30. nov, 2017

Öppet brev till professor Dan Larhammar

Torsdagen den 23 november 2017 visade finsk TV ett program, där man behandlade ämnet kolloidalt silver. Du fanns med via Skype eller annan uppkoppling på en bildskärm i bakgrunden och var uppenbarligen ansedd som expert, eftersom du är professor i molekylärbiologi. Du har en länk till programmet här, så du kan kolla att jag citerar dig rätt här nedan (om du skulle ha glömt vad du sa): https://arenan.yle.fi/1-4080657

Jag uppfattade hela programmet som en bisarr fars och trodde mig ett ögonblick förpassad till George Orwells roman 1984. Lögnerna och osakligheterna som framfördes utan angivande av en enda vetenskaplig referens - var fullständigt häpnadsväckande! Och man hade tvingats gå långt utanför Finlands (och Sveriges) gränser för att hitta en kvinna som drabbats av argyria (blåfärgning av huden) av silverhaltig nässpray på 1950-talet. Man fick inte ens veta varifrån hon kom, men hennes historia accepterades tydligen utan minsta vetenskapliga dokumentation som en absolut ”sanning”. Med tanke på att kolloidalt silver använts i mer än hundra år och fortfarande i dag används av hundratusentals människor i både Sverige och Finland (och av tiotals miljoner världen över), så är det väl en smula anmärkningsvärt att man inte på närmare håll hittat en enda med argyri eller andra skador av den produkt du anser så farlig och ett exempel av nyare datum.

Det bisarra är också, att programmets grundtema var att man ville angripa allmänhetens ökade ”faktaresistens”, d.v.s. en allt mindre benägenhet hos människor att vilja acceptera och ta till sig vetenskapliga fakta – och att deltagarna sedan visade prov på just detta för egen del. Man hade uppenbarligen inte gjort den minsta faktakontroll avseende kolloidalt silver, utan tycktes gå på någon sorts ”magkänsla”, som gav dem intrycket att detta med ”silvervatten” måste vara någon form av vidskepelse. Det var verkligen ironi på hög nivå! Och det innebär ett oerhört förakt mot både vetenskap och de empiriska erfarenheter som redovisas av många tusen människor, som konkret upplevt hur kolloidalt silver bl.a. botar infektioner och dramatiskt förkortar läkningstiden för brännsår och andra skador.

Jag vill nu också redovisa min kanske märkliga vana att inte bedöma människors påståenden utifrån akademiska titlar eller hög status utan efter de vetenskapliga och/eller empiriska fakta de stöder sina åsikter på. Din status som professor lämnar mig således helt oberörd i det här sammanhanget, om du inte kan styrka dina åsikter med vetenskapliga fakta - vilket du inte gjorde i detta fall.

Jag vill också påstå, att om man kallar det här programmet för en ”debatt”, så missbrukar man språket. Detta var ingen debatt, utan en ensidig uppvisning, där fyra närmast religiöst troende människor (fem om man räknar med dig) ostört fick framföra sina märkliga synpunkter. Om det hade varit i Sverige, så hade TV kraftigt brutit mot sitt avtal med staten (om opartiskhet och tvingande regler om att i kontroversiella ämnen låta flera sidor komma till tals). Hur reglerna i Finland ser ut, känner jag inte till.

Jag trodde inledningsvis att det rörde sig om någon sorts ironisk revy, som drev med etablissemangets okritiska tro på auktoriteter, men till min fasa upptäckte jag efter hand, att samtliga deltagare tycktes vara fullkomligt allvarliga och menade precis det de sa. Det var en skrämmandeupplevelse.

Jag vill sedan framföra några allvarliga synpunkter (utan ironi).

Man talade om kolloidalt silver och silvernitrat som silverprodukter med ”olika styrka”. Detta visar tydligt på vilken amatörmässig nivå diskussionen fördes. Som professor i molekylärbiologi måste du väl ändå ha vissa grundläggande kunskaper i kemi! Dem lyckades du dölja väl! Att jämföra silvernitrat (AgNo3) med ett 10 ppm svagt elektriskt producerat kolloidalt silver (Ag) är ungefär som att jämföra koksalt (NaCl) med klor (Cl). Trots att de båda första innehåller klor, så torde skillnaden även för en dåligt begåvad människa utan kemiska kunskaper framstå som ytterst påtaglig. Om man först luktar på koksalt, och sedan på klorgas och tror att skillnaden skall vara en marginell fråga om ”styrka”, så kommer man att få sitt livs chock! Klorgas luktar man inte frivilligt två gånger på!

När det sedan gäller silver och ”argyri”, så kan det kanske vara intressant att t.ex. i Wikipedias text läsa följande:

”Eftersom silvernitrat är vattenlösligt men varken silverklorid eller någon annan silverhalid är det, kan man analysera förekomsten av halidjoner i en vattenlösning genom att droppa silvernitratlösning i den; finns det fluorid-, klorid- , bromid- eller jodidjoner närvarande bildas en olöslig silverhalidfällning. DET BILDAS OCKSÅ EN MÖRK ELLER GRÅ FINKORNIG FÄLLNING AV METALLISKT SILVER, OM LÖSNINGEN INNEHÅLLER REDUCERANDE ÄMNEN SOM ASKORBINSYRA (C-VITAMIN)”.    - Min markering med versaler.

Möjligen kan detta ge en antydan om, att det var just silvernitrat i den nässpray Rosemary Jacobs använde på 1950-talet! Så vitt bekant finns det inte ett enda fall, där argyri uppstått efter användning av elektrokolloidalt silver t.ex. av den form Ionsilver i Sverige saluför (10 PPM). Detta är också strängt taget fysiologiskt omöjligt!

När det sedan gäller skillnaden mellan kolloidalt silver och silvernitrat i det sammanhang som här är aktuellt, så tror jag chocken också skulle bli stor, om någon först dricker ett glas kolloidalt silver och sedan ett glas silvernitrat. Ingen lär kunna undgå att märka skillnaden! Silvernitrat är salpetersyrans silversalt och är starkt frätande, medan kolloidalt silver (10 PPM) är så nära rent vatten man kan komma (99,999 % vatten). I ovanstående text från Wikipedia finns också en varning om att silvernitrat är ”frätande” och ”miljöfarligt”!

Nu skulle jag i all enkelhet bara vilja ställa några frågor till dig, som säger dig företräda den objektiva och vetenskapliga synen på världen.

Anser du, att kolloidalt silver är ”frätande och miljöfarligt” och vilka vetenskapliga studier stöder du dig i så fall på?

Kan du förete vetenskapliga bevis för att det var motsvarande 10 ppm elektrokolloidalt silver som Rosemary Jacobs använt och inte det 300.000 ppm starka milda silverproteinet som på den tiden gick under beteckningen CSP, Colloidal Silver Protein och som användes i läkemedelsklassade näsdroppar på den tiden?

Du säger i programmet ordagrant: ”Det finns risk att lagra upp silver i kroppen.” Kan du ge något exempel på att detta skett? Ett enda (förutom Rosemary Jacobs - som troligen fått argyri av CSP eller silvernitrat)?

Du säger vidare: ”dessutom finns det en stor risk att det här förorsakar resistens hos bakterier och kanske också virus”.

Kan du visa ett enda exempel på att detta skett? Ett enda exempel! Eller en enda seriös vetenskaplig studie, som visar att detta skett? Med ett 10 ppm svagt elektrokolloidalt silver!

Du spinner vidare på detta tema och säger: ”Det som är så riskabelt med silvervatten är att det kan bidra till resistens hos bakterier”. Och jag frågar: ”Vilka vetenskapliga studier stöder du detta uttalande på?

En av kvinnorna i panelen antydde, att man efter användning av kolloidalt silver kan förvänta sig ”skador på lever och njurar och hjärnskador” och du protesterade inte. Betyder det att du känner till vetenskapliga studier, som visar att ett 10 ppm svagt kolloidalt silver kan ge sådana skador? Eller kan du ge ett enda empiriskt exempel på sådana skador? Bara ett enda!

Och en sista fråga: Känner du till att NASA använder kolloidalt silver för att rena recirkulerade vätskor vid sina bemannade rymdfärder? Och i så fall: Har du för avsikt att informera vetenskapsmännen på NASA om att de utsätter sina besättningar för allvarlig fara genom att låta dem dricka dessa vätskor? 

Silverjondesinficerat vatten dricks även dagligen, och har så gjorts sedan 1970-talet, av passagerare och besättningsmän på stora fartyg världen över. Inom skeppsnäringen är det nämligen standard med silverjondesinficerat dricksvatten på båtarna.

Det hör sedan förstås inte till saken, men jag har själv under tre år dagligen intagit ca 1 dl kolloidalt silver (10 PPM). Jag är inte det minsta blå - och den enda biverkan jag iakttagit är, att man inte längre kan se något spår av den cancer läkarna förklarade vara obotlig. Tycker du jag skall sluta med kolloidalt silver?

Du kan besvara mina frågor direkt på min hemsida – www.svaradoktorn.se

Där kan du också lära dig litet om kolloidalt silver – om du skulle vara intresserad!

Hälsn.

Sven Erik Nordin

PS Jag känner inte Anders Sultan personligen (tillverkare av kolloidalt silver i Sverige), och jag har inga som helst ekonomiska intressen i kolloidalt silver - om du skulle misstänka det. Inte heller tjänar jag ett enda öre på min hemsida – om du skulle tro att jag är ute efter fler besökare där. DS