13. okt, 2016

Kraftsamling mot barnfetman?

I går – 12/10 – var det ”World Obesity Day” (”Världsfetmadagen”)… Som de flesta vet är övervikt och fetma ett världsomfattande, gigantiskt hälsoproblem, som förstör livskvalitet och förkortar livet för hundratals miljoner människor – och som dessutom skapar enorma sjukvårdskostnader. Tidigare var fetma – liksom den till fetman länkade sjukdomen diabetes typ 2 – huvudsakligen ett problem för medelålders och äldre. I dag har dessa bekymmer på ett skrämmande sätt gått neråt i åldrarna, så att även unga och barn drabbas. Diabetes typ 2 kallades förut ”åldersdiabetes”. I dag drabbas tioåringar av ”åldersdiabetes”!

I ett inlägg i Dagens Nyheter skriver några professorer, forskare och andra akademiker en lång artikel i ämnet. De utbreder sig mångordigt om allehanda synpunkter på problemet och gör det hela till ett synnerligen komplicerat ämne. ”Kunskap saknas inte” påstår man. Och där har man alldeles rätt! Problemet är bara att denna enkla och självklara kunskap undanhålls oss och inte tillämpas. Detta tycks i första hand bero på de gigantiska ekonomiska intressen som står på spel i livsmedels- och läkemedelsindustrin. Olika former av kolhydrater (socker och stärkelse) är mycket billiga att framställa och därför synnerligen lönsamma att blanda in i den mat vi köper i butikerna. Eftersom ”fettsnålt” sedan närmare ett halvsekel obegripligt nog (och byggt på missförstånd och forskningsfusk) varit en trend, så har det funnits också en annan anledning att blanda in socker i maten. Om man tar bort fettet i födan, så behövs det ofta socker för att produkten över huvud får en smak som gör att man vill äta den!

För läkemedelsindustrin är det förstås en utomordentlig möjlighet att tjäna pengar, när allt fler av oss redan från tidig ålder drabbas av metabola sjukdomar (fetma, diabetes, högt blodtryck, cancer etc.), som kräver medicinering. Därför kan man säga, att livsmedels- och läkemedelsindustrin s.a.s. lever i symbios. Om livsmedelsindustrin saluförde enbart hälsosam mat (åtminstone inte så katastrofalt kolhydratspäckade och kemikaliefyllda produkter som i dag) så skulle det innebära miljardförluster för läkemedelsindustrin – men naturligtvis enorma besparingar för sjukvården, och ett enormt lyft för folkhälsan! Man behöver inte nämna den ökade livskvalitet det skulle innebära för alla som kunde undvika övervikt och de problem som sammanhänger med detta tillstånd.

Man har som sagt alldeles rätt i att kunskapen finns. Litet förenklat skulle man kunna sammanfatta den i fyra bokstäver – LCHF. Det betyder en kost med starkt reducerat innehåll av kolhydrater - och en större andel av naturligt fett (smör, grädde, kokosolja, fet fisk, avokado, fläsk mm). Detta är förstås mycket förenklat. Det finns mycket nyttiga kolhydrater t.ex. i bär och grönsaker, men sådant som pasta, ris och bröd bör vi kraftigt minska konsumtionen av.

Det här är alltså sedan länge kända fakta, som skulle kunna innebära en revolution för folkhälsan. Men kunskapen används inte…

När de nämnda författarna sedan hävdar att aktörer som Livsmedelsverket, Cancerfonden och diabetesorganisationerna skulle kunna medverka till att avhjälpa problemen på det här området, så vet man inte om man skall skratta eller gråta. Livsmedelsverket är förmodligen den myndighet som främst har bidragit till nuvarande situation genom att demonisera fett, framför allt mättat fett, och under ett halvsekel (och delvis fortfarande) i stället rekommenderat lättprodukter och kolhydratrika produkter. Deras agerande har minst sagt varit kontraproduktivt!

Beträffande Cancerfonden, så fortsätter man där att rekommendera t.o.m. cancerpatienter en kolhydratrik föda (eller att äta ”det man tycker om” – vilket för de flesta innebär mycket socker) – trots att man sedan 1920-talet vetat att socker innebär optimala förutsättningar för cancerceller att utvecklas. Och inte ens diabetesförbundet tycks förstå, att intag av kolhydrater (inte bara rent socker) är ett bra sätt att få diabetes att utvecklas och följa ”naturalförloppet” – som innebär allt kraftigare medicinering och i slutändan ofta amputationer och skadad syn.

I all sin enkelhet skulle alltså en kolhydratreducerad kost kunna innebära en revolution för vår metabola hälsa – kanske allra mest för överviktiga och feta! Men det nämner man inte ett ord om i den långa artikeln i DN.  Minst sagt pinsamt!