24. okt, 2016

Vad vet professorn om gurkmeja?

När jag i månadsskiftet februari-mars i år startade denna webbplats skrev jag i de inledande raderna: ”För ganska länge sedan insåg jag, att akademiska meriter och titlar inte är mycket att bry sig om. Det existerar mycket dumhet och okunnighet till och med bakom professorstitlar. Särskilt tycks detta gälla inom det som de senaste åren blivit ett stort intresseområde för mig – sambandet kost-hälsa”.

Efter inslaget i TV:s Rapport söndag  23/10 kan jag bara säga, att jag inte på något sätt funnit anledning att revidera min uppfattning. Jag vill inte försvara hälsokostbutikernas tvärsäkra påståenden om att gurkmeja och kokosolja botar Alzheimers, även om den senaste tidens forskning faktiskt antyder något i den riktningen, men den onyanserade kritiken var inte vetenskapligt befogad. Eftersom inget företag kan ta patent på gurkmeja, så kommer förstås i vanlig ordning också sådana kunskaper i det längsta att undanhållas oss genom de stora läkemedelsföretagens agerande.

Det som dock var mest anmärkningsvärt i sammanhanget var professor Lennart Minthons uppenbarligen närmast totala okunskap om gurkmeja. Det enda han visste verkade vara att ämnet ”används i matlagning och som färgämne”! Att någon som forskar och skall vara specialist på just Alzheimer (och väl anses vara en föregångsman inom sitt område) inte har en aning om ämnen som kokosolja och gurkmeja är ytterligare ett bevis på den traditionella medicinska forskningens inkrökthet och fastlåsning vid redan etablerade föreställningar. Jag har den största respekt för professor Minthons engagemang och förmåga att uppmärksamma det gigantiska problemet demenssjukdomar innebär för vårt samhälle – och det outsägliga lidande det innebär för många – men jag kan tyvärr inte se, att hans insatser på något dramatiskt sätt har löst problemet.  Detta borde innebära, att han skulle vara öppen för alternativa vägar!

Jag förutsätter också naturligtvis att professorn ändå känner till att Indien har en urgammal kultur bl.a. vad gäller naturmedicin. Och i den åtminstone 5000-åriga ayurvediska traditionen ingår bl.a. gurkmeja som en viktig del. Men som ”skolmedicinare” avfärdar han väl även 5000-årig kunskap som ”kvacksalveri” eller vidskepelse! Jag är rätt övertygad om att han i praktiken inte botat en enda människa från Alzheimer, och jag vet att de ”bromsmediciner” som man på teoretiska grunder erbjuder Alzheimerpatienter har avsevärda biverkningar – och mycket tveksamma effekter på sjukdomen. Dessutom finns i dag en hel del modern forskning som visar mycket positiva resultat på sjukdomar med neurologisk anknytning för både kokosolja och gurkmeja. Även ”ketogen kost” (minimalt med kolhydrater och mycket naturligt fett) har visat sig i hög grad kunna påverka neurologiska sjukdomstillstånd. Det borde också vara ett intressant observandum, att faktiskt ca 80 % av alla Alzheimerpatienter har insulinresistens eller redan diagnostiserad diabetes typ 2.

Kanske borde professorn se sig om en smula och vidga sina vyer, innan han så kategoriskt och närmast föraktfullt dömer ut de nämnda produkterna… Jag misstänker att han närmast skulle spricka av indignation, om han fick veta, att jag själv och flera i min omgivning faktiskt ”ätit oss fria från cancer” med hjälp av bl.a. just gurkmeja och kokosolja! Han skulle naturligtvis avfärda detta som omöjligt. Men om han verkligen vore intresserad, så skulle jag kunna erbjuda honom att läsa min sjukjournal – där det klart framgår att jag har (hade) en aggressiv cancer, som enligt specialistläkarna skulle innebära min snara död, om jag inte gick med på en omfattande operation med efterföljande strålning och/eller cellgiftsbehandling. Det framgår också, att jag inte genomgått någon sådan behandling. Och en professor borde kunna inse, att jag fortfarande lever, när jag skriver dessa rader (efter drygt två år).

Det kan möjligen uppfattas som osmakligt att raljera över ett så allvarligt ämne, men jag vill nog ändå påstå, att det är betydligt värre att med stöd av en professorstitel avfärda något som möjligen så småningom kan visa sig vara en del av lösningen för patienter med Alzheimer. Den generella lösningen för att förebygga sjukdomen är nog annars trots allt en radikal förändring av vår kost. Det som förändrats parallellt med den dramatiskt ökade frekvensen av Alzheimer i vårt samhälle är ju faktiskt den ökade andelen av kolhydrater i vår kost (plus förekomsten av en mängd artificiella ämnen, ”gifter”). Men det nämnde professorn ingenting om! Ett uppslag är ju också, att det skulle kunna vara mikrober som förorsakar Alzheimer, varför ett optimalt fungerande immunförsvar kunde vara ett sätt att undvika sjukdomen. Det finns en hel del som talar för det.

Det tragiska i samband med TV-inslaget är förstås att en mängd människor med hjälp av ett totalt okunnigt SVT-team och en till synes lika okunnig professor nu känner sig övertygade om att hälsokostens alla produkter är overksamma. Detta är förstås helt fel! Även i den branschen finns det naturligtvis fusk och bedrägeri – men många av deras produkter fungerar alldeles utmärkt. Och eventuella skadeverkningar torde vara en droppe i havet, jämfört med de skador skolmedicinens farmaceutiska produkter åstadkommer.