Det florerar många missuppfattningar och rena lögner om Annika Dahlqvist och vad hon sagt och gjort – och jag vill gärna försöka korrigera några av dem. En anledning till detta är att jag tillhör en åldersgrupp, där många av oss som äter ”vanlig kost” redan drabbats av, eller framöver kommer att drabbas av diabetes och andra sjukdomar – som i allt väsentligt beror på vår livsstil och vår kost. Att följa officiella kostråd hjälper oss inte mycket, om vi vill behålla vår hälsa. Kostens betydelse för vår hälsa är också minst sagt underskattad av sjukvården och läkarna, och det kommer sannolikt att ta ytterligare någon generation innan vi till fullo inser det rätta förhållandet mellan kost och hälsa.

Annika Dahlqvist var läkare vid vårdcentralen i Njurunda och hade under många år haft egna problem med övervikt och med fibromyalgi (diffusa men ofta svårt handikappande muskelsmärtor). Hon försökte med alla möjliga svältkurer och bantningspreparat och åt förstås enligt sina dåvarande kunskaper så litet fett som möjligt. Resultatet var endast att hon blev allt tjockare och att smärtorna blev värre. Hon kunde till sist t.ex. inte lyfta armarna tillräckligt högt för att själv hänga sin tvätt.

Av en händelse deltog hennes dotter, som läste medicin i Umeå, i ett försök, där hon och hennes studiekamrater delades in i olika grupper vad gäller kosten. Någon grupp åt den officiellt rekommenderade lågfettkosten, medan Annikas dotter lottades till den grupp som i stället skulle äta mycket fett och litet kolhydrater. Tvärt emot vad man trott, så gick Annikas dotter snabbt ner flera kilo i vikt av den fettrika kosten. Detta fick Annika att undra, om inte hennes försök under alla år att gå ner i vikt genom att äta så litet fett som möjligt kanske var helt fel metod. Hon började därför själv att äta mycket naturligt fett (t.ex. smör, grädde, fläsk och fet fisk) – och i motsvarande grad mindre kolhydrater (bröd, ris, pasta, potatis, godis och allt med socker i). Resultatet lät inte vänta på sig. Kilona rasade, hennes muskelsmärtor försvann, och hon fick en i alla avseenden bättre hälsa

När hon sedan delade med sig av sina nyfunna kunskaper och började ge sina patienter med överviktsproblem och typ 2-diabetes rådet att dra ner på kolhydraterna (socker och stärkelse), undvika alla ”lättprodukter” och i stället äta mer naturligt fett, så blev dessa också mycket friskare och mådde bättre. De gick ofta ner dramatiskt i vikt, och några kunde till och med efter flera år som diabetiker slänga sina insulinsprutor.
Detta var förstås en revolutionerande upplevelse. Alla hade ju tidigare under många år ”vetat” och tagit för självklart att man för att gå ner i vikt borde äta så litet som möjligt och framför allt inte äta fett. Nu verkade det som att man kunde äta sig mätt av fettrik mat och inte behövde svälta för att gå ner i vikt och bli friskare.

Även diabetiker hade av Socialstyrelsen, Livsmedelsverket och nästan alla läkare uppmanats att undvika fett, och enligt de officiella riktlinjerna – som än i dag bara marginellt förändrats – rekommenderades diabetiker att ”basera sin kost på 50 – 60 % kolhydrater”. Trots att dessa kostråd under senare år bidragit till en formlig explosion av övervikt och diabetes (i dag ca 400 000 diagnostiserade diabetiker i Sverige – och möjligen lika många med förstadier till sjukdomen), så tycktes ändå ingen ha på allvar ifrågasatt de officiella kostråden…
Annikas råd till sina patienter gick alltså tvärt emot gällande kostråd och väckte ”ont blod” på sina håll. Man ansåg att hennes råd till diabetiker och överviktiga stred mot ”vetenskap och beprövad erfarenhet”. Två nitiska dietister anmälde därför i december 2005 hennes verksamhet till Socialstyrelsen, där en utredning inleddes.

År 2006 uppmanades sedan Annika av vårdcentralens ledning att omedelbart upphöra med sina rekommendationer om lågkolhydratkost, eftersom de stred mot Livsmedelsverkets och dietisternas råd och därför ansågs ”skada vårdcentralens trovärdighet”. Att patienterna onekligen tycktes bli friskare av den kost hon rekommenderade var tydligen oväsentligt.
Inför risken att bli uppsagd valde hon nu att själv säga upp sig, började föreläsa om sin syn på kosten, var mycket aktiv på sin blogg och kunde också bidra till sin försörjning genom att ta jourpass på Primärvårdsjouren i Sundsvall. Hösten 2009 gav henne primärvårdschefen emellertid beskedet att hon inte längre var välkommen att jobba där – främst beroende på att hon avrådde från massvaccinering mot svininfluensa. I efterhand kan man ju konstatera, att hennes farhågor när det gällde den vaccinationen inte var obefogade!

Socialstyrelsen inledde alltså en utredning efter dietisternas anmälan och inhämtade bl.a. ett yttrande från professor Christian Berne, verksam vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala. Utredningen tog tid, men när man den 16 januari 2008 äntligen kom med sitt besked, så skrev man:
”Myndigheten ansluter sig till Christian Bernes yttrande och bedömer att Annika Dahlqvists rekommendationer av lågkolhydratkost till patienter med övervikt och typ 2-diabetes i dag kan anses vara i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet”.

Det fullständiga yttrandet från Socialstyrelsen finns här: 

http://pagina.se/filer/socvsdahlqvist.pdf

Detta innebar självklart en upprättelse för Annika, men den tycks ha gått många förbi och negligeras fortfarande av större delen av läkarkåren. Och häpnadsväckande nog rekommenderas fortfarande typ 2-diabetiker av många läkare och dietister att undvika fett och äta mycket kolhydrater! I de fall där läkaren inte informerar om alternativet LCHF (vilket verkar vara det vanligaste fallet) är det ett flagrant brott mot Patientlagen.

I sammanhanget förtjänar också att påpekas, att myten om det farliga fettet är ganska ny. Historiskt har fettet varit det mest eftertraktade och ”nyttigaste”, och om det funnits feta bitar att tillgå, så har man lämnat det magra köttet. Och ända in på 1950-talet visste alla läkare att typ 2-diabetiker skulle äta mycket fett och undvika kolhydrater för att leva så länge som möjligt…

Påpekas bör också, att numera tusentals människor fått en förbättrad hälsa och livskvalitet via Annika Dahlqvists råd. Alla är vi förstås i någon mån olika och kan ha olika motiv för att äta en viss kost, vilket man får ha respekt för. Det tycks emellertid vara helt klart att vi inte behöver vara rädda för naturligt fett, att vi bör undvika lättprodukter av olika slag och att det är kolhydrater som mest bidrar till diabetes och övervikt. Nyare forskning visar också, att naturligt fett INTE ger ökad risk för hjärt- och kärlsjukdom.

Den som vill ha en tillförlitlig och utförlig beskrivning av hur olika fetter påverkar vår hälsa rekommenderas att ta del av en rapport av Professor Göran Petersson från Chalmers på följande länk: http://publications.lib.chalmers.se/records/fulltext/local_155237.pdf     Där finns också ett antal nyttiga länkar till annan viktig information i ämnet.

På följande länk kan man se/höra ett intressant föredrag (kort och textat på svenska) från Kostdoktorns blogg, där man kortfattat får veta baklgrunden till dagens omotiverade "fettskräck", som kan härledas till den ökände forskningsfuskaren Ancel Keys - och som häpnadsväckande nog t.o.m. läkare fortfarande lider av:

http://www.kostdoktorn.se/darfor-ar-vi-radda-for-fett

För säkerhets skull vill jag också understryka, att fysisk aktivitet och motion förstås är alldeles utmärkt för såväl psykisk som fysisk hälsa – men den är i jämförelse med ändrad kost inte särskilt effektiv för viktnedgång, om det är detta man är ute efter.

OBS – om någon har diabetes och ordinerats insulin och till äventyrs funderar på att kraftigt dra ner på kolhydraterna, så kom ihåg att man då måste anpassa insulindosen. Annars kan akut livsfara uppstå. Samråd alltså i så fall med din läkare!

Här är adressen til Annika Dahlqvists utmärkta blogg: http://annikadahlqvist.com/