygdalin en fantastisk Guds skapelse, så säg!

Men läkemedelsbolagen kan inte ta patent och tjäna pengar på några ”Guds skapelser” och vill inte heller ha konkurrens av några. Därför gör man allt man kan för att förhindra spridning av information och användning av sådana. I detta fall lyckades det – och Laetrile är alltså sedan många år förbjudet i USA. Man ville t.o.m. förbjuda försäljning av aprikoskärnor (!) – men där misslyckades man faktiskt…

Även de som ägnade sig åt cancerbehandling med Laetrile i USA förtalades, förföljdes, åtalades och dömdes (för användning av ”icke godkända läkemedel”) efter att ha botat tusentals cancerpatienter. Där kan man alltså inte längre få denna behandling. Men åtminstone någon av klinikerna flyttade till Mexiko, där man alltså fortfarande kan få aktuell behandling. Vid en utvärdering nyligen visade statistiken, att man med Laetrile kunde bota ca 85 % av alla cancerfall. MEN om patienten innan hade utsatts för strålning och/eller cytostatika, så var andelen botade endast 15 %! (Men uppgifterna är svåra att få bekräftade och får betraktas som osäkra).

Om du vill argumentera mot detta, så kanske du kan använda Livsmedelsverkets hemsidestext som argument, där man kraftfullt varnar för aprikoskärnor! Eller så hittar du säkert något hos din favoritkälla Wikipedia (Hahaha…).

Eftersom du faktiskt är professor i molekylär cellbiologi borde det väl i alla fall vara en enkel sak för dig att smula sönder mitt teoretiska resonemang här ovan om just Laetrile! Jag ser fram emot detta!

I sammanhanget kan ju tilläggas, att jag själv använt mig just av bittra aprikoskärnor (och även pumpakärnor) för att få i mig tillräcklig dos av amygdalin (mellan 10 och 20 dagligen i tre år) och bli av med min cancer. Men kanske vill du fortfarande hävda – som i ditt förra brev – att jag bara ”låter påskina” att jag haft livshotande cancer?

Vidare skriver du i det nämnda brevet att ”Nordins omdöme måste ifrågasättas, liksom hans förmåga att bedöma evidensläget även när det gäller kolloidalt silver”.

Att döma av vad du presterat hittills får du nog finna dig i att ditt eget omdöme allvarligt måste ifrågasättas. Det är förstås inte kriminellt att ha dåligt omdöme. Men om man offentligt, med stöd av sin professorstitel, försöker övertyga allmänheten om de slutsatser man kommit fram till via detta omdöme – och om det då handlar om något som kan vara vitalt för liv och hälsa (som kolloidalt silver) – då anser jag att man närmar sig gränsen för samhällsfarlig verksamhet!

Om du - eller någon annan som läser detta - skulle ha glömt dina oförglömliga insatser i det nämnda finska TV-programmet, så går det att se detta här: https://arenan.yle.fi/1-4080657