Landstingsadministrerad psykisk tortyr

Nyligen kunde man i rikspressen ta del av en vetenskaplig rapport, där det framgick att:”Män som har en allvarlig variant av prostatacancer får i snitt vänta 167 dagar på behandling”. ETTHUNDRASEXTIOSJU DAGAR! Man ger patienterna besked om en potentiellt dödlig sjukdom, talar om för dem att de ingenting kan göra, annat än att vänta ett halvår på läkarnas insatser – som då sannolikt innebär ett kirurgiskt ingrepp och strålning (med minst sagt besvärliga biverkningar!).

Just detta att man inte själv kan göra något för att förbättra sin situation måste vara oerhört frustrerande. OCH DET ÄR EN UPPENBAR LÖGN! Man kan göra mycket för att förbättra sin situation – och kanske göra de planerade medicinska insatserna onödiga. Så enkla åtgärder som att kraftigt reducera sockerintaget i sin kost, äta en matsked gurkmeja om dagen, ta en matsked kolloidalt silver fem gånger om dagen och rejäla doser D-vitamin varje dag – skulle drastiskt förbättra möjligheterna att övervinna cancern. Med stor sannolikhet skulle denna enkla ”behandling” under det halvår man väntade på sjukvårdens insatser för ett flertal patienter innebära, att ingen operation eller strålning behövdes! Ytterligare kosttillskott i form av selen, jod och magnesium, samt en rejäl promenad varje dag, skulle ytterligare förbättra oddsen.

Men detta är så enkla åtgärder att det väl betraktas närmast som en förolämpning mot läkarnas avancerade utbildning. Ingen skall dock kunna påstå, att det nämnda på något sätt är skadligt eller bidrar till cancerns utveckling under det halvår man får vänta på annan behandling. Så varför inte pröva!