28. sep, 2016

Forskning ersätter sunt förnuft?

Här om dagen fick vi veta, hur man via ”forskning” kunnat konstatera, att kvinnor med avancerad äggstockscancer överlever längre, om de opereras av kirurger med god erfarenhet! Vilken fantastisk nyhet! Dags för ett Nobelpris snart kanske?

Man borde väl inte ironisera över ett så allvarligt ämne, men ibland undrar man förstås om inte ”forskning” ibland får ersätta ”sunt förnuft”!

Inom medicinen – och kanske i synnerhet när det gäller cancer – tycks logiskt tänkande ibland lysa med sin frånvaro. Man kan uppenbarligen lägga ner stor möda och avsevärda kostnader för att fastställa självklarheter – men tycks ofta sorgfälligt undvika forskning på sådant som verkligen skulle kunna innebära stora framsteg. När det gäller cancer verkar man närmast skräckslagna för att undersöka ”alternativa metoder”. Och den medeltida uppfattningen att ”ont skall med ont fördrivas” tycks fortfarande råda. Behandlingar med kirurgi, strålning och cellgifter tycks man anse vara tillräckligt brutala för att motsvara den uppfattningen. Att något så enkelt och ”milt” som vissa örter, kryddor och dekokter skulle kunna fungera mot något så förfärligt som cancer ser man som omöjligt. Och att en enkel kostomläggning skulle kunna ha avgörande betydelse, det skrattar man åt! Själv har jag blivit beskylld för att ljuga, när jag för läkarna berättat om hur jag och flera i min omgivning blivit av med cancer med hjälp av ganska enkla kostförändringar med vissa tillskott av vitaminer och mineraler. Detta trots att det åtminstone i mitt fall varit mycket enkelt att kolla via min journal. Man verkar helt inlåst i sin egen tankevärld, och oförmögen att tänka i nya banor – och fullständigt oemottagliga för klara och lätt kontrollerbara fakta.

Nästa nyhet var, att man nu undersöker om inte färre men kraftigare strålningsinsatser på män med prostatacancer kan innebära medicinska fördelar. Man försöker med andra ord krama mer saft ur en frukt som redan bara är ett torrt skal. Eller man försöker desperat hitta en väg ut ur den återvändsgränd man sedan länge befunnit sig i. Även om man använder nya former av strålning, så handlar det verkligen inte om någon innovation. Möjligen kan man i någon mån säga det om protonstrålning, som till skillnad mot traditionell strålning (röntgen- och elektronstrålning) kan begränsas och koncentreras mer effektivt på just tumören – men inte heller där kan man säga att det handlar om något revolutionerande. Däremot skulle det kunna innebära något omvälvande, om man kunde inse, att kosten har en fullkomligt avgörande betydelse för vår hälsa och vårt immunförsvar – inte minst när det gäller cancer, som i grunden faktiskt tycks vara en metabol sjukdom (en sjukdom som handlar om vår ämnesomsättning). Om man sedan också kunde använda litet forskningspengar för att undersöka hur vissa ”naturliga” ämnen inte bara kan förebygga, utan t.o.m. bota cancer, så kunde en oändlig mängd mäskligt lidande undvikas – för att inte tala om alla pengar som skulle sparas. Men att tala med läkare eller andra företrädare för ”skolmedicinen” om sådant är närmast som att svära i kyrkan.